Stören i det storpolitiska spelet

Förbittrad över Kalmarunionens förfall for kung Hans av Danmark 1495 till Sverige för att uppvakta riksföreståndaren Sten Sture. I en maktdemonstration seglade han Gribshunden mot Kalmar för att säkra den svenska kronan.

Men skeppet sprang i luften efter en brand ombord, medan Hans lyckligtvis var i land. Skeppet som var lastat med dyrbara gåvor blev kvar på botten och hittades på 1960-talet. Först 2015 bekräftades att det rörde sig om Gribshunden, tack vare fyndet av skeppets galjonsfigur.

Man har även funnit ett tiotal kanonlavetter – de äldsta som hittats på ett örlogsskepp. Till det kommer en mängd dyrbarheter, som en öltunna målad i den kungliga färgen röd och försedd med kungligt emblem. Nära intill fann dykarna en börs med 200 silvermynt, präglade av Hans. Dessutom har delar av rustningar och vapen bärgats.

– Allt ombord var laddat med prestige. Hela skeppet var ett propagandainstrument. Syftet var att imponera på svenskarna och Sten Sture. Kung Hans var fast besluten att återupprätta Kalmarunionen, säger marinarkeologen Brendan Foley vid Lunds universitet, som samordnar grävprojektet.

Bland fynden finns så den trätunna med fisklämningar, som hittades i fjol. Dna-analyser visar att det rörde sig om en atlantisk stör. Ett fynd som inte tillhör vanligheterna, vare sig för marinarkeologer eller osteologer – benforskare – som analyserat resterna.

– Vi såg att det var ben från stör eftersom vi hittat de karaktäristiska ryggplåtarna. Dna-tester som kollegan Maria Hansson gjort visar att det var atlantisk stör. Mina benanalyser visar att det var en enda fisk, som vi bedömer var två meter lång innan den styckades och lades i tunnan, säger Stella Macheridis, osteolog vid Lunds universitet.

Den atlantiska stören är svår att skilja från europeisk stör. Den sistnämnda var inte någon utpräglad högreståndsmat, enligt Richard Tellström, matetnolog vid Stockholms universitet.

– Det finns inga kungliga matsedlar bevarande från en så tidig period, så det går inte att säga hur stören serverats eller i vilket sammanhang. Däremot nämns den i hovräkenskaperna på 1500-talets mitt, så den kan ju ha serverats vid någon kunglig taffel, säger han.

– Den var inte ovanlig på matborden i Europa. Under 1700-talet var kaviar från Elbe-stören vanlig på svenska krogar. Den kostade normalt ingenting, utan sältan gjorde att den betalades av ökad konsumtion av öl och brännvin.

I England förklarades däremot stören som ”kunglig fisk” på 1200-talet – alla störar i engelska vatten är fortfarande regentens egendom. Möjligen var kung Hans influerad av detta när han tog med sig sitt exemplar på Gribshunden, resonerar mathistorikern Carl Herlin.

Störens mest värdefulla del var annars simblåsan, som kunde användas för att tillverka guldfärg för exempelvis handskrifter.

Trots förlusten av sitt flaggskepp tog sig kung Hans till Kalmar, där han i veckor försökte vänta ut svenskarna, som dock aldrig kom till förhandlingsbordet. Med oförrättat ärende återvände han hem till Köpenhamn. Först två år senare lyckades han få Sten Sture avsatt och återupprätta unionen.

Grävprojektet finansieras av Craafordska stiftelsen och två amerikanska stiftelser. Brendan Foley räknar med att grävningarna kommer att fortsätta minst tio år till.