”Äldre, unga och utrikesfödda måste arbeta mer”

Det är positivt att fler lever till en allt högre ålder, men det innebär att andelen som är i arbetskraften tenderar att minska. På sikt kommer denna utveckling att bli än mer markant. Fertiliteten är betydligt lägre än de 2,1 barn per kvinna som krävs för att befolkningen inte långsiktigt ska minska.

När ålderssammansättningen i befolkningen förändras gäller det att andelen som är i arbete inte minskar. Sverige bör därför vidta ytterligare åtgärder för att öka andelen som har eller aktivt söker ett arbete i olika grupper.

Sverige har ändrat pensionssystemet för att få fler att fortsätta arbeta längre. Ju senare pensionen börjar tas ut desto högre blir utbetalningarna. Den lägsta åldern för möjligheten att få pension har också höjts.

Åldersgränsen inom lagen om anställningsskydd (las) för hur länge man kan ha kvar en anställning har också höjts. Men det innebär inte att alla fortsätter att arbeta till denna högre las-ålder. Dels blir en del äldre arbetslösa och äldre arbetslösa har ofta svårt att få ett nytt arbete. Dels finns det äldre arbetstagare som i olika avseenden har alltför krävande arbeten.

Om fler ska kunna arbeta till en högre ålder behövs en arbetsmarknadspolitik som syftar till att arbetsplatser kan behålla äldre arbetskraft, samt att äldre arbetstagare kan omskola sig till fysiskt mindre krävande yrken. Till detta måste också åtgärder för att minska åldersdiskriminering införas.

Unga vuxna i Sverige är i regel antingen i arbete eller utbildning. Andelen unga i Sverige som varken är i arbete, utbildning eller upplärning är låg. I EU ligger endast Nederländerna sämre till än Sverige. Däremot utbildar sig unga i Sverige länge och kommer ut på arbetsmarknaden sent, jämfört med andra EU-länder.

En åtgärd kan vara bättre studievägledning som gör att fler väljer en utbildning som passar dem. En undersökning från 2015 visar exempelvis att utökad studievägledning har gett goda resultat i Nederländerna.

Utbildningar och studiestöd behöver också utformas så att fler klarar av sina studier på kortare tid än nu. Centralt är också att utbudet av utbildningar anpassas till förändringar av efterfrågan på arbetskraft.

Fler insatser krävs för att öka andelen som har eller aktivt söker ett arbete bland utrikesfödda. Det kan handla om undervisning i svenska, kompletterande utbildning, åtgärder mot diskriminering och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Se till exempel de introduktionsprogram som gjorts i Norge för att få ukrainska flyktingar i arbete.

För alla grupper är förbättrad arbetsmiljön helt centralt. Dålig arbetsmiljö kan leda till högre sjukfrånvaro. Det bidrar också till att individer lämnar arbetsmarknaden tidigare än vad de annars skulle ha gjort.

Förbättringar av arbetsmiljön kan åstadkommas genom lagstiftning och tillsyn, men också genom åtgärder som gör det mer kostsamt med dålig arbetsmiljö för de arbetsgivare som i dag inte tar sitt ansvar. Exempelvis skulle arbetsskadeförsäkringen kunna ta över sjukförsäkringens roll som primär försäkring vid arbetsskada, och arbetsgivarens avgift göras beroende av de arbetsskador som inträffat.

Åtgärder behöver ske på både kort och lång sikt. Långsiktiga effekter är lika viktiga då befolkningens åldrande sker gradvis och anpassningar därmed behöver ske kontinuerligt. Sverige är inte ensamt om att ha en åldrande befolkning. Det innebär att vi kan lära av andra länder och deras reformer.