Här håller forskarna koll på världens kakao

Värmen är tryckande i början av maj i kakaoskogen utanför Port of Spain i den karibiska önationen Trinidad och Tobago. Intill gamla risfält och våtmarker ligger världens största och mest artrika genbank för kakaoplantor. Darin A. Sukha, doktor i livsmedelsvetenskap vid University of West Indies i Trinidad och Tobago, vandrar runt bland träden. Många av trädens löv är bruna och fula.

– Det här är det värsta jag har sett hittills under mina 29 år här i gen­banken, säger Darin A. Sukha.

Där det normalt skulle växa rader av kakaofrukter på trädens grenar och stammar, är det nu i stället iögonfallande tomt på grenarna. Kakaoträdens skick hänger samman med översvämningar som drabbade landet under oktober och november i fjol. Vägar rasade samman och bilar flöt omkring som i stora bassänger. Denna onormalt utdragna blöta period drabbade tillväxten av nya kakaobaljor.

En kakaobalja växer ut från en liten blomma på en gren. I vanliga fall hade träden gått in i torrperioden med fler kakaobaljor på grenarna. Men de senaste årens utdragna regnperioder har gjort att black pod- och witches broom-sjukdomar har fått fäste. Detta har gjort att baljorna har fallit ner från grenarna och inte kunnat utvecklas till fullmogna frukter. Det kan också hända om torrperioden är för varm. Kakaobaljorna kan då torka och hindras från att växa ut till fullmogna frukter.

– Om regnet kommer jämnt och lagom under torrperioden pollineras blommorna, som kan växa ut till fullmogna kakaobaljor, säger Darin A. Sukha.

Inne bland träden rensar genbankens personal marken från torra löv och klipper av torra blad från grenarna.

– Det är nödvändigt för att ge träden chansen att kunna blomma igen.

Genbankens omkring 11 000 träd breder ut sig på över 40 hektar och är grupperade efter var de kommer ifrån. Intill varje grupp av träd är en skylt nedstucken i jorden med namn på olika länder. Här finns över 2 400 unika sorter av kakaoplantor, som utsetts till en universell samling av The alliance of bioversity international och av CIAT, The international centre for tropical agriculture.

Kakaoforskningen med egen professur utgör en egen institution vid University of West Indies. Forskarna ges genom genbanken möjligheter att studera olika kakaosorters egenskaper, utveckla nya hybrider och hitta lösningar för industrins utmaningar, som sjukdomar och klimatförändringar. Här finns gener från upp emot 95 procent av världens kända kakaosorter. Dessa används av forskarna för att söka svar på problem och utmaningar som kakaoodlare möter runt om i världen. Det kan handla om produktivitet och tillgången på motståndskraftiga sorter för olika förutsättningar.

– Samlingen är inte komplett. Den är levande och inte ett museum där vi konserverar och katalogiserar, utan den förändras och utvecklas ständigt, säger Darin A. Sukha.

Träd- och fruktsjukdomar finns i alla kakao­producerande länder. Olika länder har olika förutsättningar för olika sorter. En svamp kan vara aggressiv mot träden i ett land men inte alls få fäste i ett annat.

– Genom att bevara kakaons genetiska mångfald spelar genbanken en avgörande roll för att säkra en långsiktig hållbarhet och utveckling av den globala kakaoproduktionen, säger Darin A. Sukha.

Kakaoträden är inte så höga och de är känsliga för stark sol. Ovanför dem breder bladverk från högre träd ut sig och ger skydd mot solen. Darin A. Sukha stannar till vid ett av de stora träden, blir tyst en stund och runt omkring hörs rop och sång av olika fåglar. Ljuden och stillheten påminner om känslan i västvärldens äldsta skyddade regnskog på grannön Tobago. 

– Se på det här magnifika trädet. Det skulle räcka att endast studera det för att lära sig mycket om regnskogen.

Kakaoforskningen i Trinidad och Tobago startade på 1930-talet när landet var en av världens ledande exportörer av kakao. Trots att landets produktion har minskat markant genom åren har arbetet med att förädla kakaosorter fortsatt, vilket på 1980-talet ledde fram till att genbanken etablerades.

Forskningen är i dag bland annat fokuserad på att få fram träd som bäst står emot klimatförändringar. Man försöker hjälpa odlare runt om i världen att få ut mer av sin mark och sina träd genom att utveckla klimatresistenta odlingsmetoder och att lista de hot som finns mot odlingarna. Ett annat område är att försöka höja kvaliteten på kakao genom att utveckla olika steg i produktionskedjan, som exempelvis fermentering och torkning av kakaobönorna. Det går dock inte att ta emot sjuka träd från andra länder för att studera dem.

– Vi är förstås förhindrade att ta hit trädsjukdomar som utvecklats i andra regioner och världsdelar. Men eftersom i stort sett all kakao som växer runt om i världen har sitt ursprung i Sydamerika och Karibien, kan vi förmedla forskningsresultat som är användbara för träd på andra kontinenter, säger Darin A. Sukha.

I så kallade helgenomstudier kan forskarna ta fram mycket information som de tidigare kunnat få först när träden vuxit upp, vilket kan ta upp emot fem år.

– Genom att screena bladens genetiska sammansättning får vi svar mycket snabbare än så, berättar Darin A. Sukha.

Ett 40-tal personer är anställda vid kakaocentret. Ungefär hälften av budgeten kommer från statliga medel, medan resten kommer från bidrag från kakaoindustrin och andra donationer och stöd. Centrets chef, Path Umaharan, professor i genetik, berättar att man har ett nära samarbete med de stora företagen i kakao – och chokladindustrin.

– Samarbetet med industrin är en viktig del av vår verksamhet. Vi är samtidigt noga med att alltid kunna stå för och uttrycka våra objektiva åsikter. Därför är det viktigt att en stor del av vår finansiering kommer från staten, säger Path Umaharan.

I den tryckta versionen av den här artikeln finns felaktiga formuleringar om kakaoarter. Felet har rättats i den här versionen av texten.