Annons

Gravidas motion och mat tycks påverka fostrets gener

Gravida kvinnor som rörde sig mer och åt bättre mat, födde barn med mer muskelmassa. Lundaforskare visar nu att 370 av barnens gener hade förändrats, vilket skulle kunna vara en förklaring.

Annons

Gravida med ett BMI över 30, vilket definieras som fetma, rekommenderas att inte gå upp så mycket i vikt under graviditeten. Anledningen är att minska risken för olika graviditets- och förlossningskomplikationer. I en dansk studie publicerad i American Journal of Obstretrics & Gynecology ingick 425 gravida med BMI över 30. Två grupper peppades att från den tolfte graviditetsveckan äta bättre mat i samråd med dietist och/eller att gå 11 000 steg varje dag, vilket mättes med stegräknare. Den tredje gruppen, kontrollgruppen, fick sedvanliga kost- och motionsråd. Studien visade, inte helt oväntat, att kvinnor som rört sig mer och ätit bättre gick upp mindre i vikt under graviditeten jämfört med kontrollgruppen.

Enligt Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitet, väcktes dock frågan om detta även påverkade barnen.

– Vi blev kontaktade av Kristina Renault som är förlossningsläkare vid Rigshospitalet i Köpenhamn och som ledde studien. För att undersöka påverkan på barnen har vi analyserat sparat navelsträngsblod från 208 av dem, säger hon.

Mammans livsstil kan påverka barnets gener

Forskarnas misstanke var att den miljöpåverkan som livsstilsförändringarna innebar, skulle kunna påverka fostrets gener epigenetiskt. Detta innebär att själva dna-strängen modifieras kemiskt, vilket i sin tur påverkar hur pass aktiv den modifierade genen är (se faktaruta). Fenomenet epigenetik har beskrivits i F&F tidigare, exempelvis här och här.

Det finns vetenskapliga studier som har kunnat koppla mammans kosthållning till denna typ av epigenetiska förändringar hos barnen, berättar Charlotte Ling.

– Men då har det handlat om extrema situationer, exempelvis vid svält i samband med krig där barnen analyserats i efterhand. Man har också jämfört barn som fötts under torr- eller regnperiod då tillgången på mat skilt sig drastiskt åt, säger hon.

I den danska studien var inte ingreppet så stort, så frågan var om även dessa mer modesta förändringar skulle kunna ge liknande avtryck i barnens arvsmassa. De 500 000 analyser som Lundaforskarna gjorde av de drygt 200 barnens hela arvsmassa pekar mot att så är fallet.

Mer muskler hos vissa av barnen 

På totalt 379 ställen, på sammanlagt 370 gener, fanns det epigenetiska förändringar hos barnen vars mammor gjort livsstilsförändringen, som inte hade uppstått hos barnen i kontrollgruppen. Hela 25 av dessa ställen påverkade gener som specifikt hade att göra med muskelmassa.

– Barnen vars mammor ätit bättre och rört sig mer hade i genomsnitt drygt 120 gram mer muskelmassa vid födseln än barnen i kontrollgruppen. Att ha ökad mängd muskelmassa är en viktig och positiv faktor för framtiden, säger Charlotte Ling.

Barnen följdes upp vid 9, 18 och 36 månaders ålder. 22 av de epigenetiska förändringarna kunde också kopplas till barnens BMI över tid. Barnen som hade dessa epigenetiska förändringar hade vuxit snabbare vid 18 månaders ålder än barnen i kontrollgruppen. De aktuella epigenetiska förändringarna hade koppling till ämnesomsättningen i kroppen, exempelvis hur fettsyror bryts ner.

Tydliga förändringar, trots måttlig påverkan

Studien är publicerad i tidskriften Diabetes.

– Det viktigaste fyndet i studien är att vi faktiskt hittar skillnader mellan grupperna, trots att interventionen inte har varit så kraftig utan bara handlat om kostråd och stegräknare, säger Charlotte Ling.

Nu kommer Lundaforskarna i samarbete med den danska gruppen att följa barnen med avseende på vikt och eventuell framtida fetma.

– Vi är också intresserade av att i en uppföljande studie studera om just mängden kolhydrater som mammorna äter påverkar barnens epigenetiska profil, säger Charlotte Ling.

Vid befruktningen nollställs epigenetiken

• Ordet epigenetik betyder ”ovanpå genetiken” och handlar om förändringar av arvsmassan som inte ändrar den grundläggande genetiska koden, alltså i vilken ordningsföljd baserna sitter.

• När en äggcell och en spermie smälter samman så nollställs epigenetiken i den resulterande cellen. Detta är nödvändigt för att det blivande fostrets celler ska få sina respektive egenskaper.

• Alla celler innehåller likadan arvsmassa. Epigenetiska förändringar tystar vissa gener i de flesta celler, så att de bara uttrycks i vissa cellslag. Exempelvis tillverkas hormonet insulin bara i bukspottkörtelns beta-celler.

• En form av epigenetisk modifiering är att en så kallad metylgrupp – bestående av en kolatom bunden till tre stycken väteatomer – fastnar på dna-strängen. Detta kallas att dna-strängen metyleras.

• Förr trodde man att detta alltid innebar att genen tystades. I dag vet man att resultatet beror på var någonstans genen metyleras.

• Om metyleringen sker i delar av dna som ligger innan genen, i det dna som reglerar genens uttryck, bildas det mindre mängd av det protein som genen utgör mall för.

• Sker metyleringen istället i själva genen, kan det göra att genen blir mer aktiv och att det bildas mer av det protein som genen kodar för.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.