”Lyckad integration kräver långsiktighet”

För att skapa bättre förutsättningar för utrikesfödda att komma in på arbetsmarknaden och i samhället görs en mängd olika satsningar i offentlig regi, ofta i samverkan med privata eller ideella aktörer. Det kan handla om validering av kompetens, språkstöd i utbildning, en praktikplats, mentorskap eller motivationshöjande åtgärder.

I ett tvärvetenskapligt forskningsprogram vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har vi identifierat närmare 300 olika integrationsinitiativ i Göteborg med omnejd. Studierna grundas på projektdokumentation och på intervjuer med utrikesfödda som deltagit i projekten.

Vi har också intervjuat handläggare, vägledare, språk- och yrkeslärare, och chefer som varit involverade. Resultatet visar att det finns tre problem som kan förklara varför många integrationsinitiativ inte ger någon konkret effekt.

1. Otydlighet Det finns en otydlighet kring vad integration betyder och hur man ska mäta den. Det är lätt att agera i olika riktningar i tron att alla menar samma sak. Det blir särskilt tydligt i integrationsprojekt där myndigheter, kommuner och privata organisationer samt det civila samhället ska verka tillsammans.

2. Kortsiktighet Många initiativ organiseras i tidsbegränsade projekt. Det kan få förödande konsekvenser för satsningar som inte blir del i den ordinarie verksamheten, utan avbryts när finansieringen upphör. Kortsiktigheten kan även bero på politiska förändringar. Oavsett orsak riskerar värdefull erfarenhet att gå förlorad.

3. Ryckighet Vi har talat med flera personer som bollats runt mellan olika projekt och känner en uppgivenhet över att aktiviteterna inte hänger ihop på ett meningsfullt sätt. Anledningen till att det blir så kan vara att man tar hänsyn till de byråkratiska behoven. Projekten, som syftar till att stödaktiviteter ska utföras, testas eller utvecklas vidare, behöver bemannas med deltagare – vilket blir viktigare än de nyanländas behov.

Initiativ för att stödja integration måste få tid att utvecklas. Då kan meningsfulla relationer byggas och aktörerna ges möjlighet till att samla kunskap. Det tar även tid att skapa rutiner mellan privata arbetsgivare och offentliga aktörer. Ett hållbart och meningsfullt arbete med integration kräver även en stabil finansiering. Det måste finnas en tydligare koppling mellan finansieringen och de mer långsiktiga målen med integrationssatsningarna.

Det krävs också ett kritiskt förhållningssätt till gängse integrationslösningar. Det finns ingen given mirakelmedicin. Integrationssatsningar blir framgångsrika när man lyckas involvera tjänstemän, arbetsgivare, nyanlända och andra aktörer så att deras intressen tillgodoses på ett meningsfullt sätt över tid.

Arbetet bör därför organiseras mer pragmatiskt. En metod är att börja i liten skala. Det finns nämligen inte något ”bästa sätt” att hantera integration — goda exempel behöver anpassas över tid efter lokala förhållanden.

Integrationsprojekten bör också involvera dem som är tänkta att integreras. Redan tidigt bör de få möjlighet att bidra till att utveckla tankesätt och metoder. Här skulle kanske personer med en bakgrund som nyanländ men som i dag jobbar till exempel som handläggare eller vägledare inom offentlig sektor – kunna spela en roll

Slutligen krävs realistiska mål. Korta, tidsbegränsade projekt lämpar sig inte särskilt bra för att hantera stora samhällsutmaningar. Är det överhuvudtaget rimligt att tro att man inom ramen för korta, tidsbegränsade projekt på ett meningsfullt sätt kan bidra till nyanländas integration på arbetsmarknaden och i samhället i stort?

Det som verkligen behövs är en långsiktig nationell satsning, ett ramverk som de lokala lösningarna kan få stöd av och som kan hjälpa till att sprida fungerande metoder till fler. En sådan satsning bör också vara robust, tillräckligt robust för att inte konstant hotas av politiskt inspirerade omorganisationer av statliga myndigheter.