Carl von Linnés elefant förlorar sin stjärnstatus

Det lilla elefantfostret har legat drygt 250 år i en burk med sprit. Fostret har fram tills nu utgjort referensexemplaret för den asiatiska elefanten, det vill säga typexemplaret som legat till grund för den vetenskapliga beskrivningen av arten. Men det har funnits tvivel angående referensexemplarets arttillhörighet. Experter har bland annat påpekat att fostrets öron och snabel indikerar att det egentligen handlar om en afrikansk elefant.

Misstankarna har nu bekräftats: ett forskarteam med svenska deltagare har analyserat proteiner och dna från elefantfostret. Undersökningarna som publicerades i Zoological journal of the Linnean society, visar att Linnés elefant härstammar från västra Afrika och att det sannolikt rör sig om en afrikansk skogselefant.

Men det innebär inte nödvändigtvis att Carl von Linné hade fel.

– På Carl von Linnés tid betraktades alla elefanter som en enda art. Och Linné hade aldrig själv sett en levande elefant, så han kunde ju inte veta att elefanter från olika världsdelar ser olika ut, säger docent Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet som är en av forskarna bakom de nya rönen.

När Carl von Linné beskrev den asiatiska elefanten hänvisade han även till en detaljerad beskrivning av ett elefantskelett, som utförts år 1664 av den engelska vetenskapsmannen John Ray. Forskarteamet beslöt sig för att försöka hitta skelettet, så att de kunde undersöka dess arttillhörighet. Det visade sig att skelettet fanns på ett museum i Florens. Forskarna gjorde dna-analyser av skelettet och kunde konstatera att det rörde sig om en asiatisk elefant. Artbeskrivningen av den asiatiska elefanten kommer nu baseras på skelettet i Florens.

– I och med den här upptäckten har Linnés elefant förlorat sitt naturvetenskapliga värde. Men den är fortfarande betydelsefull ur ett kulturhistoriskt perspektiv, säger Love Dalén.