Är alla djur symmetriska?

Djur och människor är vanligen symmetriska, på det sätt att vänstersida och högersida ser ut som spegelbilder av varandra. Finns det djur som avviker från detta och vad är i så fall fördelen?
/Jörgen Sjödahl

Publicerad

Lysmaneten, Pelagia noctiluca, är ett exempel på ett radiärsymmetriskt djur.
Bild: Getty images

Svar av Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog, Naturhistoriska riksmuseet

Många djur är bilateralsymmetriska, det vill säga har en högersida och en vänstersida som ser ut som varandras spegelbilder. Bland djurgrupper som uppstod mycket tidigt finns det många arter som i stället är radiärsymmetriska. Hit hör till exempel nässeldjur, som maneter och havsanemoner. De djuren går att dela som en tårta i flera likadana tårtbitar.

Bilateralsymmetriska djur dök upp för över 600 miljoner år sedan. Evolutionära fördelar med sådan symmetri är att det är praktiskt med sinnesorgan samlade i framändan (huvudet) när man rör sig, och bra med en ryggsida uppåt och en buksida nedåt, speciellt om man lever på mark eller på botten och kanske har ben nedåt. Även för fiskar i den fria vattenmassan underlättar bilateralsymmetri simmandet, och en ljus buk syns mindre mot den ljusa ytan, medan en mörk rygg syns sämre mot det mörka djupet. En del maskar som lever i jorden är inte tydligt bilateralsymmetriska, så där kanske fördelen är mindre självklar. Jämför lite plattare simmande iglar med mer eller mindre runda daggmaskar (båda hör till gruppen ringmaskar).

Även om bilateralsymmetriska djur har höger- och vänstersidor som ser ut som varandras spegelbilder på ut­sidan, är inte alla inre organ uppbyggda så. Vi har bara ett hjärta och en lever och de sitter inte symmetriskt i kroppen.

Några djur är också mer eller mindre tydligt avvikande på utsidan. Vuxna plattfiskar ligger med ena sidan nedåt och båda ögonen sitter lite Picasso-aktigt på den sida som är uppåt. Huruvida det är vänster- eller högersidan som blivit ”buksida” varierar mellan arter och ibland också inom samma art.

Snäckor är också asymmetriska med sina spiralvridna skal. I likhet med plattfiskarna finns vänstervridna arter, högervridna arter och arter som kan vara både och. Vinkarkrabbor är en annan grupp med spännande asymmetri. Här har hannarna en stor klo och en liten. Med den stora hotar den andra hannar och slåss om det behövs. Den stora klon används också för att vinka på ett speciellt sätt för att locka honor. Våra vanliga strandkrabbor är förresten också lite asymmetriska. De flesta strandkrabbor är högerhänta och har då också en lite större högerklo.

Fråga en forskare

Har du en fråga till en forskare? Mejla fraga@fof.se

Hos en del ugglor sitter öronen asymmetriskt, med det ena högre än det andra. De använder tidsskillnad för att lokalisera ljudet i sidled och ljudstyrkeskillnader för att lokalisera ljudet i höjdled. De olika systemen (tidsskillnad och ljudstyrkeskillnad) har olika nervbanor.

Intressant är att tagghudingar, som sjöliljor, sjöborrar och sjöstjärnor, är radiärsymmetriska, fast de härstammar från djur som varit bilateralsymmetriska och deras larver fortfarande är det. En del av dessa djur sitter fast på botten. Sjöliljorna lever ungefär som havsanemoner. Det stillasittande livet har antagligen gjort att fördelarna med att vara bilateral-symmetrisk försvunnit. Ett tag i alla fall. För sjöborrar i gruppen Irregularia, där till exempel den svenska arten hjärtsjöborre ingår, gräver sig fram i havsbotten och är åter bilateral-symmetriska!

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Kunskap baserad på vetenskap

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer

Beställ i dag!
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor