Nobelpris för kemin bakom livets spegelbilder

– Det här priset gjorde mig glad! Det är två pionjärer inom fältet som belönas och det är kul att priset uppmärksammar grundläggande förståelse för kiralitet, säger Henrik Sundén, som är professor i organisk kemi vid Göteborgs universitet.

Årets Nobelpris i kemi går till Henri Kagan och Kenso Soai för upptäckter som har ökat förståelsen för kiralitet – att molekyler kan förekomma i två former som är varandras spegelbilder. De brukar beskrivas som högerhänta och vänsterhänta, och trots sin likhet har de ofta olika biologiska egenskaper. Det gör kiralitet till ett viktigt område för i synnerhet läkemedelsindustrin, som ofta behöver uppnå homokiralitet – att bara en av spegelbilderna används.

Hur betydelsefullt detta är kan man ana av det faktum att upptäckter om kiralitet nu fått tre Nobelpris under 2000-talet (se faktaruta).

Konceptet kiralitet har varit känt sedan 1800-talet, och har fått sitt namn efter det grekiska ordet för hand. Det stod tidigt klart att livet på jorden favoriserar den ena typen och ratar den andra: våra kroppar är uppbyggda av vänsterhänta aminosyror. Denna insikt ledde till en grundläggande, närmast existentiell, fråga: hur har denna asymmetri bland livets byggstenar uppstått från första början?

Kemister har länge kunnat styra kirala reaktioner genom att tillsätta ämnen, som med sin egen asymmetri driver reaktionen i ena eller andra riktningen. Men ingen hade svaret på hur en reaktion som börjar i symmetri skulle kunna leda till att bara den ena spegelbilden uppstår, vilket måste skett en gång tidigt i livets utveckling.

Inte förrän Kenso Soai lyckades designa en kemisk reaktion som klarade detta. I denna så kallade Soaireaktion uppstod kiralitet ur icke-kiralitet för första gången sedan livets uppkomst på jorden.

Hemligheten ligger i konceptet autokatalys – att det ämne som skapas i reaktionen också är katalysator för reaktionen. Detta gör att små slumpmässiga skillnader som uppstår spontant blir självförstärkande, och i slutändan leder till att bara en av spegelbilderna framställs.

– Troligen det coolaste experimentet i organisk kemi, kommenterade Peter Somfai, ledamot av Nobelkommittén för kemi och expert inom området, vid presskonferensen.

– Det är väldigt elegant. Soais reaktion har ingen praktisk nytta, men den ställer frågan om det är på ett liknande sätt som livets homokiralitet uppstått, säger Henrik Sundén. 

På så sätt bidrar Soais och Kagans upptäckter till diskussion om fundamentala frågor om livets uppkomst, menar han. Men upptäckterna spelar också stor praktisk roll för kemister idag. Inte minst Henri Kagans iakttagelse från 1986 att fördelningen i kirala processer kan styras av icke-linjära samband.

Kemister har ju kunnat hantera kiralitet länge. På vilket sätt är Soais och Kagans rön nyttiga?

– När man vill nysta i hur en reaktion egentligen fungerar, vilka som är de exakta mekanismerna i den, så är deras upptäckter väsentliga. Kan man till exempel se Kagans icke-linjära effekt eller inte? Det påverkar förståelsen av reaktionen och förutsättningarna för att kunna utveckla den vidare, säger Henrik Sundén.

På presskonferensen tog Heiner Linke, ordförande i kemipriskommittén, upp molekylen karvon (C₁₀H₁₄O), som exempel på kiralitet. Där luktar den högerhänta versionen mint medan dess vänsterhänta spegelbild doftar kummin.

– Att vi kan uppfatta två versioner av samma molekyl på olika sätt beror på att receptorerna i vår näsa själva består av kirala byggstenar, kommenterade Heiner Linke. 

Peter Somfai visade ytterligare ett exempel på en kiral molekyl – novrad, som fungerar som hostmedicin, och dess spegelbild darvon, som används som smärtstillande läkemedel. Lade du märke till att namnen på dessa läkemedel är spegelbilder av varandra? 

– Det visar på nivån av humor bland organiska kemister, noterade Peter Somfai.

Texten är senast uppdaterad 7 oktober 2026 klockan 20:30.