Självskador inte alltid tecken på psykisk ohälsa

Vår tids tonårssjuka omvärderad.
Publicerad

Att skada sig själv genom att skära, bränna eller slå sig, är ett beteende hos ungdomar som uppmärksammats allt mer under de senaste två decennierna. Beteendet har ansetts hänga samman med svår psykisk ohälsa.

– Men vi har delvis fått omvärdera bilden. Många unga har inte en allvarlig psykisk problematik. Självskade­beteendet verkar vara något som man provar en eller ett par gånger, men inte fortsätter med, säger Jonas Bjärehed, psykolog och lektor i klinisk psykologi vid Lunds universitet.

I sin forskning har han frågat ut drygt 1 000 högstadieelever vid två tillfällen. Omkring 40 procent av ungdomarna hade någon gång skadat sig själva, något fler flickor än pojkar. Av dessa var det bara en mindre andel som skadade sig regelbundet och led av betydande psykisk ohälsa. Jonas Bjärehed kallar självskadorna för vår tids tonårssjuka och jämför med ätstörningar, som ökade under 1970- och 80-talen.

– Jag tror att ju mer problemen uppmärksammas i samhället och medierna, desto mer ökar sannolikheten för att unga provar.

Jonas Bjärehed har också sett att skol- och sjukvårdspersonal inte riktigt vet hur de ska bemöta ungdomar som skadar sig.

Han får medhåll av en ny studie från den brittiska organisationen Youngminds. Där uppger hälften av de 200 intervjuade läkarna att de inte förstår varför någon vill skada sig själv. Mer än 80 procent känner också att de inte är tillräckligt utbildade. Mönstret går igen hos lärare, som har lättare att tala om droger och oskyddat sex än om självskador.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor