Kärnfamiljen allt mer stabil
Under 2000-talet har kärnfamiljen blivit vanligare. Flera aktuella studier visar att varaktiga relationer och närhet till barnen blivit allt viktigare.
Under 1900-talet ökade antalet skilsmässor, och under slutet av förra seklet talades det ofta om kärnfamiljens upplösning. Men mycket tyder på att denna utveckling avstannat eller vänt på 2000-talet. Separationerna har minskat det senaste decenniet, enligt en rapport från Statistiska centralbyrån. Samtidigt föds allt fler barn utan halvsyskon, enligt en annan rapport från Statistiska centralbyrån.
Tidigare i år rapporterade vi om att allt färre barn växer upp med separerade föräldrar, dels på grund av att vi är äldre när vi stadgar oss, och dels på grund av att föräldrarna har längre utbildning. Dessa två faktorer ger stabilare relationer. Dessutom har det visat sig att i de fall man separerar, så väljer föräldrarna att bo närmare barnen. Denna trend har varit stark de två senaste decennierna.
”Kärnfamiljen vinner mark”, konstaterar Statistiska centralbyråns demografer i det senaste numret av tidskriften Välfärd. En tänkbar förklaring kan man hitta i sociologen Frances K. Goldscheiders teori om genusrevolutionens två faser som hon lanserade år 2000. Hon menar att det första steget i jämställdhetsutvecklingen sker i den offentliga sfären, genom att kvinnor arbetar utanför hemmet. Detta leder till ökade konflikter och fler skilsmässor. I nästa steg ökar jämställdheten i den privata sfären. Detta sker när männen börjar ta sig an hemmet allt mer – och då minskar skilsmässorna.