Träning kan motsvara en normal dos morfin
Endorfiner ska ju ge oss välmående efter ett träningspass. Jag har tränat och genomfört två maratonlopp, men jag har aldrig märkt av några endorfiner. Producerar alla människor märkbart mycket endorfiner? Hur funkar det?
/Julianna Miklos
Många som springer långdistanslopp upplever att vissa sträckor av loppet känns ganska lätta. I maraton inträffar detta ofta i mitten av loppet, och på engelska kallas det för runner’s high. Det som händer är att kroppen utsöndrar endorfiner som respons på den fysiska stress som löpningen innebär.
Endorfiner upptäcktes i mitten av 1970-talet av två oberoende forskargrupper. Dessa ämnen har morfinliknande, smärtlindrande effekt och namnet, endorfin, betyder just kroppseget morfin. När vi utsätts för smärta svarar kroppen med att frisätta endorfiner som dämpar smärtsignalen. Förutom vid smärta spelar endorfiner en viktig roll vid glädje, sex och – inte minst – vid hård fysisk träning.
När endorfinerna binder till sina receptorer i hjärnan förändras också nivåerna av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin vilket ger en känsla av lycka och styrka. Dopamin är den viktigaste signalsubstansen i hjärnans belöningssystem, och det är därför möjligt att bli beroende av endorfiner på samma sätt som vi kan fastna i drogmissbruk. En träningsnarkoman har alltså blivit beroende av endorfinkicken efter ett hårt träningspass.
För att kroppen ska utsöndra endorfin krävs intensiv fysisk träning, och efter 45 minuters hård löpning kan den smärtstillande effekten motsvara en normal dos morfin. Oftast märks endorfinet under nedvarvningen efter träningspasset – det känns ju alltid bra efteråt. Styrketräning verkar dock inte ge samma effekt som löpning, cykling eller annan konditionsträning.
Det finns emellertid stora individuella variationer, både i utsöndring och i nedbrytning, och hos vissa personer ändras endorfinnivåerna nästan inte alls. Det verkar som om det är möjligt att öka sin endorfinutsöndring genom att träna hårt – elitidrottare har oftast högre nivåer än motionärer.
/Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds tekniska högskola samt hängiven långdistansmotionär
