Staten vill banta visselblåsarnas juristnota vid förlust i Europadomstolen

Forskning & Framsteg har tidigare berättat om de fyra forskare som 2018 klandrades av Karolinska institutets rektor för oredlighet i forskning och som 2021 stämde svenska staten i Europadomstolen med hänvisning till Europakonventionen. Svenska staten menade dock att visselblåsarna inte påverkats så negativt att Europakonventionen kan åberopas.

I en ny inlaga till Europadomstolen skriver nu utrikesdepartementet, UD, å svenska regeringens vägnar att man – om man förlorar målet – endast vill utge ersättning för 75 timmars arbete, och inte för 311,5 timmar som de fyra forskare uppger att deras jurister arbetat sedan 2018. 

”Med beaktande av omständigheterna i just detta fall anser regeringen att sökandenas anspråk på ersättning för rättegångskostnader är klart för högt. För det fall att domstolen konstaterar en kränkning av konventionen har regeringen därför enbart godtagit en ersättning för sådana kostnader motsvarande 75 timmars arbete enligt den svenska rättshjälpstaxan (som för 2024 uppgår till 1 531 kr per timme)”, skriver Mats Samuelsson på UD:s presstjänst i en kommentar till Forskning & Framsteg.

Utrikesdepartementet accepterar dock att betala dryga 50 000 kronor i ideellt skadestånd till var och en av forskarna, om dessa vinner målet, enligt inlagan.

– De kostnader som vi begärt ersättning för inkluderar inte bara tiden som Centrum för rättvisa lagt ned utan inkluderar även den tid som visselblåsarnas tidigare jurister lagt ned när de försökte driva målet i förvaltningsrätten. Centrum för rättvisa tar inte betalt av våra klienter utan vi driver målet pro bono utan kostnad för klienterna, säger visselblåsarnas nuvarande ombud Alexander Ottosson.

När forskarna klandrades för oredlighet i forskning hade tre av dem, Karl-Henrik Grinnemo, Oscar Simonson och Mathias Corbascio, avslöjat skandalkirurgen Paolo Macchiarinis forskningsfusk och den fjärde, Katarina Le Blanc, andra oegentligheter vid Karolinska institutet. Två av forskarna fälldes dessutom själva för forskningsfusk, vilket är en strängare påföljd.

Enligt svenska domstolar kunde rektorsbeslutet inte överklagas.

Forskarna anser därmed att de inte fått möjlighet att försvara sig och att deras medborgerliga rättigheter har kränkts enligt artikel 6 i Europakonventionen.  De anser också att deras karriärer påverkats och att deras rykten skamfilats. 

Domstolen meddelade i höstas att man tar upp målet för prövning.

I sin nya inlaga, som nu skickats till domstolen, vidhåller regeringen att forskarna inte drabbats av sådana direkta negativa konsekvenser att den av visselblåsarna åberopade artikeln 6 i konventionen är tillämplig.

Det är tvärtemot vad juristen Alexander Ottosson anser. Han beskriver att åtgärden fått ingripande konsekvenser för forskarna.

– Det är grundläggande i en rättsstat att sådana beslut ska få överklagas till domstol, säger han.

Centrum för rättvisa har också påpekat för Europadomstolen att Sverige senare ändrat sin lagstiftning så att det i dag är fullt möjligt att överklaga liknande beslut om forskningsfusk till högre instanser.

Men UD vänder på resonemanget i sitt senaste yttrande: ”Det faktum att lagen (i dag, red anm) tillåter översyn i vissa fall kan inte tas som bevis att den tidigare regimen stod i motsats till Artikel 6”.

Europadomstolen ska nu ta ställning till Centrum för rättvisas begäran om att målet bör prövas i domstolens större kammare. Om så sker väntas en dom i målet komma först 2027.

Om avgörandet sker i domstolens mindre kammare, kan målet komma att avgöras redan under nästa år.