Hur känner hunden av epilepsi?

Svar av Yrsa Franzen-Görnerup, författare, assistanshundsinstruktör och hundpsykolog

Assistanshundar som är tränade att förvarna om deras förare är på väg att bli dålig eller få ett anfall, så kallade medicinskt alarmerande assistanshundar, ökar i antal i Sverige och finns i dag för ett flertal sjukdomar. Dit hör bland annat epilepsi, diabetes, Addisons sjukdom och migrän. Det är hundens fantastiska luktsinne som utnyttjas (människan har 5 miljoner luktceller och hunden har 220 miljoner) i kombination med hundars medfödda höga sociala motivation.

I träningen används doftprover som tas från exempelvis svett och saliv – för epilepsi i samband med ett anfall, för diabetes vid lågt blodsockervärde, och så vidare. Med positiv förstärkning (en godbit!) får hunden lära sig att denna doft är viktig. Detta är klassisk betingning – det som Ivan Pavlov fick Nobelpris för 1904.

Hunden tränas sedan att söka doften och att markera för den på ett särskilt sätt, till exempel genom att putta på föraren. Detta är signalen som ger föraren möjlighet att vidta åtgärder, som att ta sin medicin eller sätta sig i säkerhet innan ett anfall bryter ut. Vissa hundar får också lära sig att till exempel hämta medicin åt sin förare eller att trycka på en larmknapp.

Även skarpa lägen utnyttjas för träning. När ett barn får ett epileptiskt anfall kan föräldrarna träna hunden att ligga nära och leta godis vid halsen. På så sätt övas hunden både i att reagera på doften och att ligga still under anfall. För barnet ger det trygghet plus att nosande och slickande hjälper till med väckningen efter ett anfall.

Många hundar lär sig faktiskt spontant att reagera på en husses eller mattes kroppslukt vid sjukdom och kan till exempel vägra att gå i trappor inför ett epileptiskt anfall. Utan träning kan det dock vara svårt att läsa av och lita på sin hund i sådana situationer.

Mer information om olika sorters assistanshundar finns på Svenska service- och signalhundsförbundets webb: soshund.se