Fånga ungas passion för vetenskap

Det var något vackert i att se 19-åriga Isak lysa upp när han berättade om att han träffat en partikelfysiker. I somras var han en av deltagarna på Sveriges unga akademis Forskarmöten, ett tre dagar långt läger i Abisko där unga får träffa forskare inom olika områden. Två gymnasieelever som tillbringade fyra veckor på ett annat vetenskapsläger – Rays forskarskola – är An-Vy och Emelie. De sa att forskarskolan var en investering för framtiden, men det syntes att de hade kul. Det var en självklarhet för dem att lägga en sommarmånad på att lära sig mer om vetenskap, just för att det var deras passion.

Är samhället bra på att fånga upp andra som An-Vy, Emelie och Isak? Doktoranden Serhat Aktay, en av mentorerna på Rays forskarskola, sa att samhället är väldigt bra på att väcka ett första intresse för vetenskap, men inte så bra på att fånga upp de ungdomar som redan har en passion för och nyfikenhet på vetenskap. Det är inte lika självklart att gå på vetenskapsläger, som att åka på fotbolls- eller scoutläger, enligt Serhat. De smått förvirrande blickarna från folk i min närhet när jag nämner att jag besökt sommarforskarskolor får mig att tänka att han kanske har rätt.

Det finns många initiativ som främjar ungas intresse för vetenskap, men min uppfattning är att det inte är tillräckligt många som känner till dem. De flesta deltagarna som jag pratade med fick höra om forskarskolorna från sina lärare. 18-åriga Augusta började att åka på läger och andra vetenskapsevenemang för unga efter att en lärare tipsat om att delta i en vetenskapstävling. Augusta sa att hon hade haft turen att ha lyhörda lärare som tog vara på hennes nyfikenhet och villighet att utmanas, men att det var ovanligt.

Hon borde inte känna att det är sällsynt – och ungas möjlighet att utveckla sitt vetenskapsintresse borde inte vara beroende av turen att ha rätt lärare. Forskaren Ellen Bushell var handledare på Sveriges unga akademis Forskarmöten. Hon efterlyste ett närmare samarbete mellan skolorna och universiteteten så att elever kan få ett ansikte på forskare och få en tydligare bild av vad vetenskap är.

Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien har undersökt 10–15-åringars syn på naturkunskap och teknik. I rapporten svarade 69 procent att en NO-intresserad person var smart. Det är inte en skräll direkt men det kan ju hindra personer som inte anser sig vara smarta från att söka sig till sammanhang som forskarskolor. Det var så för 19-åriga Isak innan han sökte till rymdforskarskolan, där unga lär sig mer om astronomi och får en inblick i rymdbranschen. Det är inte bara för de supernördiga, utan det räcker att man bara är nyfiken eller lite nördig, menade Isak.

– Man ska inte behöva tänka att man inte är bra nog, sa han.

Det finns dock en annan viktig komponent. Alla som är föräldrar (och alla som varit unga för den delen) vet att de jämnåriga har ett stort inflytande på ens beslut. Rosalia och Alicia deltog på Unga forskares sommarforskarskola för högstadieelever. Jag frågade om de skulle rekommendera forskarskolan för sina andra vänner. Rosalia skrattade lite och sa att hon skulle rekommendera det till Alicia.

– Hon är en nörd som jag, sa hon.

I ingenjörsvetenskapsakademiens rapport var det endast två procent som beskrev en NO-intresserad person som populär. Nörd var inte ett av svarsalternativen men det visar ändå att nörd vs. populär-stereotypen fortfarande lever kvar. När jag frågade Augusta vad som skulle krävas för att samhället skulle bli bättre för att fånga upp de som redan är vetenskapsintresserade, sa hon att man skulle våga vara passionerad och inte vara rädd för att bli kallad nörd.

 – Jag har inget emot att vara nörden, sa Augusta med ett leende.

Konsten att fånga de vetenskapspassionerade kanske helt enkelt handlar om att berätta för dem att det finns platser där de kan möta och inspireras av andra som vågar bli kallade nördar.