Var den sensationella silverskatten en krigskassa?

Det var i augusti som ett par grävde efter metmask vid sin sommarstuga, inte långt från Hörningsholms slott i kustbandet söder om Södertälje. När de körde spaden i jorden tog det tvärstopp bara en decimeter ner. ”Kapsyler”, tänkte de när de grävde lite till. När de insåg att det var mynt och sedan skålar med ett kors i, och en halskedja, förstod de att det var en gammal skatt. De skottade tillbaka jorden och kontaktade länsstyrelsen.

Skatten visade sig väga drygt sex kilo och består av silverföremål från sen vikingatid och medeltida mynt från Gotland och Svealand. Det är mycket ovanligt att föremål från perioderna blandas på det här sättet. Skatten som lagts ner kring år 1200 kan därför bli en nyckel till att öka kunskapen om övergången mellan vikingatid och medeltid. Det vetenskapliga värdet går knappast att överskatta, skriver firman Uppdrag arkeologi i en preliminär rapport om fyndet, med 24 000 silvermynt och 119 andra föremål i framför allt silver.

Torun Zachrisson är arkeolog och forskningschef på Stiftelsen Upplandsmuseet. Hon tror att skatten kommer att hålla forskare sysselsatta i många år framöver.

– Det är ett väldigt kul och spännande fynd! Skatten är så väl samlad, i en kopparkittel, och kombinerar drag från tidigare kända silverskatter. Det blir verkligen att lägga om pusslet igen och det kommer att förändra den bild vi har fått utifrån andra skattfynd, säger hon.

På Hörningsholms ägor hittades i mitten av 1800-talet två vikingatida armringar i guld och i slutet av seklet hittades en silverskatt som plöjts ut i marken. Fynden passar in i ett mönster som Torun Zachrisson känner igen från Upplands och Gästriklands kusttrakter, där silverskatter lagts ner från 1000-talet och några år in på 1100-talet.

– Det finns ansamlingar av silverskatter kring farlederna i dagens Stockholm, som var strategiskt viktigt redan då, och mot Norrtälje och Gävle. De kanske har lagts ner vid platser där skepp väntat på god vind och besättning. Besättningsmännen avlönades i silver, och en del kan ha lagts undan, resonerar hon.

En sådan plats, där man samlats till ledung – krigståg till bland annat Finland eller Baltikum – skulle alltså Hörningsholm kunna ha varit. Platsen ligger vid ett smalt parti av farleden in till Södertälje och befästes senast på 1200-talet. Rakt söderut ligger Gotland, som deltog med fartyg och styrkor till svearnas ledung.

Att 16 000 av skattens mynt är gotländska pekar mot ön, som hade en central roll för Östersjöhandeln från före vikingatiden och långt in i medeltiden, då via handelsförbundet Hansan. Tidigare har bara kring 20 000 gotländska mynt hittats av den typ som finns i skatten, präglade mellan cirka 1150 och 1225.

Torun Zachrisson frågar sig om den enorma mängden gotländska mynt kan ha en koppling till den årliga tribut som gotlänningarna betalade för att få delta i ledung och handel med svearna. Den var på 60 mark silver per år, det vill säga cirka 12 kilo, enligt Gutalagen från 1220-talet. Av den gick två tredjedelar till kungen, och resten till hans närmaste man jarlen.

– Det skulle kunna vara pengar som hanterats av kung Knut Erikssons jarl Birger Brosa, eller åtminstone i det allra högsta skiktet. Skatten innehåller föremål som förknippas med både män och kvinnor, och den kan ha samlats ihop under lång tid, säger hon.

De mäktigaste kretsarna vid skiftet vikingatid till medeltid fanns kring kungen och hans jarl, samt stiftens biskopar och landskapens lagmän. Jarlen ansvarade för ledungen, som tidigare antagits vara uråldrig. Nyare forskning pekar mer på att den tog form under just 1100-talet.

Ett föremål i skatten som sticker ut enligt Torun Zachrisson är tre kedjor av mynt, slagna av den engelske kungen Ethelred II på 900-talet.

