Växlingar i klimatet från värmeperioder till istid satte fart på mammutarnas evolution, visar en studie av dna från 34 mammutar runt hela norra halvklotet. De äldsta proverna är 1,3 miljoner år gamla, och analysen ger en ny bild av hur mammutarna utvecklades.

Forskarna har studerat så kallat mitokondrie-dna, mt-dna, vilket är arvsmassa från mitokondrier – cellernas interna kraftverk. Forskarlaget har kunnat bekräfta en modell där mammutarna varit tillbakatryckta under värmeperioder och sedan spritt sig när istider kommit, berättar Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik vid Stockholms universitet.

– Bara att det går att få fram dna på den här tidsskalan är fantastiskt. Vi ser också ett mönster för hur diversifieringen ökar i skiftet mellan varmare och kallare perioder. Under värmeperioder diversifieras de stora grenarna i släktträdet, och under istider inom grenarna, säger han.

Resultaten som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Molecular Biology and Evolution bygger på de 34 nya genomen från mitokondrier och drygt 200 tidigare studerade individers genom. De nya genomen spänner över en tidsperiod från 1,3 miljoner till 125 000 år sedan. Bland dem finns mt-dna från en kindtand av en individ i Nordamerika, som visar att ullhårig mammut fanns där redan för 220 000 år sedan.

De ullhåriga mammutarna uppstod för omkring 300 000 år sedan, men studien löser inte frågan om de nordamerikanska mammutarnas härkomst. En populär teori är att de vandrat över landbryggan över Berings sund mellan Sibirien och Alaska under den senaste istiden, som varade åtminstone från 100 000 till 10 000 år sedan. Men mammutarna kom betydligt tidigare.

– Vissa tidigare genetiska resultat har tytt på att de funnits tidigt i Nordamerika, men ingen hade hittat spår efter någon så gammal ullhårig mammut där förrän denna tand hittades för sju år sedan. Vår analys visar glasklart att det var en ullhårig mammut, säger Love Dalén.

I studien har forskarna använt en uppdaterad version av metoden med den ”molekylära klockan”, det vill säga datering med hjälp av dna. Mitokondrie-dna ger säkrare information än dna från cellkärnan, då det finns i större mängder – även om mt-dna-sekvenserna är kortare. Kol 14-metoden kan inte användas på material äldre än cirka 50 000 år, vilket gör dna-analyser extra värdefulla för äldre fynd.

Studien visar att man tidigare fått fel resultat då man daterar flera prover samtidigt med metoden, för att få rätt behöver man analysera dem ett i taget.