”Jag lekte med idén om ett iskallt fall”

Lonely Boy är en ullhårig mammut från Wrangels ö, vars dna bestämts till en ålder på endast 4 000 år. Kan det stämma? Fallet ledde in Jesper Nyström, Fil.dr i ekologi och tidigare redaktör på Forskning & Framsteg, på en utredning som han presenterar i boken Vem dödade Lonely Boy?

1 | Varför skrev du en bok om Lonely Boy?

– Som vetenskapsjournalist hade jag skrivit om mammutar och paleogenetikern Love Daléns forskning under nästan tio år. Vid ett tillfälle skrev jag en notis om mammutars beteende och såg att de skulle ha levt så sent som för 4 000 år sedan. Jag trodde först att jag förstått fel. Jag ringde Love Dalén och han bekräftade att det fanns mammutar långt efter istiden. Då växte mitt intresse ytterligare.

2 | Varför är det så fascinerande med mammutar?

– Tanken på att vi till ganska nyligen hade en fauna i Europa och Eurasien som såg ut som en köldvariant av Afrikas öppna betesmarker tycker jag är otrolig! Vi hade ullhåriga mammutar, ullhåriga noshörningar och lejon.

3 | Boken bygger mycket på Love Daléns forskning. Vem är han?

– Love Dalén är till lika delar Indiana Jones och spjutspetsforskare inom genetik. Som paleogenetiker ska man kunna analysera dna, men man måste också hämta in prover för att få någonting att analysera, och de ligger i museisamlingar, eller i Sibiriens, Alaskas eller Kanadas permafrost.

4 | Ni känner varandra sedan tidigare – berätta!

– Vi träffades som volontärer i det svenska fjällrävsprojektet. Det var ett uppdrag jag kom in på under somrarna när jag pluggade biologi. Jag var mest förvirrad, frustrerad och förargad över att det fanns så få fjällrävar, men Love visade hur man gräddade pannkakor med stormkök och hur man bäddar på en stenbädd. Han levde med naturen, medan jag mer brottades med den. Sedan fick vi doktorandtjänster ungefär samtidigt.

5 | Boken är skriven som en deckare. Hur kom du fram till den formen?

– Formen kändes ganska given. Det är en gåta som ska lösas och en person, i det här fallet jag, som blir besatt av gåtan. Jag lekte med idén om ett iskallt mordfall och lade in så mycket ”noir” som jag kunde. Jag är en frustrerad vetenskapsjournalist som sitter sent en kväll på redaktionen och letar efter uppslag. Så blir jag besatt av den stora frågan: Vad var det som gjorde att den ullhåriga mammuten dog ut? Jag försöker balansera utredningen med både familjelivet och arbetslivet som vetenskapsjournalist. Men de här världarna krockar.

6 | Under arbetet med boken förändrades forsknings­läget av nya fynd. Hur hanterade du det?

– När jag var nästan klar hände någonting som påverkade hela min utredning. Som med så mycket annat här i världen drabbas man av panik, men så sätter man sig ner, andas djupt och säger ”okej jag måste hitta en lösning”. Och när man sedan tänker igenom det så finns den där lösningen.

7 | Vad hoppas du att läsaren får med sig av boken?

– Oavsett om det var klimatet eller människor­na som utrotade megafaunan så kan man se paralleller till det som sker omkring oss i dag. Det är möjligt att vårt sätt att leva skulle kunna leda till liknande utdöenden. Om det var klimatet så har vi någonting att lära oss om vad vi kan förvänta oss framåt.

8 | Vem dödade Lonely Boy?

– Om jag avslöjar det så blir det inget roligt för läsarna. Men vändpunkten för mig är ett minne från då jag träffade en elefant på en bar i närheten av en nationalpark i Zambia. Det minnet leder mig in på någonting som skulle kunna betraktas som en lösning på det här fallet.