Skattfinnare får fyra miljoner

Hörningsholmsskatten hittades i augusti av ett par som grävde vid sin sommarstuga och är den största myntskatt som hittats i landet. Den lades ner i marken kring år 1200 och består av drygt 24 000 silvermynt, varav två tredjedelar från Gotland och resten från Svealand, samt 144 föremål av framför allt silver från vikingatid och tidig medeltid. Att föremål blandas från de båda perioderna i en och samma skatt är mycket ovanligt.

Värdet av skatten går knappast att överskatta, ansåg firman Uppdrag Arkeologi som grävde ut fyndet efter att upphittarna anmält upptäckten till länsstyrelsen. I sitt beslut att lösa in skatten skriver Riksantikvarieämbetet att den ”bedöms ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde”. Detta för att den ger ny kunskap om tidig penningekonomi, långväga handel och samhällsstruktur under en period med få skriftliga källor.

På Hörningsholms slotts ägor hittades i mitten av 1800-talet två vikingatida armringar i guld och i slutet av seklet en silverskatt utplöjd i marken. Fynden passar in i ett mönster som arkeologer uppmärksammat med silverskatter kring farleder kring dagens Stockholm, som var strategiskt viktigt redan då. Skatterna kan ha lagts ner vid platser där skepp väntat på god vind och besättningar som avlönades i silver.

Hörningsholm ligger vid en strategisk plats vid ett smalt parti av farleden in till Södertälje och befästes senast på 1200-talet. Rakt söderut ligger Gotland, som deltog med fartyg och styrkor till svearnas ledung, krigsflotta. Gotlänningarna betalade också en årlig tribut i silver till svearna för att få ingå i alliansen.

Att 16 000 av skattens mynt är gotländska pekar mot ön, som hade en central roll för Östersjöhandeln från före vikingatiden och långt in i medeltiden. Tidigare har bara kring 20 000 gotländska mynt hittats av den typ som finns i skatten, präglade 1150–1225.

Några av skattens mest anmärkningsvärda föremål förknippas med prästerskap, som ett enkolpium. Det är en relikgömma i form av ett kors buret som hängsmycke, vilka på medeltiden bars enbart av biskopar.

Det finns även två skålar, en i silver och en i kopparlegering, kanske för nattvarden. Minst en av dem har ornamenterad kant som påminner om stilen på sena runstenar och tidigkristna gravmonument. Ett par hundra av mynten är så kallade biskopsmynt, präglade åt biskopar.

Riksantikvarieämbetet hänvisar i sitt beslut till att skatten innehåller ”ett anmärkningsvärt stort antal sällsynta biskopsmynt”, enligt ett pressmeddelande.

”En inlösensersättning ska vara skälig. Den ska inte missgynna upphittaren, men inte heller ligga på en så hög nivå att den riskerar att uppmuntra till skattplundring. I det här fallet har vi gjort en samlad bedömning där vi väger in både fyndets mycket höga kulturhistoriska värde och behovet av en rimlig och ansvarsfull ersättningsnivå”, säger överantikvarie Magnus Larsson i pressmeddelandet.