Förtidspensionering avgörs inte av hälsan
Förtidspensioneringarna i Sverige har mer med regelverk och informella faktorer än med mätbar hälsa att göra.
Mellan åren 1985 och 2008 ökade andelen förtidspensionärer bland människor i åldern 30–64 år från 8 till 12 procent. Men inflödet till denna grupp har varierat mycket över tid. Under tidigt 1990-tal och under de första åren på 2000-talet förtidspensionerades dubbelt så många personer årligen som under sent 1990-tal och åren 2007–08.
Dessa kraftiga svängningar har fått forskare att fråga sig om hälsan verkligen kan förändras så snabbt. Med tanke på att kvinnor förtidspensioneras i större omfattning än män och att olika regioner har olika grad av förtidspensioneringar, så verkar annat än rena hälsobedömningar spela in.
Genom att använda framtida dödsrisk som hälsomått har forskarna kunnat jämföra hälsan hos nybeviljade förtidspensionärer och icke-förtidspensionärer. Forskarna har jämfört hur många i åldersspannen 60–64 år och 30–59 år som dör bland förtidspensionärer och icke-förtidspensionärer. Detta ger ett grovt mått på hälsan hos dessa grupper, så att de kan jämföras över den studerade perioden. Forskarnas jämförelse visar att när många förtidspensioneras så är gruppens hälsa bättre än när färre förtidspensioneras.
Därför menar forskarna att ”variationerna i inflödet till förtidspensionen inte i huvudsak beror på förändringar i befolkningens underliggande hälsa”. I stället beror skiftningarna främst på informella hälsobedömningar och förändringar i regelverk.
Analysen bygger på registerdata över alla personer som varit mellan 30 och 64 år under åren 1985 till 2008, och är utförd av forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering vid Uppsala universitet.