El mer effektivt – men ketamin ett alternativ vid depression
En jämförelse mellan elbehandling och ketamin vid allvarlig depression visar att den första är mer effektiv – men att ketamin kan vara ett bra alternativ för vissa.
Vid så allvarlig depression att man behöver vård på psykiatrisk avdelning krävs snabb och effektiv behandling. Här används ofta elektrokonvulsiv behandling, ECT. Det innebär att på ett kontrollerat vis orsaka epileptisk aktivitet i hjärnan med hjälp av elektrisk stimulering. År 2020 behandlades omkring 2 800 patienter i Sverige med ECT för depression. Haken är att det är resurskrävande då patienten behöver sövas, och metoden kan också ge minnesproblem, dock oftast övergående.
Därför har det narkotikaklassade narkosmedlet ketamin provats i studier och visat sig ha snabb effekt vid svår depression. Det har Forskning & Framsteg tidigare skrivit om, bland annat i Partydrogen som lindrar depressioner och Här syns hur ketamin lindrar depression. Nu har de båda metoderna jämförts av ett team lett av Pouya Movahed Rad, överläkare i psykiatri och forskare vid Lunds universitet.
– Vi ville jämföra ketamin med ECT, som är den bästa och snabbast verkande behandlingen som står till buds, säger han.
ECT och ketamin jämfördes i stor studie
Sammanlagt fick 186 patienter med allvarlig depression frågan om de ville delta i studien. De som svarade ja lottades till att få endera ETC eller ketamin i dropp. Studien som publiceras i International Journal of Psychopharmacology är den största som har gjorts.
– Ofta ingår för få patienter i denna typ av studier och man kommer bara fram till är att ”det behövs större studier”. Det ville vi undvika, säger Pouya Movahed Rad.
Både de som fick ECT och ketamin fick tre behandlingar i veckan, maximalt tolv behandlingar. Hur stor andel av de behandlade som blev hjälpta mättes med skattningsskalor av depressionssymtom. Dessutom jämfördes vilka biverkningar behandlingarna gav, hur lång tid det tog för deltagarna att bli bättre samt förekomsten av återfall.
Krävdes upprepade behandlingar
Något som förvånade var att det vid båda behandlingsmetoderna krävdes upprepade behandlingar för att blir återställd, alltså även för de som fick ketamin. Det skiljde sig mot en del tidigare studier där man rapporterat att detta skett redan efter en eller två doser.
– Det kan bero på att vi behandlade inneliggande patienter. I många andra studier rekryterar man patienter genom att annonsera. De som vill vara med i en ketamin-studie kan då ofta ha höga förväntningar, säger Pouya Movahed Rad.
Av de som fick ECT tillfrisknade 63 procent, medan andelen var 46 procent för ketamin-patienterna. Båda behandlingarna gav biverkningar, där minnesstörning var vanligast vid ECT.
– Ketamin gav visst obehag i form av så kallade dissociativa symtom vid själva behandlingen, vilket innebär overklighetskänsla och att man tappar orienteringen i tid och rum, säger han.
Ketamin ett bra komplement
När alla data lades samman såg man att de som var äldre än 50 år hade bättre resultat med ECT än med ketamin, medan hos yngre var behandlingarna nästan likvärdiga.
Ett annat fynd var att i en liten undergrupp vars depression var så pass svår att de hade psykotiska symtom, blev hälften återställda av ketamin jämfört med tre av fyra av ECT. Här var dock patienterna för få för att resultatet ska vara statistiskt säkerställt.
I båda grupperna fick ungefär två av tre återfall inom det år som patienterna följdes upp.
Ska man då tolka studiens resultat som att ECT alltid är mer effektivt?
– Jag tycker man ska tänka att ketamin är ett bra komplement, om patienter har haft dålig effekt av ECT och inte vill ta sådan behandling, eller när det bedöms riskabelt att bli sövd, exempelvis om man är gravt överviktig eller har svårare hjärtlungsjukdomar säger Pouya Movahed Rad och fortsätter:
– Att nästan hälften blir botade med ketamin är bra! Med vår studie i ryggen behöver man som psykiater inte vara rädd att prova ketamin för de patienter där det bedöms att det är motiverat. Nu är det viktigt att avvakta kollegors och forskarsamhällets reaktioner och deras kritiska synpunkter på studien.