– Liknande myntkedjor har främst hittats i en silverskatt nära centralplatsen Västra Vång i Blekinge och enstaka i Skåne och på Öland. Men det är första gången man hittat dem monterade i en kopparplatta. Det skulle kunna vara insignier som bars för att visa på ett ämbete.

Birger Brosa var den förste som var ensam ”riksjarl”, i slutet av 1100-talet. Han tillhörde Bjälboätten och var farbror till Birger Jarl, som kom att styra landet på 1250-talet. Hörningsholms slott anlades på marken till någon eller båda av två gårdar som tillhört ätten.

Gården Simonsö ägdes i början av 1300-talet av hertigarna Erik och Valdemar, bröder till Birger Jarls son kung Magnus Ladulås. Gården Hyrn kan på 1260-talet ha ägts av Karl Ulfsson, kusin till Birger Jarl. Kanske fanns platsen i ättens ägo redan då skatten lades ner kring år 1200. Men om det saknas skriftliga källor.

Torun Zachrisson nämner ett brev från 1304, där kungen och jarlen tvistar om vem som har rätt att beskatta Stockholm. Där specificeras att jarlen förfogar över Nyköpingshus, åtta hundaren i Sörmland och ”hela Tören”, det vill säga Södertörn. Och på andra sidan av det smala Skanssundet från Hörningsholm ligger Södertörn.

Bland de mest anmärkningsvärda föremålen i skatten förknippas några med prästerskap, som ett enkolpium. Det är en relikgömma i form av ett kors buret som hängsmycke, som på medeltiden bars enbart av biskopar.

Det finns även två skålar, en i silver och en i koppar­legering, kanske för nattvarden. Minst en av dem har en ornamenterad kant som påminner om stilen på sena runstenar och tidigkristna gravmonument. Ett par hundra av mynten är så kallade biskopsmynt, präglade åt biskopar.

– Flera föremålsskatter från 1100-talet har hittats i socialt högtstående miljöer, som vid kungsgården i Gamla Uppsala. En hittades i Gullunge i Skederids socken i Uppland, där Heliga Birgittas far, den mäktige Birger Persson, senare hade sin sätesgård Finsta, säger Torun Zachrisson.

De kyrkliga föremålen kan ha tagits ur bruk i början av medeltiden, då ritualerna anpassades till kontinentens katolska kyrklighet. Så resonerar arkeologen Richard Grönwall på Uppdrag arkeologi, som undersökte platsen där Hörningsholmsskatten hittades.

– En del föremål kan ha uppfattats som kopplade till en äldre missionsverksamhet som de påvliga biskoparna såg som ”fel” lära. Vi vet väldigt lite om missionen under sen vikingatid, men det är ett oerhört spännande forskningsområde, säger han.

Torun Zachrisson funderar på om de kyrkliga föremålen kan ha tillhört ett ambulerande prästerskap som firat mässor på storgårdar. De kan också ha tillhört biskopar som välsignat olika platser eller företag – som en ledungsfärd, spekulerar hon.

Skattens storlek ökar kraftigt forskarnas underlag för att förstå det sena 1100-talet, då ett Svea­rike börjar ta form i samspel med att kristendomen växer till en större religion. Kanske kom alltså de kyrkliga föremålen till ny användning, tillsammans med mynten, som krigskassa. Många mynt förefaller vara nypräglade och aldrig använda, vilket kan stödja tanken på att de utgjort en del av den gotländska ledungstributen.

Ledungen var viktig då Hörningsholmsskatten lades ner. 1187 hade Sigtuna skövlats av plundrare från Baltikum och kanske Novgorod. Men redan året efter byggde gotlänningarna upp sitt handelshus i Novgorod kallat Gutagård, som bränts ner i mitten av 1100-talet.

Ytterligare ett år senare ingick gotlänningar­na handelsavtal med staden. Även svearna under kung Knut Eriksson slöt avtal med länder kring Östersjön, som Lübeck där Hansan sedan växte fram. Även gotlänningarna samarbetade med lübeckarna, i handeln österut.

