Våld i nära relationer: Liknande riskfaktorer för offer och förövare

Genom att analysera registerdata om 31 000 förövare och cirka 25 000 våldsoffer i Sverige har forskare kartlagt vad som utmärker dem som begår våld i nära relationer, och dem som utsätts för våldet.

– När det kommer till riskfaktorer så visar våra resultat att våld i nära relationer visserligen förekommer i alla samhällsskikt, men att gruppen av våldsutsatta och förövare som helhet präglas av väldigt stor socioekonomisk skörhet, säger Arizo Karimi, forskare i nationalekonomi vid Uppsala universitet, vid presentationen av SNS-rapporten. (SNS står för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.)

Hon och de fyra andra forskarna bakom rapporten har studerat svenska registerdata för såväl offer som gärningsmän, från fem år före den första våldshändelsen, till tio år efter den.

– För alla kategorier av bakgrundsfaktorer som vi tittar på, som till exempel familjebakgrund, utbildningsnivå, ohälsa och så vidare, så är situationen markant sämre för den här gruppen jämfört med populationen som helhet, säger Arizo Karimi på rapportseminariet.

Förövare och våldsutsatta har högre förekomst av tidigare kriminalitet och fler sjukhusinläggningar för både mental och fysisk ohälsa. Gruppen utrikesfödda är också överrepresenterad bland såväl offer som förövare. Många av dem saknar förvärvsinkomst och de använder samhällets sociala trygghetssystem i mycket högre utsträckning än jämförelsepopulationen. De har således i stor utsträckning haft kontakt med vård, socialtjänst och andra samhällsinstanser redan innan våldet uppdagas av samhället.

För att kunna jämföra hur det går för offren och förövarna efter våldshändelsen har forskarna matchat deras data mot ”statistiska tvillingar”, alltså personer som är statistiskt lika dem. På så vis kan de skilja ut effekten av själva våldshändelsen från effekten av bakgrundsfaktorerna, som socioekonomisk situation. Analysen visar sänkt förvärvsinkomst och en markant ökning av ekonomiskt bistånd efter våldshändelsen, både för förövare och offer. Skillnaderna jämfört med de statistiska tvillingarna kvarstår under hela den tioårsperiod som forskarna har tittat på.

– För våldsutsatta ser vi en ökad ohälsa som håller i sig på sikt, men det kan också bero på att man som våldsutsatt behöver flytta, bryta upp och på nytt etablera sig på arbetsmarknaden, vilket kan betyda svårigheter även på sikt, säger Hanna Mühlrad, en annan av rapportförfattarna, under presentationen.

Hon är forskare vid institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering vid Uppsala universitet.

För förövarna syns en minskning i disponibel inkomst med ungefär 10 procent per år. De har också dubbelt så många sjukhusinläggningar som sina statistiska jämförelsepersoner.

– Där kan det ha funnits ett uppdämt behov redan innan våldet kommer till samhällets kännedom. Men det kan också bero på straffrättsliga påföljder, säger Hanna Mühlrad.

Forskarna har uppmärksammat en faktor som påverkar hur det går för offren: Våldsutsatta kvinnor vars partner blir misstänkt för grov kvinnofridskränkning får visserligen lägre förvärvsinkomst, men samtidigt högre disponibel inkomst efter polisanmälan. I de fall där våldet bara har registrerats av sjukvården, men inte lett till att partnern misstänks för brott, syns ingen sådan ökning. Med disponibel avses alla sorters inkomster, inklusive ersättningar, bidrag och kapitalinkomst, räknat efter skatt.

– Det skulle kunna tyda på att man ger olika insatser till de här två grupperna, säger nationalekonomen Hanna Mühlrad under presentationen.

De långsiktiga negativa effekterna drabbar både individer och samhället, betonar hon.

– Vi som samhälle har mycket att vinna på att i ett tidigt skede kunna identifiera hushåll med våldsproblematik och arbeta preventivt. De långsiktiga effekterna, som inte avtar, tyder också på att man kanske ska stötta de här individerna under än längre tid än vad man gör i dag.