Vilse i evolutionsteorin

Det har bloggats en del om kreationism under den sista tiden. Låt mig också komma med ett litet bidrag.Det baserar sig på en insändare författad av biskopen i Västerås Claes-Bertil Ytterberg som avslutade en debattvända i Vestmanlands Läns Tidning under hösten. Jag hittade insändaren återgiven i sin helhet i det senaste numret av tidskriften Folkvett där, så vitt jag förstår, den citeras som ett exempel på god vidsynthet bland vissa av kyrkans företrädare.Ytterberg skriver: ”Vad vi med vetenskapens alla insikter vet, med ett bedövande vetenskapligt underlag, är att evolutionsteorin inte går att vederlägga. Den kan modifieras och tillföras nya komplementerande insikter, men i sina huvuddrag är den ovedersäglig. Att hävda något annat är att bortse från det förnuft och den intelligens som vi som kristna ändå tror Gud begåvat oss med.”Se där ett utmärkt exempel på hur en troende lyckas kombinera sin tro med en vetenskaplig hållning. Eller? I viss mån är det nog det, men om man verkligen försöker förstå vad texten säger blir det problematiskt. Enligt evolutionsteorin kan ju även det mänskliga förnuftet förklaras med hjälp av ett naturligt urval som verkat under miljoner år. Textens innebörd måste därför vara att vårt förnuft kan förklaras med hjälp av evolutionsteorin, och att tro något annat vore att bortse från det förnuft vi fått från Gud. Detta går inte riktigt ihop. Förnuftet kan inte både komma från Gud och från evolutionen. Evolutionen innebär inte bara ett gradvist framväxande som i och för sig skulle kunna vara förenligt med en långsamt arbetande Gud, utan utgör också en komplett mekanism som ger en historisk förklaring till hur förnuftet uppstod. Det finns inget behov av att leta efter ytterligare en källa.En mer välvillig tolkning skulle möjligen vara att Gud instiftat naturlagar som ger förutsättningen för evolutionens mekanismer. Även detta är problematiskt. Om jordens historia skulle köras om med samma förutsättningar skulle resultatet med hög sannolikhet bli ett annat. Det finns, så vitt man vet, ingen garanti för att ett förnuft skall uppkomma. Och definitivt inget av mänskligt snitt. Evolutionen är ett historiskt skeende som innehåller ett stort mått av slump. Man kan föra resonemanget vidare några steg till funderingar kring naturlagarnas upphov. Men då hamnar man långt från frågor som har med evolutionen och uppkomsten av det mänskliga förnuftet att göra. Frågor inställer sig som har att göra med varför naturlagarna till synes är så välvilligt inställda till liv. Här finns det dock gott om alternativa förklaringar än de religiösa att ta till. Men det är en annan historia.Varje försök att finna en roll för Gud i frågor som rör universums, jordens eller livets skapelse — hur liten den än är — leder ofrånkomligen till någon form av kreationism eller intelligent design. Och detta gäller olyckligtvis även Ytterbergs välmenande inlägg.