Förälder till en gamer? Du kan vara lugn

Sedan 2018 listar WHO gaming disorder som en sjukdomsdiagnos. Den har ännu inte fått ett svenskt namn, men tillsammans med hasardspelsyndrom är det de enda missbruksdiagnoserna som inte bygger på att man tillför kroppen en kemisk substans.

För att skapa en överblick över den forskning som finns publicerad kring datorspel och dess eventuella negativa konsekvenser fick institutionen CERA vid Göteborgs Universitet i uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt – som nu är klar.

Hoppas att framtida forskning blir mer renodlad

Definitionen i den nya diagnosen är tydlig: gaming disorder handlar specifikt om datorspelande, på ett sätt som tar över och får negativa konsekvenser för andra delar av livet. Att någon spelar mycket behöver alltså inte alls vara ett problem i sig.

Det kunskapsöversikten slår fast är att studierna som finns är spretiga, och svåra att jämföra. Eftersom det tidigare inte funnits en definierad diagnos använder studierna olika begrepp för liknande saker, och har dragit gränser på olika sätt.

– Det finns exempel på prevalensstudier i några asiatiska länder som anger att ungefär 50 procent av deltagarna har gaming disorder. Men det de egentligen mätt är internet addiction, som innehåller så mycket mer. Men ibland används studien ändå när man pratar om gaming disorder, trots att WHO:s diagnos bara har att göra med datorspel, säger Jenny Rangmar, en av de två forskarna som gjort kunskapsöversikten.

Skillnaderna gör det svårt att dra några slutsatser utifrån de studier som finns. Jenny Rangmar hoppas att WHO:s diagnos kan göra framtida forskning mer renodlad. På samma sätt som forskare dragit olika gränser har läkare olika bedömningsverktyg för att ställa diagnos, och saknar alltså en generell metod.

Att själva spelandet ofta klumpas ihop med annat menar Jenny Rangmar är ett av de stora problemen – både i forskningen och i hemmet.

– Jag tror att många föräldrar är oroliga i onödan, och att man borde utforska och bena ut vad det är man är orolig för. Är det stillasittandet? Eller att barnet ska träffa en äcklig gubbe på internet? Kan man eliminera det så kan det istället upplevas som en väldigt rolig aktivitet för barn att hålla på med, säger hon.

Vissa riskgrupper lyfts fram

Översikten urskiljer dock ett samband mellan de som utvecklar gaming disorder och vissa egenskaper. De som är män, unga, har fysiska problem eller problem med depression och ångest finns i riskgruppen. Samband finns även till impulsivitet, hyperaktivitet, och ensamhet.

– Men där kan man egentligen inte se om det är depressionen som leder till det problematiska spelandet eller tvärt om, säger Jenny Rangmar.

Studierna är nämligen tvärsnittsstudier, som bara mätt vid ett tillfälle – inte över tid.

– Därför behövs longitudinella studier, för att få veta vad som är orsak och vad som är verkan.

Översikten avslutas med en slutsats om att de flesta studier ändå är överens om att överdrivet spelande kan ha negativa konsekvenser, och att det därför kan vara bra att begränsa spelandet.

– Den där formuleringen funderade vi mycket på. Men eftersom så pass många av studierna ändå slår fast att det finns risker med att spela överdrivet mycket, så kan det vara klokt att ha spelandet under kontroll. Att se till att man är den som bestämmer över sitt spelande, säger Jenny Rangmar.