Svar om Olof Skötkonungs familj söks i Ukraina

Historiens vingslag viner tungt i Husaby intill Vänern. Vid Kinnekulles fot döptes Olof Skötkonung enligt traditionen till den kristna tron för drygt 1 000 år sedan. Här har arkeologen Anna Nyqvist Thorsson från föreningen Västsvensk arkeologi gjort fynd som fört henne till Ukraina i försöken att veckla upp en historia med många bottnar.

2023 undersökte hon en grav vid Husaby kyrka där ättlingar till Olof Skötkonung kan ha begravts. Där ligger en storväxt man, som undersöktes senast 1928. Med hundra års modernare teknik kan dna- och isotopanalyser berätta var han levt och vilka hans släktingar var. Arkeologerna beslöt att fara till Kiev, där Olofs dotter Ingegerd vilar.

De inledde ett samarbete med ukrainska forskare och i mars i år kunde de till sist göra sin resa, mitt under brinnande krig. Projektledaren Anna Nyqvist Thorsson och osteologen Astrid Lennblad från Lödöse museum tog tåget till Ukrainas huvudstad. Där fick Ingegerd år 1050 sin grav i den då nybyggda Sofiakatedralen, jämte maken storfurste Jaroslav vars kvarlevor dock flyttats av säkerhetsskäl på grund av kriget.

– Vi höll andan när trälådan med Ingegerds möjliga kvarlevor lyftes ur den magnifika återbrukade bysantinska marmorsarkofagen från 700–800-tal. Den har undersökts ett antal gånger tidigare och det fanns frågetecken om alla ben hörde ihop. Men Astrid Lennblad drog slutsatsen att skallen och de övriga benen kom från en och samma individ, en kvinna i 50-årsåldern med artros i ben och fötter, säger Anna Nyqvist Thorsson.

De fick ta en tand för datering med kol-14 och analysera dna och strontium, och se om hon växt upp i Sverige. Men när de skulle fara undrade deras ukrainska kollegor om de kunde titta på ett par andra individer också.

– Det ska vara kvarlevorna av en sonson och en sonsonson till Ingegerd och Jaroslav. Om dna matchar med Ingegerd stärker det förstås att det är samma familj och de individer vi tror att det är.

Hemfärden med proverna blev dramatisk när tulltjänstemän vällde in på tåget mitt i natten och ville se alla papper. Men Anna Nyqvist hade varit noga med att förtulla proverna så att det registrerats i laga ordning att de fördes ur landet.

– Jag tänkte: Ni får se pappren, men proverna lämnar jag inte ifrån mig.

Proverna analyseras nu på Centrum för paleogenetik vid Stockholms universitet. Resultaten av kol-14-undersökningen och isotopanalyserna väntas inom kort, medan dna-analyserna kan dröja länge på grund av centrets höga belastning.

Undersökningen sätter inte bara fokus på den nordiska övergången från hednisk vikingatid till kristen medeltid, utan även på den plats som ryska nationalister hävdar är Rysslands vagga. Det gamla Novgorod, sedan Kievriket och nu Ukraina, var en politisk brännpunkt då som nu. Alla undersökningar av platsens historia blir laddade för båda sidor i kriget.

Allianser i österled var viktiga för järnålderns makthavare i dagens Sverige. Novgorod var en stor handelsknutpunkt och vikingatidens kungar och deras barn ingick strategiska giften med motsvarigheter i öst. Olof Skötkonungs hustru Estrid tillhörde till exempel obotriterna, en slavisk grupp vid Östersjökusten i dagens Polen.

Att söka släktskap mellan historiska gestalter och kartlägga deras närmsta familjer har de senaste 25 åren blivit mer eller mindre en egen gren inom arkeologin. Genom att kombinera historiska källor och arkeologiska utgrävningar med osteologiska undersökningar och dna-analys kan man i dag kartlägga släktband för tusen år sedan. Eller förkasta gamla teorier.

Sedan tidigt 2000-tal har forskare försökt bekräfta gravarna för Birger Jarl och hans son Magnus Ladulås och visat att Heliga Birgitta och hennes dotter Katarina inte alls vilar i samma relikskrin, medan källornas beskrivning av Erik den Heliges våldsamma död tycks stämma. Med Olof Skötkonung och hans dotter går man ytterligare ett hundratal år längre tillbaka.

