Den 2 mars 2022, bara några dagar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, införde EU sanktioner mot statsstödda ryska medier. Kanaler som RT och Sputnik bedömdes vara en del av den ryska krigföringen och ett direkt hot mot säkerheten inom EU. ”Vi kommer inte att låta Kremls företrädare sprida sina giftiga lögner som rättfärdigar Putins krig eller så frön till splittring i vår union”, sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

– Innehållet rinner igenom ändå. Det går alltid att hitta vägar runt censuren, säger Charlotte Wagnsson, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm.

Hon har bland annat studerat varför svenskar väljer att ta del av statsstödda ryska mediers innehåll. Vissa gör det för att de delar den världsbild som förmedlas, medan andra är skeptiska av olika anledningar. Alla riskerar dock att bli påverkade, framhåller hon.

Statistiken över hur många i Sverige som följer Kreml-stödda medier är baserad på enstaka opinionsundersökningar och därför behäftad med viss osäkerhet. Enligt dessa siffror var det tidigare omkring 7–10 procent av svenskarna som läste RT och Sputnik. Efter att EU blockerade sidorna sjönk siffran till cirka 5 procent. Ett sätt att ta del av blockerade medier är via VPN (Virtuellt privat nätverk), men innehållet kan också nås på flera andra sätt.

Social design agency (SDA) är en av de stora aktörerna inom rysk informationspåverkan och de riktar främst in sig på andra länder än Sverige. Det gäller dock inte för rysk desinformation som helhet.

– Nej, det stämmer inte att Sverige skulle vara förskonat. Sverige är mest utsatt av de nordiska länderna, så vi är absolut en målgrupp för rysk påverkan, säger Charlotte Wagnsson.

Hon pekar på flera tänkbara orsaker till det: Dels är Sverige ett strategiskt viktigt land, dels positionerar Sverige sig högt i frihetliga värderingar, till exempel i synen på jämställdhet mellan könen, HBTQ-frågor och förhållandet till auktoriteter.

Ett sätt att bemöta Rysslands försök att påverka människors åsikter är att stärka kunskapen om desinformation. En farhåga har dock varit att en ökad skepsis även slår mot pålitlig information, alltså att människor börjar misstro det som är sant. Studier i USA har pekat i den riktningen, enligt Charlotte Wagnsson.

– Vår studie i Sverige visar att ökad kunskap i källkritik har avsedd effekt och att den inte minskar tilliten till pålitlig information, på det sätt som man har sett i amerikanska studier. Kanske för att Sverige är mindre polariserat än USA och för att det finns ett större förtroende för både medier och myndigheter, säger hon.

Den svenska skolan kan således fortsätta med det den har gjort länge – att lära ut källkritik. Unga är också som grupp något bättre på att identifiera desinformation än äldre, enligt studien, som är publicerad i Humanities and Social Sciences Communication. Män presterade också något bättre än kvinnor – och högutbildade var, oavsett ålder och kön, bättre än lågutbildade på att genomskåda falsk information.

Men hur ska samhället utbilda dem som gått ut skolan och som aktivt väljer opålitliga källor, bland annat genom sociala medier?

– Vår forskning visar att det finns många metoder som har stöd bland medborgarna, som att stärka god journalistik, att öka medvetenheten om vad som är pålitlig respektive opålitlig information eller sätta ”varningsflaggor” på vissa plattformar.

Charlotte Wagnsson framhåller att EU jobbar hårt när det gäller hur man ska stävja desinformation, bland annat genom att få sociala medieplattformar att frivilligt sanera den digitala miljön.

– Men det är stora konflikter om motåtgärder, både inom Europa och mellan Europa och USA. Debatten om hur vi ska hantera desinformation har bara börjat.

Läs mer: Så arbetar Rysslands propagandabyrå