Annons

I orange syns radiostrålningen från jetstrålarna som avbildats med teleskopet LOFAR, ovanpå en bild i synligt ljus tagen med rymdteleskopet Hubble.

I mitten av galaxen Hercules A finns ett supermassivt svart hål, som drar till sig galaxens gas och slungar ut en del av den i form av enorma jetstrålar. I den högra strålen på bilden syns tydliga ringliknande strukturer. De har troligen uppstått genom att jetstrålen ibland mattas av, och sedan åter fylls på med en kraftigare ström av material. (I orange syns radiostrålningen från jetstrålarna som avbildats med teleskopet LOFAR, ovanpå en bild i synligt ljus tagen med rymdteleskopet Hubble.)

Bild: 
R. Timmerman; LOFAR & Hubble Space Telescope

Radioantenner avslöjar galaxernas hemligheter

I radiostrålning går det att uppfatta fenomen som inte syns i vanligt ljus. Med hjälp av speciella radioantenner, bland annat i Sverige, har forskare gjort nya högupplösta bilder av avlägsna galaxer.

Annons

Publicerad:

2021-08-19

Hercules A är en aktiv galax, med jättelika jetstrålar av material som slungas ut från galaxens centrum. Strålarna accelereras av det supermassiva svarta hålet i galaxens centrum, och avger stark radiostrålning. Men vad är det som orsakar de ovanliga ”ringar” som syns i en av jetstrålarna från Hercules A? Med hjälp av nya detaljerade bilder har forskare kommit fram till att ringarna antagligen är spår av att galaxens aktivitet varierar över tid. Strålarna har stannat av, och när de sedan på nytt startats har det nya materialet som slungats ut bildat en ny struktur med en gräns mot det äldre materialet.

Analysen av Hercules A publiceras som ett av en rad olika resultat från det europeiska radioteleskopet Lofar, i ett temanummer av tidskriften Astronomy & Astrophysics. Den nya strömmen av artiklar är en följd av att forskare nu har utvecklat sina metoder för att hantera och kombinera data från Lofars många radioantennerna som finns i olika länder i Europa.

Reducerar bruset från jordens jonosfär

En av dem som arbetat med de nya metoderna är John Conway, professor i radioastronomi vid Chalmers. Hans tidigare doktorand Eskil Varenius visade att det går att hantera bruset från jordens jonosfär som stör radioobservationerna.

– Vi gjorde de första bilderna och lyckades visa att det går att nå en tillräckligt låg brusnivå, säger John Conway.

De flesta av Lofarantennerna finns i Nederländerna, och de allra flesta resultat som publicerats med data från Lofar bygger på data från enbart dem. Nu kommer en rad resultat som använder sig av det internationella Lofarnätverket och på så vis får högre upplösning. Den svenska delen finns vid Onsala rymdobservatorium på västkusten, där John Conway är föreståndare.

Lättare att använda radioteleskopet

Efter upp mot fem år av arbete finns nu det ett system på plats för att göra det lättare för astronomer att göra bilder med hjälp av data från  Lofar. Verktygen utvecklas fortfarande, men har redan nu gjort att många kan få nytta av radioteleskopet utan att behöva lägga mycket av sin arbetstid på att hantera mätningarna.

– Nu kan man göra bilder mer eller mindre automatiskt, säger John Conway.

Att använda hela det internationella Lofar har gjort det möjligt att få mycket bättre upplösning än tidigare. Radiostrålningen som fångas upp har våglängder som ligger nära dem som används för vanliga FM-radiosändningar. Forskarna kan då undersöka företeelser som inte syns i teleskop som fångar upp kortare våglängder.

John Conway är medförfattare till två av de vetenskapliga artiklar som kommer ut nu. I en av dem har han studerat ett stjärnbildande område i en avlägsen galax, ett område som döljs av stoftmoln men blir synligt i radiostrålning som går igenom stoftet.

Nu arbetar forskarna i Lofar för att kunna använda ännu längre radiovågor.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.