Nu undersöks 1800-talets gross­handlar­trädgårdar vid Kolmården av arkeologer

Med den dramatiska Kolmårdsbranten i ryggen och vyer mot Bråviken var det en idealisk plats för ett sommarnöje, tyckte snusfabrikör Erik Swartz från Norrköping. I början av 1860-talet lät han bygga en pampig villa, en park med dammar, växthus och en fruktträdgård med 500 träd. Intill kom Sveriges första trädgårdsutbildning för kvinnor att startas 1891.

Tvärs över delar av parkområdet ner mot Bråviken ska Ostlänken, en höghastighetsjärnväg mellan Linköping och Järna längs kusten, byggas. Därför undersöks nu platsen med bland annat arkeologiska, historiska, kulturgeografiska och botaniska analyser. Även landskapsarkitektur och byggnader ska studeras.

– Det var en grupp förmögna borgare och industrimagnater som bosatte sig här under andra halvan av 1800-talet och satte prägel på platsen med sina grosshandlarvillor. Men de anlade inte bara lustträdgårdar, utan ville även ha ekonomi med äppelodlingar och musterier, berättar projektledaren Karin Lindeblad på Arkeologerna vid Statens historiska museer.

– Platsen är fantastiskt vacker och har ett bra klimat för växtlighet. Det finns en naturlig tillgång på vatten från branten som man lett om till dammar, kanske till bevattning, säger Karin Lindeblad, som specialiserar sig på det relativt nya fältet trädgårdsarkeologi.

Trädgårdsutbildningen för kvinnor startades av trädgårdsmästaren och pomologen Rudolf Abelin, som tillbringat somrar på säteriet Björsnäs vid Bråviken, granne till snusfabrikören. 1890 byggde både fabrikörens son Carl Swartz och Abelin var sin villa med trädgårdar intill fabrikörens villa Stenkullen och Abelin kallade sin trädgård Norrviken.

Undersökningarna har just påbörjats med arkivstudier där forskarna tittar på texter, kartor och foton för att se vad man ska fokusera på. Utifrån det ska de bland annat söka efter reliktväxter, sådana som kan finnas kvar även om de inte odlats på länge.

Pomologer ska exempelvis undersöka vilka äppelsorter som odlats. En sort heter Norrviken, men det är oklart om den togs fram här eller vid Båstad i Skåne, dit Abelin flyttade 1906. Han döpte även den anläggningen till Norrvikens trädgårdar.

Förutom växter ska arkeologerna bland annat ta fram murar och terrasseringar, se vilka material som använts i växthusgrunder och trädgårdsgångar.

– Vi vill också se hur till exempel sittplatser använts, om vi hittar bitar av porslin, ostronskal och liknande som visar hur man umgåtts i landskapsparken här.

Undersökningen görs på uppdrag av Trafikverket, trots att anläggningarna inte är gamla nog att vara fornlämningar – gränsen går vid 1850. Det är en frivillig insats under beteckningen stärkande åtgärder, som syftar till att öka kunskapen om miljöer med höga kulturvärden.

Redan i höstas, 2025, mättes fruktträden in med gps och en pomolog tittade på äppelträd, berättar Trafikverkets arkeologiska samordnare Magnus Johansson:

– Vi vill se vilka sorter som finns, men det var en ganska dålig säsong i fjol så vi behöver undersöka igen i år. Pomologen ska ta kontakt med Programmet för odlad mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Där finns nationella genbanken och de tar gärna emot ympningar.

Äpplet Norrviken är en mandatsort, det vill säga en svensk sort som namngivits och spritts lokalt. Mandatsorter ska bevaras med minst fyra träd, varav två i Alnarp och två lokalt. Träd av sorten Norrviken finns i Fredriksdals museer och trädgårdar i Helsingborg.

Villa Stenkullens trädgård är även kvinnohistoriskt intressant på annat sätt. På 1920-talet ritades delar av anläggningen om av Ester Claesson, en av Sveriges första kvinnliga landskapsarkitekter. Familjen Swartz ägde Stenkullen till 1950-talet, och årtiondet efter byggdes nya E4 tvärs över ägorna.