Ta inte forskningens frihet för given

När Forskning & Framsteg intervjuade den nytillträdde utbildningsministern Mats Persson (L) i slutet av 2022, lyfte han fram cancelkulturen som ett av de största hoten mot den akademiska friheten. Snart hade han utlovat en utredning om lärosätenas tystnads- och utpekandekultur. Det ledde till en halvljummen debatt. De argaste i bägge läger hade kanske skrikit av sig långt tidigare.

Sedan dess har temperaturen ökat betydligt. Den forsknings­politiska våren kan beskrivas som den varmaste på länge. Mest hettade det till när regeringen förkortade universitetsstyrelsernas mandat från tre år till 17 månader, med motiv hämtade från säkerhetspolitiken. Ingen expert tycktes köpa att kortare mandat skulle hjälpa säkerhetspolitiken, minst av allt rektorerna på landets lärosäten. De skrev snabbt en gemensam och skarp protest med uppmaning till regeringen att omedelbart tänka om.

Klåfingrigheten kring akademins göranden kan ses som tecken på ett snabbt skifte. Men frågan är om det svenska samhället har bäddat för det här länge. Statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg har skissat en 150 år lång historia, där svenska lärosäten gått från fri akademi till förvaltningsmyndigheter i ett lydnadsförhållande till regeringen.

Utan att ha bytt fot i frågan om styrelsernas mandatperioder säger sig ministern vara öppen för en diskussion. Trots det drastiska beslutet om kortare mandat vill han att universiteten ska bli mindre åtkomliga för politikens fingrar. Låt oss hoppas att han menar allvar, att han har med sig resten av regeringen så att omsorgen om vetenskapens oberoende verkligen ger avtryck i reella beslut.

Den andra frågan där det har hettat till under våren är Sveriges system för etikprövning. Där har reglerna sedan några år skärpts som en följd av skandalen kring Paolo Macchiarini, vars öde för övrigt väntar på Svea hovrätts avgörande i skrivande stund.

Precis som ett gott säkerhetspolitiskt syfte har motiverat de kortade styrelseförordnandena, så har ett gott forskningsetiskt syfte slagit snett. Lina Wennersten-Gradert reder ut hur dagens Kafka-artade system hotar den akademiska friheten. Här har utbildningsministern varit tydligare än i frågan om styrelsemandaten. Efter en lång debatt som kulminerat i ett öppet brev från 2 500 forskare, kom tillsättandet av en utredning av etiksystemet med vändande post.

I sitt brev till regeringen om styrelsemandaten skriver landets rektorer: ”Fri akademi, fria domstolar, fri konst och fri press är alla grundstenar i upprätthållandet av det demokratiska systemet och värnandet av mänskliga rättigheter.” Låt oss inte ta det för givet.

God läsning!