Större hot mot växtätare än mot rovdjur

Du minns säkert den så kallade näringspyramiden från biologin i skolan, den med rovdjur i toppen, växtätare i mitten och växter i botten. Näringspyramiden illustrerar att den totala vikten, biomassan, på de olika trofinivåerna i näringskedjorna minskar uppåt. Det finns alltså avsevärt färre rovdjur än växtätare vilket är en av förklaringarna till att rovdjur anses löpa störst risk att bli utrotade av människan. Men nya analyser baserade på data från Internationella naturvårdsunionen IUCN, visar att det snarare är växtätarna som har störst utdöenderisk.

Analyserna har utförts av ett forskarteam med deltagare från USA och England. Forskarna har sammanställt data över andelen hotade arter av däggdjur, fåglar och reptiler i förhållande till trofinivå (rovdjur, allätare eller växtätare). Ungefär 25 procent av alla kända arter av växtätare hos de tre djurgrupperna är hotade. Hos rovdjuren är andelen lägre än 18 procent. Den grupp som är mest illa ute är växtätande reptiler (merparten är sköldpaddor). Över 50 procent av arterna inom denna grupp är hotade.

Forskarna gjorde även en historisk analys av andelen utdöda arter hos dessa djurgrupper. Det visade att redan vid slutet av senaste istiden var andelen utdöda växtätare bland däggdjur större än andelen utdöda rovdäggdjur.

Djurens storlek påverkar också risken för att dö ut, men på olika sätt hos däggdjur, fåglar och reptiler. Hos däggdjuren ökar utdöenderisken med storleken, vilket innebär att de stora växtätarna löper allra störst risk att dö ut. Även hos fåglarna ökar utdöenderisken med storleken. Hos reptilerna ökar risken för utdöende med storleken hos arter som är växtätare eller allätare, men hos reptiler som är rovdjur råder det omvända förhållandet.

Stora rovdjur är fascinerade och karismatiska och har därför fått mycket uppmärksamhet både av forskare och allmänheten. Det har bidragit till en överdriven hotbild mot denna djurgrupp, menar forskarna, som har publicerat sina rön i Science advances.