**Bild:** Orsolya Haarberg / NN / Samfoto / Scanpix

Vi är rädda för fel djur

Rovdjursstammarna ökar och många människor känner oro över möjligheten att råka möta dem i skog och mark. Men vi behöver inte vara rädda. Björnar ser oss som farliga rovdjur snarare än som lovliga byten.

Miljö & klimat

zoologi

Text Jesper Nyström

Publicerad 2012-08-07

Vargattacker är ytterst sällsynta i vårt land. Den tragiska händelsen i Kolmårdens djurpark var den första dödliga vargattacken på 191 år. Förra gången det skedde var 1821, då den så kallade Gysingevargen spred skräck i Gästrikland. De här attackerna har en sak gemensamt: båda fallen handlade om tama vargar. Gysingevargen hade vuxit upp på Gysingegård. Det är okänt om den släpptes ut eller om den rymde – men att den saknade vilda vargars respekt för människor är uppenbart.

Även björnattacker är ovanliga i vårt land. I genomsnitt sker det en björnattack per år och det är främst jägare som drabbas, särskilt om de har lösa hundar med sig. Endast tre personer har dödats av björnar under de senaste hundra åren. Två av dem var jägare, och det tredje offret var en skidåkare som attackerades av en björn som skadeskjutits två gånger samma dag.

I de fall då vilda djur attackerar människor kan man skilja mellan oprovocerade och provocerade attacker. En provokation sker när en människa inte respekterar djurets integritet, eller när man försöker röra eller skada det. Att mata eller fotografera djur inom dess personliga sfär är också en provokation.

För att undersöka hur våra rovdjur reagerar på provokationer har svenska viltforskare gjort experiment där man avsiktligt närmat sig vargar och björnar. Rovdjuren var utrustade med sändare så att man kunde lokalisera dem och även följa deras rörelser. Forskarna gjorde 170 försök där de passerade björnar på 50 meters avstånd, samtidigt som de pratade högt och betedde sig som människor i allmänhet gör när de promenerar. Ingen av björnarna uppträdde aggressivt, de flesta flydde fältet. Några björnar som hade gömt sig i tät vegetation låg dock kvar. De väntade tills forskarna passerat innan de flydde. Vargarna reagerade på ett likartat sätt. När forskarna närmade sig så flydde de utan att visa några aggressiva tendenser, trots att forskarna ibland lyckades komma dem riktigt nära. Det spelade ingen roll om vargarna var ensamma eller i flock, de var ändå lika rädda för människorna.

Om ett djur anfaller en människa utan att dess integritet blivit kränkt så kallas det en oprovocerad attack. Rovdjuret attackerar då inte för att skydda sig eller skrämmas, utan för att äta. Det finns egentligen bara ett rovdjur i Sverige som teoretiskt skulle kunna betrakta människan som ett byte, och det är vargen. Men det finns bara fyra dokumenterade fall där människor blivit dödade av vilda vargar. De skedde alla på 1700-talet, då det fanns tusentals vargar i vårt land.

I dag utgör rovdjuren alltså ingen större fara för människan. Men det finns ändå gott om djur man bör akta sig för. En del är stora, andra är små – och en del betraktar vi som våra vänner.

Djuren man bör akta sig för

Snarstuckna

Under en riktig ”geting-sommar” tvingas tusentals människor söka läkarvård till följd av bi- och getingstick. Det senaste decenniet har i genomsnitt tre personer avlidit per år, oftast på grund av överkänslighet för insekternas gift. Men getingallergi är ovanligt, de flesta av oss klarar många stick utan att få några stora besvär. Faktum är att det finns människor som överlevt över 2 000 bistick. Getingar anses vara mera lättprovocerade än bin.

På bettet

Människans bästa vän är inte att leka med: 5 000–6 000 personer blir hundbitna varje år. Nio gånger av tio så är det hundägaren själv som drabbas. Många bett är oavsiktliga eller uppstår när en person försöker stoppa ett hundslagsmål. Det är mycket ovanligt att hundar oprovocerat attackerar främmande människor.

Lynnig

Av de stora vilda djuren i vårt land är sannolikt älgen det farligaste. Årligen rapporterar dagspressen om minst tio allvarligare älgattacker, och dödsfall har förekommit. En del av attackerna sker dessutom i bostadsområden. Under brunsten är älgtjurar lättprovocerade och älgkor med kalvar ska man vara försiktig med. Men ofta är det svårt att avgöra vad som var den utlösande faktorn vid en attack. Älgar verkar helt enkelt vara lynniga djur.

