Utsläpp från sibiriska vatten större än befarat
Floder och sjöar som får vatten från tinande permafrost släpper ut dubbelt så mycket växthusgaser som tidigare varit känt. Det har Svetlana Serikova vid Umeå universitet kommit fram till genom resor under flera års tid med båt och bil längs en 150 mil lång linje från södra Sibirien till Ishavet.
Med ökad global uppvärmning tinar mark som tidigare varit frusen året runt. När permafrosten tinar frigörs kol som legat fryst i tusentals år. När detta kol hamnar i floder och sjöar omvandlas det till växthusgaser och stiger från vattenytan till atmosfären.
− Jag såg klimatförändringen framför mina egna ögon. På många av mina studieytor blev sjöarna fler för varje år på grund av all permafrost som tinat, säger Svetlana Serikova.
Fram till nu har inga data funnits över utsläpp av växthusgaser från ryska sjöar och floder, trots att en av världens största floder rinner här, genom områden där permafrost täcker 40 procent av landytan. Tidigare uppskattningar har grovt underskattat hur mycket växthusgaser som kommer från vattnet, enligt Svetlana Serikova.
Hennes mätningar visar att utsläppen från västra Sibirien är 100 miljoner ton växthusgaser, vilket är dubbelt så mycket som forskarvärlden hittills trott. Det är också ungefär dubbelt så mycket som Sveriges totala utsläpp.
Svetlana Serikova kommer att presentera sin doktorsavhandling den 27 september.
