Början på 2025 innebar en nedstigning i det djupaste av mörker.

32 sprängningar under januari. Många av dem nära där jag rör mig till vardags i Stockholm. Vänners barn inrymdes i sina skolor och tvärbanan hoppade över stationer. Människor skadades men ingen dog tack och lov av januaris sprängningar … men gängskjutningarna fortsatte, även om statistiken över skjutvapendöden 2024 såg aningen mindre brutal ut än 2023.

Så kom 4 februari 2025.

Det värsta massmordet i Sveriges moderna historia.

Eftermiddagens rapportering om en handfull skadade, men ännu ingen död på Campus Risbergska i Örebro. Så kom polisens presskonferens vid slutet av dagen. Beskedet om ett tiotal döda. En siffra som landade på 11, inklusive gärningsmannen Rickard Andersson. Till det fem skottskadade.

Ur de uppgifter som kommit fram anas en alltför bekant bild, på många sätt så lik vad vi sett vid liknande dåd. Som det står i forskningsöversikten ”Ensamagerande våldsverkare” som Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, gjorde på uppdrag av Polismyndigheten 2021: Gärningspersonen är ”nästan alltid en man, som ofta är, eller i varje fall uppfattas vara, socialt isolerad”.

Utöver det nämns hur psykisk ohälsa och inslag av politiska motiv, ofta uppsnappade och radikaliserade på nätet, samverkar. Nu vet vi ännu inte mycket om Örebroskyttens motiv, men generellt kan detta vara värt att reflektera över, då debatten ibland tenderar att ha ett antingen/eller-perspektiv på motivspektrat politik/psykologi.

Man kan se det som att Sverige drabbats av två ganska olika sorters våld. Den ensamma, socialt isolerade massmördaren å ena sidan. Och nätverkskriminalitetens cyniska beställningsdåd å andra sidan.

Gemensamt är att det är fenomen som det behöver forskas mer om, för att vi ska förstå dem och kunna motverka dem.

FOI:s rapport beskriver hur svårt det är att forska om de ensamagerande våldsverkarna, inte minst för att de ändå är så ovanliga, vilket gör urvalet litet. Vad gäller gängkriminaliteten har vi i Forskning & Framsteg tidigare skrivit om den forskning som ändå bedrivs om hur man kan förebygga att barn dras in i kriminaliteten. Läs också Lina Wennersten-Graderts reflektion över utmaningarna i att forska om kriminalitetens orsaker.

I en lång text av Jerzy Sarnecki fokuserar vi nu på straffen, som ju är den sista utposten efter att allt förebyggande arbete fallerat. Med utgångspunkt i USA:s erfarenhet av att låsa in allt fler allt längre, manar kriminologen Jerzy Sarnecki till eftertanke inför de möjliga konsekvenserna av Sveriges nuvarande kriminalpolitik. Artikeln finns att läsa i papperstidningen nummer 2/2025 och i e-tidningen som du hittar i vår nya app (iOS / Android) eller på e-tidning.fof.se.