Dagens individualism föddes i 1700-talets Jena

Det var när författaren Andrea Wulf reste till Jena för att göra research för sin förra bok, om upptäcktsresanden Alexander von Humboldt, som hon förstod vilket avtryck den lilla tyska staden har gjort på det västerländska tänkandet. Utöver Alexander von Humboldts närvaro så skvallrade mängder av skyltar i Jena om alla intellektuella giganter som huserat här under några år i slutet av 1700-talet: Johann Wolfgang von Goethe, Friedrich Hegel och Alexanders bror Wilhelm von Humboldt för att nämna några.

I Fantastiska rebeller: De första romantikerna skildrar Andrea Wulf en plats och en tid där dagens individualism i mångt och mycket föddes. Precis som i renässansens Florens eller it-erans Silicon Valley så gav en liten grupp på en avgränsad plats under några få år den västerländska kulturen en ny riktning. De mer konkreta förutsättningarna för detta var en splittrad styrning av hertigdömet Sachsen-Weimar, vilket gav en stor frihet åt universitetet, vilket i sin tur lockade till sig lärare som gjort sig omöjliga på andra håll – eller som helt enkelt uppskattade att tänka fritt. De filosofiska förutsättningarna var arvet efter Immanuel Kants undersökningar av kunskapens möjligheter och begränsningar, samt franska revolutionen, som både inspirerade och avskräckte.

Tillsammans skapade det här en miljö där romantiken som en riktning för filosofi, konst och vetenskap kunde lanseras. I kärnan fanns en frustration över upplysningens torra empiri, där fantasin och känslan var satta på undantag. Romantikerna i Jena förnekade inte empirin, men de menade att vår kunskap inte blir fullständig utan att den subjektiva upplevelsen tas in i mixen. Inte minst undersökte de jagets relation till omvärlden och en syn på människan som en organisk del av naturen, snarare än skild från naturen.

Under långa kvällar diskuterade, festade och älskade de med en livsglädje och gränslöshet som för tankarna till flower power-eran. Till föreläsningarna vid Jena-universi­tetet strömmade ungdomen, medan fäder hörde av sig till universitetsledningen, oroliga att deras söner skulle förledas av de omstörtande idéerna.

Även om de flesta av dessa fantastiska rebeller var män, så lyfter Andrea Wulf förtjänstfullt fram kvinnorna i kretsen. Inte minst Caroline Böhmer-Schlegel-Schelling – med ett efternamn för varje make – utgjorde själva hjärtat i denna miljö. Det var henne alla flockades kring och det var hennes och Wilhelm Schlegels Shakespeare-översättning som etablerade den brittiska dramatikern i Tyskland, och fick britterna att återupptäcka honom. Hon och flera andra kvinnor i kretsen tillämpade filosofin om den fria viljan på sina egna liv. De krävde öppna äktenskap och skilsmässor på ett sätt som var minst sagt kontroversiellt för tiden.

När gruppen så småningom skingrades var det lika mycket på grund av relationstrassel och filosofiska konflikter som sjukdom och död. Efter att Napoleons trupper intog staden den 14 oktober 1806 fanns ingen återvändo. Utöver de skräckinjagande dödstalen så använde Napoleons soldater stora delar av den lärdom som samlats i Jena som tändved under de kalla höstdagarna.

Ett manuskript som räddades i sista minuten bör dock nämnas. Den 13 oktober lyckades Hegel skicka manuset till Andens fenomenologi med posten till sin förläggare i Bamberg. Boken räknas i dag som ett av de centrala verken i västerländsk idéhistoria. Wilhelm von Humboldt grundade sedermera Berlins universitet, vars ideal står modell för dagens universitetsväsende. Och inte minst är den självklarhet med vilken vi i dag talar om självreflektion och individens frihet ett arv från de fantastiska rebellerna i Jena.