Vattenforskaren inför FN-mötet: ”Naturens behov får ofta stå tillbaka”

Allt går inte åt fel håll. Antalet vilda tigrar i världen har ökat, den gröna havssköldpaddan räknas inte längre som utrotningshotad och blåfenad tonfisk simmar åter i svenska vatten efter närmare 50 års frånvaro.

Men läget för den biologiska mångfalden beskrivs ändå som akut. Övervakade populationer av däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur och fiskar har i genomsnitt minskat med 73 procent sedan 1970.

Forskaren Linus Zhang är särskilt bekymrad över utvecklingen i sötvattensekosystem, eftersom förlusten av biodiversitet är som störst i just floder, sjöar, våtmarker och vattendrag.

– Sötvatten transporterar och upprätthåller livsprocesser i naturen. Ändå saknas vattenfrågan ofta i diskussioner om biologisk mångfald, säger Linus Zhang som är forskare inom hydrologi och integrerad vattenresurshantering vid Lunds universitet.

På måndag 19 oktober inleds FN:s toppmöte för biologisk mångfald, COP17, i Armeniens huvudstad Jerevan. Mötet blir den första globala översynen av Kunming-Montreal-ramverket, där världens länder enats om att skydda 30 procent av jordens yta till havs och på land till år 2030.

Linus Zhang deltar på plats i Jerevan och hoppas på konkreta åtaganden.

– Jag hoppas att COP17 tydligare visar hur vattenfrågorna ska omsättas i genomförandet av det globala biodiversitetsramverket. Det räcker inte att redovisa hur stora områden som skyddas, säger Linus Zhang.

I Kunming-Montreal-ramverket finns ett tydligt fokus på rapportering och uppföljning. Sist länderna enades om ett liknande ramverk, de så kallade Aichi-målen, uppfylldes nämligen inget av målen.

Inför COP17 går genomförandet återigen för långsamt. Inget av de 23 nya målen verkar kunna nås i tid.

– Naturens behov får ofta stå tillbaka. Inte minst i konkurrens med exempelvis industri och jordbruk.

Linus Zhang har själv sett det på nära håll. Han är född och uppvuxen i Lanzhou, i nordvästra Kina, där vattenbristen var påtaglig. Han berättar att områdets enda stora insjö torkade ut, främst till följd ökat bevattningsbehov från jordbruket. På senare år har sjön restaurerats.

– Nu är den faktiskt tillbaka igen. Men så länge jag kan minnas har man pratat om regional grundvattenbrist, säger han.

För Linus Zhang handlar COP17 inte bara om att skydda enskilda arter och miljöer, utan också om hur länder kan samarbeta. Vatten rör sig ofta över kommun- och landsgränser, och förbinder olika delar av landskapet.

– Delade vattenresurser kan leda till konflikter, men kan också skapa viktiga samarbeten inom och mellan länder, säger Linus Zhang.