Inga ärvda dna-skador hos barn efter Tjernobyl

Det har gått 35 år sedan reaktor fyra i kärnkraftverket i Tjernobyl i dåvarande Sovjetunionen havererade och stora mängder radioaktivt material i form av partiklar och joniserande strålning spreds. Initialt avled 30 personer och 134 drabbades av strålsjuka, varav 11 avled i sviterna under de följande tio åren. Frågan var om även nästa generation skulle drabbas av skador som ett resultat av att dna i föräldrarnas könsceller skadats av strålningen.

Nu har ett internationellt forskarlag undersökt 105 familjer med sammanlagt 130 barn. Forskarna har vetat att en eller båda föräldrarna varit utsatta för strålning, exempelvis för att de deltagit i saneringsarbetet, och även vilka stråldoser som de utsatts för.

Undersökningen är unik eftersom hela arvsmassan hos barnen jämfördes med föräldrarnas. I normala fall överför föräldrar mellan 50 och 100 mutationer till sitt barn så frågeställningar här var om det i denna grupp var fler. Det tydliga svaret var nej. 

”Dessa negativa resultat är extremt goda nyheter, eftersom frågan om konsekvenser för barn till föräldrar som exponerats för strålning varit en källa till stor oro efter Tjernobyl, men även efter Fukushima”, skriver en av medförfattarna på Twitter.

Stärker tidigare resultat

Mats Harms-Ringdahl är professor emeritus vid Stockholms universitet och specialiserad inom strålningsbiologi med fokus på effekter på arvsmassa och kopplingar till cancer och andra åldersrelaterade sjukdomar. Han tycker att den nya studien är välgjord och viktig eftersom den verifierar tidigare resultat från epidemiologiska studier.  

– Sådana studier av barn vars föräldrar exponerades för strålningen från atombomberna över Hiroshima och Nagasaki visade inte på någon ökning av genetiska skador. Inte heller andra stora epidemiologiska studier har pekat på att ärftliga skador uppkommer som en effekt av joniserande strålning, säger han.

Tidigare studier på både hon och hanmöss som exponerats för joniserande strålning visar att avkomman föds med fler mutationer, något som lagt grunden för oron att samma sak skulle vara fallet för människor. Men möss och människor skiljer sig åt, inte minst när det gäller hur många ungar vi får. Mats Harms-Ringdahl menar att en möjlig förklaring är att människor har känsligare system för att känna av om något är fel, då det har varit nödvändigt för artens fortbestånd att de barn som föds inte har genetiska defekter som påverkar överlevnad och fertilitet.

– Hos människor resulterar ungefär var tionde graviditet i en spontan abort, och man kan tänka sig att evolutionen lett till att det utvecklats mekanismer som leder till tidig abort av embryon med allvarliga genetiska defekter, säger han.

Studien publiceras i tidskriften Science.

Strålning bakom sköldkörtelcancer

I en studie som publiceras i samma utgåva av Science har delvis samma grupp forskare studerat förekomst av sköldkörtelcancer efter Tjernobylolyckan. Det är sedan tidigare känt att varianten papillär sköldkörtelcancer kan uppstå efter exponering för radioaktivt jod.

I studien analyserades 440 personer som diagnosticerats med sköldkörtelcancer i Ukraina, varav 359 hade exponerats för radioaktivt jod. Forskarna fann inte någon biologisk markör för att särskilja deras cancer, jämfört med sådan sköldkörtelcancer som uppkommer spontant. Som förväntat visade studien att ju högre dos personen fått, desto fler komplicerade skador fanns det i arvsmassan.

Joniserande strålning ger allvarliga skador på dna

Cancer uppstår när en cell drabbats av så pass många skador att den börjar dela sig ohejdat. Den har då samlat på sig en rad mutationer, uppåt en åtta till tio stycken, som leder till de förändrade egenskaper som karakteriserar en cancercell, enligt Mats Harms-Ringdahl.

Normalt tar detta lång tid och cancer är en åldersrelaterad sjukdom. I celler finns effektiva reparationssystem för att hantera de dna-skador som uppkommer som en konsekvens av cellens normala ämnesomsättning. Så kallade dubbelsträngbrott, då båda dna-strängarna skadats, är den allvarligaste skadan eftersom risken för felreparation är stor. Just dubbelsträngsbrott är vanliga vid exponering för joniserande strålning, men kan även uppkomma spontant.

– Studien visar att spektrumet av skadorna på arvsmassan i strålningsinducerad cancer inte skiljer sig åt från den spontant uppkomna, men att strålningen medfört att de skador som krävs har uppkommit snabbare, säger Mats Harms-Ringdahl.