Det finns knappt någon mänsklig kroppsdel där forskare inte har hittat mikroplast de senaste åren. De pyttesmå plastbitarna – från så små att de måste ses i mikroskop upp till fem millimeter stora – har hittats i allt från blodkärl till moderkakor och hjärnor.

Hittills har den mesta forskningen om mikroplast i drycker handlat om vatten, till exempel publicerade brittiska forskare förra året en studie som visade att mängden mikroplast i kranvatten var ungefär densamma som i flaskvatten.

Men eftersom människor dricker mycket annat än vatten har samma forskare, verksamma vid University of Birmingham, tittat på mikroplaster i andra drycker.

Totalt testades 31 olika typer av drycker, däribland kaffe, läsk, juice, te, iste och iskaffe. Resultatet var tydligt – varm dryck innehöll mer mikroplast.

Forskarna testade olika typer av kaffe och te. Vissa tillreddes i glas, medan kaffe och te från kaféer kom i engångsmuggar.

Allra mest mikroplast fanns i te från engångsmugg: 22 plastbitar, jämfört med 14 bitar i glas.

De dyraste tepåsarna släppte ifrån sig mycket mer mikroplast än de billigaste – i snitt 27 mikroplastbitar i en kopp av det dyrare teet, mot nio i det billigare. Att tepåsar av plast kan läcka mikroplast i vatten har visats både i en studie som Forskning & Framsteg tidigare skrivit om och en annan studie publicerad tidigare i år.

Även i kaffe var det mest mikroplast i engångsmuggarna.

– Fyndet antyder starkt att materialet i dessa engångsmuggar är en primär källa till mikroplast i våra kaffeprover, säger forskarna till tidningen The Independent.

Minst mikroplast fann forskarna i läsk, fruktjuice och energidryck. Men även här spelade förpackningen en roll. Fruktjuice i PET-flaskor innehöll i snitt 42 mikroplastbitar per liter, medan fruktjuice i pappersbaserade förpackningar hade 23.

Att högre temperatur kan göra att ett material släpper mer plast bekräftar Vilde Kloster Snekkevik som forskar på mikroplast vid Norsk institutt for vannforskning, NIVA. Men det beror också på vilken sorts plast det är.

– Engångsmuggarna har ofta en plastbeläggning på insidan som kan börja fragmenteras vid högre temperaturer, säger hon.

Hon menar också att det kan finnas många källor till mikroplasten i drycker.

– Mikroplasten finns överallt. Den kan komma från luften, från vattenkokaren man använder, från vattnet, från tepåsen. Det är inte nödvändigtvis bara behållaren den kommer ifrån, utan det kan också bero på processer som skett innan drycken hamnat i koppen eller flaskan.

Det är omöjligt att helt undvika mikroplast – den finns överallt. Men det är ändå viktigt att undvika plastprodukter så långt det går, menar Vilde Kloster Snekkevik.

– Välj tepåsar som inte är gjorda av plast. Använd en dricksflaska som inte är av plast. Ta med egen kaffemugg hemifrån.

De brittiska forskarna efterlyser lagstiftning från brittiska myndigheter, men också internationellt, för att begränsa mängden mikroplast människor utsätts för.

De efterlyser också bättre studier som kan säga mer exakt hur vi får i oss mikroplast och hur farligt det är, så att åtgärder för både miljö och människor kan sättas in där det behövs.

Forskarna är inte oroade för större bitar av plast – de passerar rakt genom kroppen och kommer ut igen. Det är de allra minsta bitarna, de som är så små att vi inte kan se dem, som kanske kan tas upp i kroppen och utgöra en hälsorisk.

Ida Irene Bergstrøm är journalist vid forskning.no som den här artikeln har översatts ifrån. Läs originaltexten här.