När folkhemskritik blev kreationism
Årtiondets kanske mest inflytelserika biolog (och säkerligen den mest högröstade) har nyligen kommit ut med ännu en bok. I *The greatest show on Earth: The evidence for evolution* har Richard Dawkins ambitionen att övertyga läsarna om evolutionsteorins riktighet. Men behövs verkligen en bok som bevisar att evolution finns? Nog vet vi att arter uppstår genom naturligt urval, lika väl som vi vet att jorden är rund?
Jag tror inte man ska vara så säker på det. Att kunskapen om hur evolution fungerar sitter ganska löst blir uppenbart då man betänker att det även bland universitetsanställda finns stora luckor i den naturvetenskapliga bildningen. Bland humanisterna (den akademikergrupp jag själv tillhör) menar visserligen alla att Darwin hade rätt, men det beror i många fall på att man helt enkelt litar på de naturvetenskapliga kollegornas professionalitet. De grundläggande kunskaperna som gör att man själv kan konstatera riktigheten i Darwins resonemang saknas oftare än man tror. Inte minst börjar 90-talets nedskärningar i grundskolorna märkas bland de yngsta akademikerna. Några autentiska exempel, som nota bene kommer från i övrigt högst intelligenta personer som inom sina egna områden har omfattande kunskaper:
Påståendet att chihuahuan uppstod genom en korsning av råtta och hund avfärdas inte omedelbart utan tål att diskuteras. Liksom frågan om hur många hål en ko har (kommer kobajset och kalvarna ur samma eller är det olika?) Och när en av mina kollegor för ett par år sedan såg en fejkad dokumentär om drakar kom hon till jobbet fullt beredd att revidera sin syn på medeltidens fauna.
De här bildningsblottorna är något som lärarkåren på alla utbildningsnivåer bör ha i bakhuvudet. Själv hade jag det inte då jag i höstas undervisade amerikanska utbytesstudenter i svensk historia. I god kritiskt granskande anda redogjorde jag för det svenska folkhemmets fram- och baksidor. Å ena sidan trygghet och ekonomisk säkerhet för majoriteten, å den andra ett bitvis sunkigt idégods med socialdarwinistiska förtecken. Studenterna fick även läsa en text om de svenska tvångssteriliseringarna (”Science and political culture: Eugenics in comparative perspective”, en artikel av Peter Weingart i *Scandinavian Journal of History* 1999:2).
För sent insåg jag att minst en av studenterna tolkade ”socialdarwinism” som ”darwinism”. Utifrån sin bakgrund i ett kristet samfund buntade han ihop rasbiologi med evolutionslära. Min beskrivning av folkhemmets skuggsidor blev för honom en bekräftelse på att Darwin hade fel, moraliskt såväl som vetenskapligt. Och eftersom universitetet dragit ned på antalet lärarledda undervisningstillfällen hade jag inte tid att rätta till misstaget.
