Ut och räkna sångsvanar i helgen!

Det forskarna behöver veta är: antalet observerade sångsvanar (gärna uppdelade på unga och gamla individer), platsen för observationen samt vilken sorts miljö fåglarna befann sig i. Man rapporterar direkt till forskarna på Lunds universitet via mejl, eller med hjälp av rapportsystemet Svalan som är öppet för alla. Platsbeskrivningarna ska helst vara så noggranna att de kan markeras på en detaljerad karta, använd GPS om du kan.

I Sverige har sångsvanen gått från att ha varit en sällsynt häckfågel på myrarna i nordligaste Lappland till att vara en ganska talrik häckfågel spridd över hela landet. Det finns i dag drygt 5 000 par i landet.

På 1960-talet startade de Internationella sjöfågelinventeringarna och i Sverige är projektet baserat vid Lunds universitet. Tack vare dessa inventeringar hade forskarna inledningsvis en ganska god bild av sångsvanens beståndsutveckling. Men sångsvanarna bytte vanor med tiden, de började allt mer uppehålla sig på land när de sökte föda. Därför räcker det inte längre med sjöfågelsinventeringar när sångsvanarna ska räknas, man får gör särskilda beståndsuppskattningar av arten med jämna mellanrum. I helgen är det alltså dags för en sådan inventering.

Sångsvanen är cirka 1,5 meter lång och helt vit. Den har en svart näbb med en tydligt gul bas och halsen hålls oftast mera rakt än hos knölsvanen.

Rapportera era observationer till Leif Nilsson, Biologiska institutionen, Lunds universitet:

leif.nilsson@biol.lu.se, eller använd Svalan.

Resultatet från inventeringen kommer att läggas ut på projektets hemsida. Här finns även ett formulär som kan användas vid inventeringen.