Enligt framför allt de isländska sagorna döptes han till den kristna tron av den missionerande engelska biskopen Sigfrid. Olof skänkte sin kungsgård i Husaby till kyrkan, och den blev biskopssäte före Skara. Framför kyrkans västtorn lades han och makan Estrid enligt traditionen till sin sista vila, han på södra sidan och hon på norra. Men gravmonumenten är av senare datum, så där kan de inte ligga – men kanske ättlingar.

Anna Nyqvist Thorsson har undersökt den södra graven.

– Det visade sig vara ett komplext, intressant och spännande gravsammanhang där en man i 35–40-årsåldern begravts någon gång mellan mitten av 1000-talet och början av 1100-talet. Han var 190 centimeter låg, klart över medellängden kring 175. Han vilar på ett lager kalkbruk, med tre stående kalkstenar kring huvudet. Gravens plats och utformning och mannens fysik visar att det var en person i samhällets absoluta toppskikt, berättar hon.

Mannen hade också så kallade ryttarfacetter, förändringar i lårbenen som orsakas av att man suttit mycket på hästryggen. I fotänden av hans grav låg ben från två andra individer med äldre datering. Det var en man och en kvinna som var släkt med varandra på mödernet enligt dna-analyser – men inte med den långa mannen. Hur eventuellt släktskap kan se ut på fädernet är ännu inte analyserat.

I graven fanns också kvarlevor efter två individer till, som levde på 1300- respektive 1500-talet. Av allt att döma tillhörde även de ett högre skikt i samhället.

– Jag tror det fanns en medvetenhet om vem som låg där, och att det var viktigt att kopplas till honom. För individerna från 1000-talet visar strontiumanalyser, som avspeglar var en person växt upp, att de inte är från Husaby, säger Anna Nyqvist Thorsson.

Deras strontiumvärden, som avspeglar variationer i berggrunden, stämmer däremot med gården Gum på Kinnekulles sydsluttning. Den anlades vid en äldre boplats och byggdes ut till borg senast på 1200-talet. År 1240 donerade kung Sverker Karlssons dotter Helena den till Alvastra kloster, och den ägdes sedan i århundranden av personer nära kungamakten.

– Jag tog strontium från en snigel där, och det matchar individernas värden väl. Jag tror det finns en stark möjlighet att de har en koppling till Gum, att de levt där i slutet av sina liv, kanske har växt upp där.

Även om Husaby i historieskrivningen har blivit en singulär punkt för Olof Skötkonungs dop så har platsen en betydligt längre historia som maktcentrum. Det har ett antal arkeologiska undersökningar genom åren av Västergötlands museum visat. 2023 och 2024 har Anna Nyqvist Thorsson gjort ytterligare fynd som visar på Husabys betydelse.

Tillsammans med medlemmar i Sveriges metallsökarförening undersöktes ett område mellan kyrkan och biskopsborgen. Där hittades fina smycken och spännen från 400–700-talet, det vill säga folkvandringstid och vendeltid, och mynt från vår tideräknings början till senare delen av järnåldern. Det visar att platsen varit viktig långt innan Olof Skötkonungs tid. Silver- och bronsvikter samt smältor av brons visar att handel och hantverk bedrivits där under vikingatid.

Anna Nyqvist Thorssons mål är att föra sig en större bild av hur Husaby och Västergötland omvandlades under tidig medeltid när kyrkan och kungamakten stärktes. Bland annat ska en valvbåge av trä i kyrkans växttorn dateras för att ge ledtrådar till vem som kan ha låtit uppföra kyrkan.

En osteologisk undersökning av storfursteparets grav i Kiev 1939 visade att mannens kvarlevor stämde med Jaroslavs ålder. Man kunde också se förändringar i höften som styrker de historiska källorna om att han var halt och hade svårt att röra sig. Men när dna-prover togs från den möjliga Ingegerds kvarlevor hade Jaroslavs ben tagits bort.

– Hela historien är politiskt laddad. Jag kan tänka mig att man från ryskt håll inte är så angelägna om att det verifieras att Jaroslav och Ingegerd vilar i Sofiakatedralen, det skulle legitimera Ukrainas anspråk på suveränitet. Jaroslav styrde ett enormt rike långt innan Ryssland formerades, säger Anna Nyqvist Thorsson.