Men Hörningsholmsskatten kan ha lagts ner i ett helt annat sammanhang.

Kenneth Jonsson, numismatiker, alltså mynt­forskare, och professor emeritus vid Stockholms universitet, tror att den kan vara förknippad med en tullstation som kan ha legat vid den trånga passagen in mot Södertälje.

En äldre silverskatt i liknande läge hittades 1704 vid Långhundraleden, en nordlig farled in mot Gamla Uppsala. Det tolkar Kenneth Jonsson också som en möjlig tullstation, för åländsk transit­handel till öst med sveakontrollerat järn från norr.

De första svenska mynten slogs i Sigtuna i slutet av vikingatiden, av Olof Skötkonung. Det upphörde omkring år 1030, och först på 1150-talet slogs svenska mynt igen, i Lödöse och på Gotland. Frågan är om den nya skatten kommer att kunna visa ifall även Erik den Helige slog mynt i Svealand vid samma tid.

Sveriges största silverskatt hittades 1999 i Spillings på Gotland. Den vägde hela 65 kilo och lades ner redan på 800-talet. Innan dess var den största skatten på ön en från just 1100-talet, hittad 1967 i Burge norr om Lummelunda, i en kopparkittel. Den vägde drygt 10 kilo och innehöll mängder med mynt, men i stort sett bara utländska. Den äldsta hittills funna skatten med gotländska mynt är nedlagd på 1150-talet.

De flesta gotländska mynt äldre än år 1225 har hittats på fastlandet och Öland, medan de flesta nyare hittats på ön, enligt numis­matikern Nanouschka Myrberg Burström, docent vid Stockholms universitet, som skrev sin avhandling om gotländska mynt.

– Det nya fyndet är exceptionellt på flera sätt, säger hon.

Innan det hade drygt 20 000 gotländska mynt äldre än år 1225 hittats, vilket innebär att det totala antalet kända mynt av typen plötsligt ökat med 80 procent.

– Det som också sticker ut är att den innehåller så många vikingatida föremål. I andra medeltida skatter har det varit oerhört få, säger Nanouschka Myrberg Burström.

Över huvud taget går Gotlands historia hand i hand med svearnas rike, som under 1100-talet missionerade, koloniserade och bedrev handel både österut och norrut. Då knöts sydvästra Finland till riket, och intressesfären i Baltikum, Rus och Kievriket utvidgades.

Ännu i slutet av seklet dominerade de gotländska mynten i östra delen av dagens Sverige, framför allt i Östergötland, Småland och på Öland, men de användes även i handeln kring Östersjön.

Antalet myntskatter från 1100-talet är få. Två hittades på 1600-talet i Stockholm, en av dem med både svealändska och gotländska mynt. En tvillingskatt från Mackmyra i Gästrikland påträffades för hundra år sedan, nedlagd i två delar ett par meter från varandra. Den innehöll bara svealandsmynt, likt Gillbergaskatten i Uppland som hittades på 1970-talet. 2009 hittades däremot både svealändska och gotländska mynt, lagda var för sig i en grav i Skänninge – ett ovanligt fynd då gravgåvor är mycket sällsynta från kristen tid.

– Det har tolkats som att det kunde vara en handelsman från Mälartrakten som hade med sig mynt som inte var gångbara där han dog. Fanns inga släktingar eller bekanta i trakten lät man honom få mynten med sig i graven, säger Eeva Jonsson, ansvarig antikvarie för samlingarna på Ekonomiska museet – Kungliga myntkabinettet.

År 2024 hittades en grav med svealändska och gotländska mynt från 1100-talet även på Visingsö.

Hörningsholmsskatten kommer härnäst att värderas av Riks­antikvarie­ämbetet för att fastställa ersättningen till upphittarna och sedan skickas på konservering. Därefter kommer mynten och de andra föremålen att göras tillgängliga för forskare, åtminstone digitalt. Först då börjar den verkliga forskningen kring skattens ursprung.

Den här artikeln bygger delvis på tidigare rapportering på fof.se.