Därför är invasiva arter ett ökande hot

En främmande art har människan, medvetet eller omedvetet, flyttat från dess ursprungliga miljö och introducerat i ett nytt ekosystem. Arten kan vara harmlös, men om den orsakar stor skada klassas den som invasiv. Två vanliga svenska exempel är mördarsnigel (Arion vulgaris) och blomsterlupin (Lupinus polyphyllus).

Sedan år 1970 har antalet främmande arter globalt ökat med 37 procent, huvudsakligen på grund av intensifierad handel och ökat resande. Många arter har till exempel liftat med fartyg. Skadorna från invasiva arter uppskattas kosta 423 miljarder dollar per år. Kostnaderna har fyrdubblats varje decennium sedan 1970.

Det framgår av en ny rapport från IPBES, den mellanstatliga kunskapsplattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. IPBES beskrivs ibland som den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel IPCC, och förser på samma sätt beslutsfattande organ med vetenskapligt underlag. Sammanlagt 86 experter från 49 länder har deltagit i utvärderingen, som tagit fyra år att sammanställa.

– Det är skrämmande läsning, även om siffrorna inte är någon överraskning utan snarare bekräftar den allvarliga bild som många tidigare målat upp, säger Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi vid Göteborgs universitet.

Globalt klassas över 3 500 arter som invasiva. Bland de som ställer till störst problem återfinns myggarterna Aedes albopictus och Aedes aegyptii som sprider sjukdomar som malaria, zikavirus och nilfeber. I Afrikas största sjö Victoriasjön har vattenhyacint (Pontederia crassipes) tagit över och dramatiskt minskat förekomsten av fisk. En annan utbredd invasiv art är svartråtta (Rattus rattus) som härstammar från Asien och spridits med sjöfarten till större delen av världen.

Som en direkt följd av invasiva arter har 1 215 inhemska arter runt om i världen redan utrotats. Av dessa var 50,9 procent ryggradsdjur, 32,4 procent ryggradslösa djur, 15,4 procent växter och 1,2 procent mikrober. Av alla växter och djur som utrotats sedan 1970 har invasiva arter bidragit i 60 procent av fallen.

Tidig upptäckt och snabbt agerande pekas ut som avgörande strategier för att begränsa spridningen av nya invasiva arter.

I december 2022 enades världens regeringar om att minska etableringen av invasiva arter med minst 50 procent till 2030. Det är ett ambitiöst mål. Utan kraftfulla åtgärder beräknar IPBES att antalet främmande arter kommer att öka med 36 procent till 2050 jämfört med 2005 års nivå.

– I rapporten försöker man vara lite positiv och pekar på att man kan komma till rätta med problemen, men detta verkar inte särskilt troligt när det gäller den marina miljön. Om en art kommer in i den marina miljön hittar man den oftast inte förrän det är för sent. Den har redan hunnit etablera sig så pass att det inte går att samla in eller fånga in alla individerna. De spridningsvägar som industrisamhället har öppnat är vi ju inte heller beredda att stänga ner, som exempelvis Suezkanalen, säger Kerstin Johannesson.

Kerstin Johannesson lyfter klimatförändringarna som ett stort problem, särskilt i vår del av världen. När stillahavsostron planterades in på 1970-talet misslyckades försöket, troligen på grund av för kalla vintrar, men sedan år 2000 har arten visat sig tåla vårt varmare klimat väldigt bra.

– Att vi har fiskat ner stora rovfiskar, som exempelvis torsk, bäddar också för att invasiva arter som svartmunnad smörbult har färre fiender än den skulle ha haft annars, säger Kerstin Johannesson.