Ger skallskador

Hästen är det djur som orsakar flest personskador i vårt land. Varje år tvingas runt 13 000 personer uppsöka läkare på grund av hästar. Många av skadorna är allvarliga: ungefär 1 000 personer får skallskador och i genomsnitt fyra personer per år dör. Dessutom blir flera tusen personer bitna, sparkade eller klämda av hästarna. Hundar orsakar också många läkarbesök. Men eftersom det finns nästan tre gånger så många hundar som hästar så tar hästen i alla fall hem titeln som det djur som skadar flest människor. Till hästens försvar kan man dock anföra att den knappast gör oprovocerade attacker på människor.

Fiende nr 1

Myggor av släktet Anopheles kan mycket väl vara världens absolut farligaste djur. De sprider sjukdomen malaria som årligen dödar över en miljon människor. Men om ska man vara nogräknad så är det en parasit i myggans mage som orsakar sjukdomen, och parasiten tillhör inte djurriket. Malaria har förekommit i Sverige men sjukdomen försvann på 1930-talet då parasiten utrotades.

Aggressiv

Flodhästar är väldigt aggressiva. Hannar som har revir attackerar i princip allt som kommer i närheten. När honorna går upp på land för att beta, lämnar de ofta kvar sina kalvar i vattnet. Om man får för sig att passera mellan henne och kalven i vattnet så bör man känna till att fullvuxna flodhästar väger närmare två ton, men att de ändå med lätthet kan springa i över 30 kilometer i timmen. Flodhästen räknas till de farligaste djuren i Afrika och orsakar ett par hundra dödsfall varje år.

Tålmodig

Krokodilernas jaktteknik går ut på att ligga i bakhåll i vattnet och tålmodigt vänta på att djur närmar sig. Attackerna är blixtsnabba och om krokodilen får tag i bytet, dras det ner i vattnet. Sedan hjälps flera krokodiler åt med att slita djuret i stycken med så kallade dödsrullningar. De största arterna, Nilkrokodiler och saltvattenskrokodiler, dödar årligen hundratals människor i Afrika och Sydostasien. Med matchvikter på 500–1 000 kilo går få djurarter säkra i närheten av krokodilernas vattendrag.

Människoätare

Under förra seklet, då det fortfarande fanns gott om tigrar, dödades minst 12 000 människor av det stora kattdjuret. Det finns bevis för att vissa individer specialiserar sig på att döda människor, de så kallade människoätarna, man-eaters. Det är oklart vad som utlöser beteendet. En teori är att det uppstår som en konsekvens av brist på revir med tillräcklig födotillgång. Det finns dokumenterade fall där en ensam tiger haft över hundra människoliv på sitt samvete.

Giftigast

I de grunda vattnen runt Stora barriärrevet utanför Australiens nordöstra kust förekommer ett djur som på lite mer än hundra år har kostat minst 5 000 människor livet. Det handlar inte om hajar utan om kubmaneten, en liten genomskinlig geléklump som många experter klassar som världens giftigaste djur. Kommer man i kontakt med dess tentakler så avlossar hundratals små nässelceller sina giftharpuner som tränger in i skinnet. Det är oerhört smärtsamt. Giftet ger stora sår och kan på kort tid stoppa både hjärt- och lungfunktionen hos en vuxen människa.

På hugget

För befolkningen i sydöstra Asien är sannolikt kobrorna de farligaste djuren. Ormarna skördar tiotusentals liv årligen. I fattiga regioner med bristfällig sjukvård och där folk ofta går barfota, är problemen extra stora. Ormen äter främst råttor och möss, vilket gör att den söker sig till områden där det finns mycket människor.

Störst

Trots att antalet elefanter har minskat drastiskt, så ökar antalet konflikter mellan elefanter och människor. Det beror bland annat på att många bestånd numera lever i naturreservat där födan inte räcker till. Elefanterna söker sig då till odlingar och matförråd, vilket leder till sammandrabbningar med dödsfall på båda sidor. Enbart i Indien dödas årligen flera hundra människor i sådana konflikter, och på vissa håll i Afrika är situationen lika allvarlig (se F&F 9/2011). Det sker även många tillbud när elefanthannar blir brunstiga. Testosteronnivåerna kan då öka till 60 gånger över normalnivån, vilket kan leda till att vissa elefanthannar går bärsärkagång och vandaliserar byar och fordon. De attackerar också människor och djur som kommer i deras väg.

Tjurig

Den liknar visserligen en fredlig ko, men har sylvassa horn, väger över 900 kilo och är dessutom utrustad med ett ovanligt dåligt humör. Varje år dödas hundratals människor av den afrikanska buffeln. Bufflarna är kända för att hjälpa varandra; retar man en enskild buffel kan man få hela flocken efter sig. Det påstås också att skadeskjutna bufflar lägger sig i bakhåll för jägaren för att hämnas.