Sveriges äldsta sko funnen i magasin

När en grav i Söderby-Karl i Roslagen grävdes ut 1943 gjordes spektakulära fynd. Bland annat hittades delar till två dryckeshorn av glas och en romersk bronskittel, som visade på kontakter med romerska riket. Ett par skinnbitar tolkades som delar av en björnfäll som den döda lagts på eller under. Men det var det inte, visar nya analyser vid Naturhistoriska museet.

Upptäckten gjordes när osteologen Ylva Telldahl från Roslagsmuseet i Norrtälje besökte Historiska museets magasin 2023 för att analysera ben och fotografera fynd till en informationsskylt om gravfältet Västerängen nära byn Igelsta. Bland dem fanns skinnbitar som legat mellan bronskitteln och en träplattform.

Både hon och Thomas Eriksson, ansvarig för museets äldre järnålderssamling, tyckte att de mer såg ut att vara delar av skor snarare än björnfäll. De kallade på Maria Neijman, textilantikvarie på museet.

– Det var överraskande att det lättförstörliga materialet hade bevarats, men det var tack vare kopparlegeringen den legat under. Jag förstår att det tolkats som björnskinn, eftersom det fanns hår kvar på en av bitarna. När jag tittade närmare såg jag att det väldigt mycket påminde om en typ av romerska kängor, säger hon.

Skinnbitarna har kol-14-daterats till 70–250 e. Kr. De tidigare äldsta kända skorna i Sverige är cirka 1 000 år gamla.

Den större av bitarna hade stora hål och var troligen bakkappan till en sådan känga, medan den andra hade flera mindre hål som snören träddes igenom. Den såg mer ut som en så kallad hudsko, som använts i Europa från bronsåldern till åtminstone vikingatid. Det var ett slags överdragssko, som bland annat hittats i ekkistegravar i Danmark.

– Jag tänkte: ”Är det två olika skor?” Men det vore mycket märkligt med en av varje sort i samma grav. Det kan vara en lokal modell inspirerad av det romerska modet. Romarna var den tidens influerare, och deras mode spred sig över hela imperiet och utanför, säger Maria Neijman.

Dna-analyser visar att de kom från ekorre respektive hund eller varg. Skor av hund- och vargskinn var vanliga ända inpå 1800-talet, medan ekorrskinn inte är tillräckligt hållbart för skor. Det kan ha använts i dekorativt syfte.

Gravröset som fynden kommer ifrån låg på gravfältets högsta punkt, och kan ha varit det första som uppfördes på platsen. Den innehöll fler överraskningar, visar analyser som gjordes 2024 men publicerades först nu, i senaste numret av tidskriften Fornvännen.

Den stora bronskitteln, av så kallad Östlandstyp efter norska fyndplatser, visade sig inte ha innehållit några brända ben av den gravlagda. Däremot låg obrända får- eller getben i kitteln, vilka har daterats till tiden kring Kristi födelse. Kanske hade kitteln på sin träplattform med skon mellan lagts intill den döde, vars ben sedan multnat bort helt och hållet.

Liknande kittlar har hittats i både mans- och kvinnogravar, bland annat i en av Själlands rikaste gravar, från 100-talet e. Kr.

Kitteln och delarna av dryckeshorn som hittades i samma gravröse daterades till ungefär samma tid. Men en meter bort i samma grav hittades brända ben, som visade sig vara 300 år äldre. Graven hade alltså återanvänts, förklarar Thomas Eriksson.

– Det kan finnas två möjligheter. Antingen hade kitteln, skon och dryckesbeslaget lagts ner i en befintlig grav i något slags förfaderskult, eller så hade man återanvänt röset för en skelettgrav där benen sedan upplösts.

I närheten har också två av landet finaste dryckeshorn i glas från 500-talet hittats. Även andra fynd i området visar på rikedom och kontakter med romarriket.

– Kanske var det ett handels- och kultcentrum med dryckesceremonier, som var viktigt under flera generationer, funderar Thomas Eriksson.

Seden att lägga skor intill den döda finns också belagd hos romarna. Enligt en isländsk saga kan det vara skor som den döda behövde för att träda in i dödsriket Hel.