”Hindra pälsfarmar från att sprida virus”

Jag och mina kolleger har nyligen analyserat prover från djur som dött av misstänkta infektioner på olika djurfarmar i Kina. Proverna kom dels från minkar, mårdhundar och andra djur som farmas för sin päls, dels från djur som främst används i köttproduktion, till exempel rådjur och harar. Syftet var att ta reda på vilka virus de bar på, och vilka som möjligen kan smitta människor, så kallade zoonotiska virus.

Vi identifierade 39 virus med hög potential att spridas mellan arter, inklusive människor. Det går inte att vara helt säker på att dessa så kallade högriskvirus kommer att bli ett framtida problem, men det finns goda skäl att hålla dem under uppsikt. Dessutom beskrev vi 36 virus som tidigare varit helt okända för vetenskapen.

Våra analyser visar också att virus överförs mellan vilda djur och produktionsdjur, samt mellan människor och produktionsdjur. Det ger starkt stöd för att djur från djurfarmar spelar en viktig roll för hur zoonoser uppstår och sprids till människor.

Resultaten är högst relevanta även för djurfarmar i vår del av världen. Det finns många rapporter om sjukdomsutbrott bland pälsdjursfarmar här i norra Europa. Exempelvis har viruset som orsakar covid-19 spritt sig till och från minkar i Danmark, och i Finland har fågelinfluensan H5N1 spritt sig från vilda fåglar till minkar och fjäderfä.

Det är ett stort problem att pälsdjursfarmar och andra platser där olika djurarter har nära kontakt kan fungera som nav för spridning av smittor som även drabbar människor. Det mest uppenbara nutida exemplet på hur illa det kan gå är den senaste pandemin. Den troligaste förklaringen till utbrottet är att viruset som orsakar covid-19 överfördes till människor från en marknad med levande djur i den kinesiska staden Wuhan.

Utbrottet är långt ifrån den enda med ursprung i djurvärlden. Hela 60 procent av alla sjukdomar som är kända för människan uppskattas vara zoonoser. Smittor från djur har varit ett gissel genom hela vår arts historia.

Dagens system för djur- och pälsuppfödning ger mikroorganismer goda möjligheter att röra sig mellan olika arter. Världens befolkningstillväxt, tillsammans med ett varmare klimat, ökar riskerna för att zoonoser uppstår och etablerar sig i nya miljöer. Där kan de orsaka sjukdom, och sedan snabbt och effektivt spridas världen över. I värsta fall leder det till nya pandemier.

Smittor kan också komma till människor direkt från vilda djur. Men riskerna är större i miljöer med många djur på en begränsad yta i nära kontakt med människor. Bland de mest problematiska miljöerna finns marknader för levande djur av den typ som i Wuhan sannolikt gav upphov till vår senaste pandemi. Det är också känt att zoonoser kan uppstå i pälsdjursfarmar, vilket tydligt framgår av våra analyser av prover från Kina.

Det finns alltså kända och reella risker för uppkomst och spridning av zoonoser från pälsdjursfarmar. Vad är det rimligt att göra åt saken?

EU skulle kunna införa regelbunden och obligatorisk övervakning av vilka smittor som cirkulerar bland djuren – vare sig de visar tecken på sjukdom eller inte. Det skulle avsevärt förbättra vår kunskap och förmåga att förebygga möjlig spridning av zoonoser.

Den typen av övervakning är förstås dyr. Ökade kostnader kan leda till att en stor del av pälsdjursuppfödningen flyttar till anläggningar utanför EU:s kontroll. I så fall behövs regler som ställer samma krav på övervakning oavsett ursprungsland.

Pälsdjursfarmar har länge varit omstridda. Oavsett vad man tycker om dem är de en viktig bidragande faktor till att människor och andra djur kan drabbas av nya sjukdomsframkallande mikroorganismer. Begränsas sådana miljöer begränsas också möjligheterna för nya smittor att uppstå. Om vi nu ska ha dessa pälsdjursfarmar till att börja med.