Ny syn på gammal smuts
Lite skit i hörnen eller ett rent helvete? Diskussionen om hur mycket smuts som är hälsosamt är inte ny.
Under 1800-talet gjorde provinsialläkarna tappra försök att upplysa den fattiga befolkningen, allmogen, om hygien. Men förgäves – de fattiga värdesatte sin ohygienska livsstil, eftersom smutsen ansågs skydda mot kyla och skadliga partiklar.
Provinsialläkarna hade svårt att förstå allmogens motvilja mot att bada. En läkare rapporterar att några av hans patienter var ”till den grad smutsiga, likasom de voro uppdragne ur dy”. Men få av de fattiga var simkunniga, vilket var ännu ett skäl att undvika vattnet. Dessutom kunde sjöarna rymma övernaturliga väsen, som skaffade sig makt över den som lämnade efter sig naglar, hårstrån och kroppsvätskor.
Det här berättas i en artikel av Annelie Drakman, doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, som har publicerat en artikel i Socialmedicinsk tidskrift. Hon menar att läkarnas syn på allmogens smuts som möjlig att tvätta bort trots allt betydde att dessa människor var värdefulla. Om de fattiga snyggade till sig skulle de bättre införlivas i samhället.
