”Ingen annan plats på jorden är så underobserverad som Arktis”

Årets isbrytarexpedition blir rekordtidig. Hur kommer det sig?

– De flesta observationer från Arktis är från sensommar och höst. Det är mindre is då och därmed också lättare att ta sig fram. Men vi vill göra detaljerade mätningar av atmosfären från inledningen av smältsäsongen, det har inte gjorts sedan 1990-talet.

Varför är det viktigt?

– Man brukar säga att den globala uppvärmningen går dubbelt så fort i Arktis som i resten av världen, men senare undersökningar visar att den går fyra gånger så snabbt i medeltal och uppemot sju gånger så snabbt på vissa platser. Trots att Arktis är så sårbart finns det nästan ingen annan plats på jorden där klimatsystemet är så underobserverat. Det går inte att ha permanenta stationer till havs, utan nästan allt vi vet kommer från sådana här isbrytarexpeditioner.

Är det något särskilt ni är på jakt efter?

– Vi vill studera vilken effekt som vårens varmluftsinflöden har på havsisen och snön. Vår hypotes är att det egentligen bara finns två årstider i Arktis, antingen fryser det eller också smälter det. Vi vill studera om skiftet från vinter till sommar sker så abrupt som vi tror. Tanken är att flytta Oden om väderprognoserna visar att ett sådant här varmluftsinflöde är på gång. Då kan vi följa hur den varma luften påverkar molnbildningen, isen och havsvattnet.

Varför är de observationerna viktiga?

– Observationer behövs för att förbättra klimatmodellerna, de datormodeller som vi använder för att beskriva hur klimatet förändras. Med för lite kunskap om hur isen och luften beter sig blir det svårare att bygga realistiska modeller. Observationer är grunden för all förståelse och att förbättra klimatmodellerna är ett av de yttersta motiven för expeditionen.

Vad kan gå fel?

– Atmosfären är väldigt föränderlig, och vi kan bli sittande i flera veckor utan att det kommer ett enda varmluftsinflöde. Då tror jag att folk kan bli ganska frustrerade, men det kommer förstås att hända annat också. Vi ska sätta ut mätstationer på isen och ta isprover och vattenprover. En grupp ska köra en fjärrstyrd mini-ubåt genom ett hål i isen och en annan grupp ska montera instrument under en helikopter för att se variationer över en större yta.

– Vi ska också skicka upp en ballong som utrustas med mätinstrument och sitter fast i en vinsch på ett containertak, men av säkerhetsskäl går det inte att flyga helikopter samtidigt. Alla måste försöka samsas så gott det går.

Hur många är ni totalt som åker?

– Cirka 75 personer, varav 40 forskare och drygt 20 i besättningen som kör isbrytaren och ser till att vi har el och att vi äter gott. Ombord finns också en läkare, en sjuksköterska, en helikopterpilot, flera tekniker, en meteorolog och en konstnär. Konstnären är ett historiskt arv. Innan kameran uppfanns var det jätteviktigt att ha konstnärer ombord för att dokumentera nya upptäckter.

Vad gör ni när ni är lediga?        

– Det finns bastu, bibliotek, gym och bio. En gång i veckan äter vi söndagsmiddag med vita dukar för att markera att det har gått en vecka. Då klär alla upp sig lite.  

Det här blir din femte isbrytarexpedition.

– Femte och sista, sedan går jag i pension. Om det är något som verkligen har förändrats på de dryga 20 åren som jag hållit på så är det karaktären på isen. När vi sätter ut dyra instrument vill vi hitta flerårsis, som överlevt minst en smältsäsong och är mer hållbar. Det blir svårare att hitta tjocka isflak. Det är också mer smältvatten ovanpå isen nu jämfört med min första expedition 2001.

Hur känns det på ett personligt plan?

– Det är ju ingen nyhet i sig – vi vet att det är så. Vi vet också att vi skulle kunna stoppa utvecklingen om vi minskade utsläppen av växthusgaser, men som forskare är jag intresserad av varför saker och ting händer och vilka processer som driver på i olika situationer. Då får man inte låta känslorna rusa iväg, även om jag tycker att det är tragiskt att isen håller på att försvinna.

Hur ofta ser ni isbjörnar?

– Varje gång. Isbjörnar har ett oerhört välutvecklat luktsinne och en isbrytare är en björnmagnet – de är så nyfikna. Alla som behöver får vapenträning på vägen upp och vi har alltid björnvakter utplacerade när vi arbetar på isen. Det kan vara någon av forskarna, men det kan lika gärna vara någon ur besättningen eller läkaren.

Vad hoppas du på att åstadkomma under den här expeditionen?

– Jag skulle vilja att det kommer ett saftigt varmluftsinflöde och att vi lyckas ta oss dit i tid så att vi hinner observera vad som händer före, under och efter. Hypotesen är att snön ändrar karaktär och börjar smälta. Då bildas smältvattensjöar som påskyndar på smältningen, eftersom de inte reflekterar solljus som snön gör.

– Det finns en risk att vi kommer att behöva lätta ankar och dra iväg när forskargrupperna som jobbar ute på isen helst vill stanna kvar och göra klart. Det kan bli friktion mellan grupper ombord och känslorna svallar ibland. Då kommer läkaren och konstnären väl till pass. De är neutrala, och kan vara viktiga som socialt kitt.