Natur förstörd i krig skördar ytterligare liv

Att tända eld på skogar och sabotera odlingar har varit en del av krigföring åtminstone sedan antiken. Romarna saltade jorden i syfte att göra den obeboelig. I dag kan det handla om att attackera kärnkraftverk, förstöra oljekällor eller rasera dammar som orsakar översvämningar.

Miljön kan vara både ett aktivt vapen och tyst offer. Effekterna kan hålla i sig lång tid och orsaka mänskligt lidande långt efter att den akuta delen av konflikten är över.

Många beslutsfattare inser att miljön är viktig också i krigssituationer, men den blir ändå styvmoderligt behandlad, enligt Annica Waleij och Birgitta Liljedahl. Båda är forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut och redan för 17 år sedan var de medförfattare till rapporten Miljökonsekvenser av krig och konflikter.

När infrastrukturen kollapsar och elen slås ut i städer slutar både avloppssystem och vattenreningsfunktioner att fungera. I Jemen har upprepade bombningar lett till världens största kolerautbrott. På landsbygden kan minor och klusterbomber ta lång tid att röja och därmed försvåra möjligheten att odla mat.

– I östra Ukraina ser vi till exempel föroreningar från kollapsade byggnader som kan läcka ut i grundvattnet. Ofta är det rena hälsoeffekter som avses när man pratar om miljökonsekvenser, men inte alltid, säger Annica Waleij.

När Irak invaderade Kuwait på 1990-talet läckte uppemot 8 miljoner tunnor olja ut i Persiska viken. Stridigheterna orsakade månadslånga oljebränder och oljeutsläppen slog ut fisket. Ett vanligare problem är skogsbränder. I en krigssituation kan skogar som vuxit i decennier snabbt brinna upp i svårstoppade skogsbränder med utrotade arter som följd. I samband med väpnade konflikter riskerar också pansarvagnar att köra sönder känsliga markytor. I Ukraina finns exempelvis över 40 våtmarker av internationell signifikans som är känsliga och bedöms som viktiga för att ekosystemet ska fungera. Även flyktingläger kan sätta hård press på naturen.

– Miljön kan också användas som ett verktyg i krig för att sprida desinformation. Det är ganska effektivt att anklaga varandra för olika utsläpp för att skapa välvilja mot den ena sidan och motvilja mot den andra. Stridande fraktioner kan också kontrollera viktig miljö som en del av konflikten, säger Birgitta Liljedahl.

I vissa fall kan naturen också vara en utlösande konfliktfaktor, till exempel i områden med torka eller brist på naturresurser.

Vad man får och inte får göra i en krigssituation regleras främst av krigets lagar. Det gör det möjligt att använda våld på ett sätt som inte hade varit tillåtet i fredstid. Men här finns också särskilda miljöbestämmelser. Det berättar Britta Sjöstedt som är jurist och forskar om miljörätt och väpnad konflikt vid Lunds universitet.

– Det är svårare att mäkla fred om miljön har förstörts för alltid. När kriget är slut måste människor kunna bo där och det är en viktig anledning till att skydda miljön under väpnade konflikter. Mycket av infrastrukturen går att bygga upp igen, men inte naturen, säger hon.

Under Vietnamkriget gömde sig inhemska soldater i den täta djungeln. Som svar lät USA tillverka kemiska växtbekämpningsmedel som förpackades i tunnor med orangefärgade ränder. Medlet, som senare blev känt som Agent Orange, sprejades över djungeln i syfte att avlöva träden.

Minst en miljon vietnameser uppskattas ha blivit sjuka av bekämpningsmedlet. Tre generationer efter kriget föds fortfarande barn med hjärnskador och ryggmärgsproblem. De har inte själva utsatts för giftet, utan har ärvt skadorna efter en pappa, morfar eller farfar. I landets södra delar dog hälften av mangroveskogarna, även gummiträd och risplantage påverkades negativt.

Den okonventionella biologiska krigföringen ledde till en regeländring. Efter Vietnamkriget har krigets lagar förstärkts för att förhindra allvarliga miljöskador.

– Men de nya reglerna har inte tillämpats ännu eftersom kraven är så väldigt höga: miljöskadorna måste klassas som både utbredda, långvariga och allvarliga. Det kan också uppstå svårigheter att definiera miljö, säger Britta Sjöstedt.

De flesta miljöregler som tillämpas i krigssituationer är förhållandevis svaga. FN:s folkrättskommission har tagit fram principer som reglerar miljöskydd i anslutning till väpnade konflikter, men de flesta principer är formulerade som rekommendationer. Det är ingen slump. Många stater är skeptiska till regleringar som begränsar möjligheterna att föra krig, eftersom det riskerar att hota suveräniteten. Lagmässigt är det alltså svårt att hålla någon ansvarig.

– Det har funnits en inställning att man inte har tid att tänka på miljön, men vi ser att det har hänt väldigt mycket på området de senaste åren, säger Birgitta Liljedahl.

Militärens miljöansvar är något som diskuteras allt mer. Det gäller i viss mån även i produktionen och användandet av krigsmateriel. Militäralliansen Nato har också uttalade mål att orsaka så lite skada som möjligt i samband med att man övar och genomför insatser.

Birgitta Liljedahl och Annica Waleij har utbildat militära FN-styrkor om miljöansvar i Sydsudan och Demokratiska republiken Kongo.

– Det var intressant att se responsen. De tyckte att miljöansvaret var både viktigt och självklart. Man ville göra rätt och många av dem hade själva sett konsekvenserna om det går snett. Jag tror vi ser ett paradigmskifte, säger Annica Waleij.