Katter sprider parasit i hjärnan

Risken för fosterskador gäller bara under smittans första fas. Då är parasiten aktiv, vilket också gör den känslig för flera typer av antibiotika. Med tiden kapslar parasiten in sig i cystor i olika vävnader och faller i dvala. Där blir den kvar, skyddad mot både antibiotika och attacker från immunsystemet.

Men i början av 1980-talet stod det klart att parasiten kan vakna ur dvalan. Många av de första offren för sjukdomen aids fick en mycket svår typ av inflammation i hjärnan. Orsaken visade sig vara att vilande toxoplasma börjar föröka sig när immunsystemet inte längre orkar hålla emot. De tragiska fallen ledde till att fler forskare började intressera sig för den normalt så diskreta parasiten.

De flesta människor som blir smittade märker inte ett skvatt. Ett fåtal får övergående feber, muskelvärk och kanske lite svullnad i lymfkörtlarna under några veckor. Symtomen påminner om influensa. Men i det tysta sprider sig parasiten i kroppen. Och den kan till skillnad från de flesta andra smittämnen tränga in i hjärnan.

Det centrala nervsystemet omges av den så kallade blod-hjärnbarriären. Den stänger ute gifter av skilda slag, liksom de allra flesta virus, bakterier och parasiter. Smittor som trots allt tränger igenom är ofta dödliga för värddjuret. Toxoplasma är ett undantag. Den gör ytterst lite väsen av sig, och påverkar som regel inte livslängden. Genom att störa värddjuret så lite som möjligt ökar parasiten sina chanser att sprida sig vidare.

Antonio Barragan och hans medarbetare vid Karolinska institutet har avslöjat några av knepen som parasiten använder för att få fäste i kroppen. Den tränger in i dendritceller, ett slags vita blodkroppar som vandrar genom vävnaderna med hjälp av långa utskott.

– Parasiten använder dendritcellerna som ett slags trojanska hästar, säger Antonio Barragan.

Upptäckten av dendritceller belönades med ett Nobelpris i medicin år 2011. De spelar en viktig roll genom att aktivera andra immunceller när ett smittämne invaderar kroppen. Och dendritcellerna kan passera genom blod-hjärnbarriären. Det betyder att en parasit som lyckas kapa en dendritcell har en unik möjlighet att tränga in i hjärnan – och därifrån styra sitt värddjurs mentala liv.

Allt fler forskare undersöker rubbade beteenden hos människor som bär på toxoplasma. En av pionjärerna heter Jaroslav Flegr och är biologiprofessor vid Univerzita Karlova i Prag, Tjeckien.

– Infektionen är allt annat än oskyldig, säger han.

Han har studerat toxoplasma ända sedan sammetsrevolutionen befriade hans hemland från kommunismen år 1989. Från början var budgeten minimal, vilket tvingade honom att välja billigast möjliga metod: att ta blodprover på studenter och kolleger och sedan be dem att göra ett personlighetstest.

– Toxoplasma påverkar män och kvinnor på helt olika sätt. De flesta förändringarna i personlighetsprofil går åt var sitt håll, säger Jaroslav Flegr.

Hans undersökningar tyder på att smittade män blir mer inåtvända och misstänksamma. För kvinnor är sambandet det omvända; de blir mer tillitsfulla och benägna att ta kontakt, enligt Jaroslav Flegr och hans medarbetare. När Aftonbladet fick nys om hans forskning blev rubriken ”Kattkvinnorna vill ha mer sex”, vilket är en minst sagt hårddragen vinkling av de tjeckiska resultaten.

Jaroslav Flegr var länge förbryllad över könsskillnaderna, som dök upp gång på gång i olika studier. Han misstänker att den gemensamma nämnaren är att infektionen orsakar ett slags kronisk stress, och att kvinnor och män hanterar den på lite olika sätt.

Samtidigt understryker han att smittan bara kan förklara några få procent av skillnaderna i personlighet. Och man kan ju fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget. Skulle det inte kunna vara så att människor med vissa personlighetsdrag löper större risk än andra att bli infekterade?

– Det stämmer dåligt med våra data, säger Jaroslav Flegr.

Ett av hans argument är att smittade personer får mer avvikande personlighetsdrag ju längre de har burit på smittan. Det talar för att parasiten kommer först, och att den sedan orsakar de subtila personlighetsförändringarna. Reaktionshastigheten följer samma mönster – men konstigt nog främst bland människor med blodgruppen Rh negativ. Den som är smittad får allt långsammare reflexer. Förändringen är ytterst liten, men tillräckligt stor för att märkas i statistiken över trafikolyckor.

Jaroslav Flegr och hans medarbetare studerade en grupp Pragbor och kom fram till att de som bär på smittan löper minst två och en halv gånger större risk än andra att råka ut för en så svår trafik-olycka att de hamnar på sjukhus.

En uppföljande undersökning av värnpliktiga chaufförer avslöjade en ännu större riskökning. Chaufförer med blodgruppen Rh negativ som hade antikroppar mot toxoplasma löpte hela sex gånger större risk än andra att råka ut för en olycka. En parasit som ger trögare reflexer och ökar risken för olyckor i trafiken borde rimligen också öka risken även för andra typer av olyckor. Dessutom har flera forskargrupper hittat ett samband med självmord.

– Jag skulle tro att toxoplasma indirekt leder till över en miljon dödsfall per år, säger Jaroslav Flegr.

Om den uppskattningen stämmer betyder det att toxoplasma tar ungefär lika många liv som malaria.

Det finns naturligtvis en risk för att forskare överdriver betydelsen av ett fenomen som slukar deras intresse. Under de senaste åren har många blivit lockade att söka samband mellan toxoplasma och alla möjliga fenomen i samhället.

I somras publicerade en psykologiprofessor i USA en rapport om att länder i Europa med en hög andel toxoplasmasmittade också ligger högt när det gäller antal mord per capita. Hur läget ser ut i det vapentäta USA förtäljer inte historien, och rapporten ger inga som helst belägg för att smittan är vanligare hos mördare än hos andra.

En annan uppseendeväckande rapport, publicerad i den ansedda tidskriften Proceedings of the Royal Society B, spekulerar i att slumrande toxoplasma i människors hjärnor präglar hela kulturer. Författaren menar att ett samhälle med en hög andel smittade är materialistiskt och präglat av traditionella könsroller. En kultur genomsyrad av toxoplasma är även extra neurotisk och benägen att undvika ovisshet, enligt rapporten. Kritiker påpekar bland annat att statistiken över andelen smittade i olika länder är alltför osäker för att man ska kunna dra så långtgående slutsatser.

Trots vissa protester växer listan över mänskliga tillstånd med misstänkta kopplingar till toxoplasma. Depressioner, tvångssyndrom, demens och Parkinsons sjukdom är några av de senaste tillskotten.

– Det börjar nästan bli löjligt, säger Patrick House, hjärnforskare vid Stanford university i USA.

Men han vill inte avfärda hela idén. Den ökade risken för självmord har stöd i flera undersökningar. Och det finns dussintals rapporter från olika länder om att människor med toxoplasma löper mer än dubbelt så stor risk som andra att drabbas av schizofreni.