Låg kunskap om att förebygga antibiotikaresistens

Antibiotikaresistens behöver förebyggas, ändå handlar bara en bråkdel av de vetenskapliga studierna inom området om sådana åtgärder. Det visar en svensk genomgång av de senaste 20 årens forskning.  

Publicerad

Antibiotikaresistens är ett globalt problem och även om Sverige är ”bäst i klassen” så ökar förekomsten av resistenta bakterier även här. 
Bild: Getty Images

Problemet med att bakterier blir resistenta mot olika slags antibiotika har F&F tidigare skrivit om, senast i F&F 5/2020 och F&F 2/2020.

Stig Wall, emeritusprofessor inom epidemiologi vid Umeå universitet, har sökt efter vetenskapliga artiklar som i titeln innehåller ordet antibiotikaresistens, vilket var drygt 430.000 stycken. Bara 0,25 procent av artiklarna hade även med sökordet ”förebyggande” i sammanfattning eller titel.

– Det var lite förvånande att andelen var så pass låg, men de 399 artiklarna var ändå tillräckligt att läsa, säger han.

I sammanställningen av deras innehåll, som publiceras i tidskriften Global Health Action, skriver han att något som saknas är tvärvetenskaplig forskning inom området.

– Merparten av studierna handlade om biomedicin på olika vis, men här skulle det behövas exempelvis studier inriktade mot beteendeförändringar, säger han.

Strama arbetar för minskad resistens

År 1995 bildades det nationella nätverket Samverkan mot antibiotikaresistens, Strama, med övergripande mål att bevara antibiotika som effektiva läkemedel vid bakterieinfektioner, 

– Att Sverige är ”bäst i klassen” kan vi tacka Strama och det idoga arbete för att minska användningen av antibiotika som de inledde för drygt 20 år sedan, säger Stig Wall.

Men även om Sverige ligger bra till jämfört med andra länder, ökar förekomsten av resistenta bakterier även här. Sedan 2002 övervakar svenska myndigheter förekomsten hos människor och djur vilket publiceras i årliga så kallade Swedres-Svarm-rapporter. Nu har Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska släppt rapporten för 2019. Ett problem är den fortsatta ökningen av personer som visat sig bära på tarmbakterier med den form av resistens som kallas ESBL och ESBL-CARBA. ESBL är ett samlingsnamn för ett slags enzymer hos tarmbakterier som kan bryta ned antibiotika av typen penicilliner och cefalasporiner. Tillägget CARBA innebär att tarmbakterierna dessutom har enzymer som kan bryta ned karbapenemer, som ofta är den enda behandling som kvarstår vid infektion med ESBL-producerande bakterier.

År 2019 rapporterades en 40-procentig ökning av ESBL-CARBA-fallen jämfört med året innan och regionerna noterade 201 fall. De ESBL-CARBA-producerande bakterierna var främst av arterna E. coli och K. pneumoniae.

”Tyst pandemi” som sveper över världen 

Även globalt ökar förekomsten av antibiotikaresistens, visar den så kallade GLASS-rapporten som släpptes i maj. GLASS står för Global Antimicrobal Resistance Surveillance System som startades år 2015 av Världshälsoorganisationen WHO för att övervaka förekomsten av antibiotikaresistens. Enligt årets rapport ingår nu 92 av världens länder, vilket innebär knappt hälften, och data har samlats in från 65.000 testställen. Även om de inrapporterade siffrorna skiljer sig åt vad gäller kvalitet står det ändå klart att antibiotikaresistens är en ”tyst pandemi” som sveper över världen.

Mest oroväckande är den höga förekomsten av resistens mot så kallade tredje generationens antibiotika som heter cefalosporiner hos E. coli och K. pneumoniae som hittats i blodprover. Hela 12 länder rapporterade in att 80–100 procent av proverna från K. pneumoniae uppvisade resistens mot denna form av bredspektrumantibiotika.

När det gällde resistens mot karbapanemer i samma bakterieart rapporterade flera länder en förekomst på 30–60 procent.

Coronapandemin ökar användningen av antibiotika

Stig Wall blev i sin genomgång av artiklarna allra mest förskräckt över de studier som avspeglade (o)kunskapen hos befolkningen och framförallt hos läkare i olika länder.

– I enkäter svarar läkarna att de inser att antibiotikaresistens är ett globalt problem, ”men inte på mitt sjukhus, eller på min klinik”, så här finns ju en del informationsinsatser att göra, säger Stig Wall.

Han beskriver att den pågående coronapandemin också innebär att antibiotikaanvändningen ökar. Både när den är befogad för att behandla sekundära bakterieinfektioner i virusets spår, men även onödig användning av de som felaktigt tror att antibiotika ger skydd mot virusinfektionen. Ett annat problem är att antibiotikaresistens nu helt trängs bort ur medierna.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

– Jag sökte för skojs skull i det nordiska Mediearkivet efter artiklar och nyhetsinslag under maj månad i år. Då fick ”covid-19” 46.000 träffar och ”antibiotikaresistens” bara 88, något som var en halvering jämfört med hur det såg ut i mars, säger han och tillägger:

– Precis som klimatproblematiken är resistensfrågan stor och ogreppbar för många och på liknande vis ser heller inte människor sambandet mellan sin egen användning och den globala utvecklingen av resistens. Vad vi skulle behöva är en Greta Thunberg inom antibiotikaresistensområdet.

Hans studie är gjord på uppdrag av The Foundation to Prevent Antibiotic Resistance, en svensk stiftelse som skapats av hälsoföretaget BioGaia och som delar ut bidrag till forskning och informationsinsatser för att förebygga antibiotikaresistens.

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor