Annons

Köttskandaler av olika slag fortsätter att rapporteras. Den här veckan fick vi kännedom om organiserad svartslakt av hästar i Sverige. Förra veckan var det några tusen kycklingar som hade kvävts till döds i en slakttransport. Veckan dessförinnan avslöjades missförhållanden på en grisfarm. Dessa nyheter väcker kanske lite indignation en dag eller två; sedan är de bortglömda i bruset av allt elände i världen som väller in i våra hjärnor. Och köttätandet fortsätter som om inget hade hänt.

De senaste åren har det framkommit att köttproduktionen är en starkt bidragande orsak till koldioxidhalten i luften och därmed till växthuseffekten. Men stora delar av media, de som handlar om matlagning, verkar inte ha hört talas om detta. Där behåller köttet en ohotad förstaplats.

För i dagarna 40 år sedan slutade jag i princip att äta kött. Den direkta orsaken var att jag just hade läst Frances Moore Lappés bok ”Recept för en fattig planet” och insett vilket resursslöseri köttproduktionen innebär. För mig var detta en nyhet, och jag tänkte att jag kan väl pröva att avstå från kött i en vecka och se hur det går. Det gick över förväntan, och nu har det alltså gått 40 år.

Jag säger att jag slutade i princip, för avsteg har jag gjort ibland, under resor och av sociala skäl. Jag skulle inte vara beredd att uppoffra mig så mycket som författaren Jonathan Safran Foer gjorde under ett besök i Ukraina. Både hans guider och personalen på en restaurang de kom till stod helt främmande inför att någon kunde vara så underlig att han inte åt kött. De blev vresiga och aggressiva mot den utsvultne ynglingen. När han frågade om han inte bara kunde få lite kokt potatis, blev svaret att potatis serverades enbart tillsammans med kött; ville han äta potatis, fick han vara så god att också äta kött. Kulturkrocken beskrivs på ett mycket underhållande sätt i romanen ”Allt är upplyst”, där huvudpersonen bär författarens namn. Foer har tidigare skrivit ”Äta djur”, som är en rapport om hur köttproduktionen går till i USA.

Anna Lindh möttes av en liknande oförståelse som Foer när hon som utrikesminister under Sveriges ordförandeskap i EU åkte runt i Östeuropa inför EU:s utvidgning. När hon skulle besöka Polen, hade UD talat om för de polska värdarna att Lindh var vegetarian, och de hade kommit överens om att hon där bara skulle bjudas på kaffe med tilltugg. När hon kom dit, hade värdarna fått kalla fötter och tyckt att det var väl dåligt att inte bjuda på åtminstone lite kött, så de hade dukat upp ”kallskuret”.

Inte heller i Sverige är den vegetariska gastronomin något att skryta med på de flesta orter. Dock är den lite bättre nu än den var på 1970-talet, då jag fick ett kokt blomkålshuvud med kokt potatis på en fin restaurang som hade lovat att laga till något vegetariskt. Man råkar ofta ut för komiska situationer när man vill äta vegetariskt på ställen som inte är vana vid sådant. Det gäller att ha humor, vilket Jonathan Safran Foer onekligen har en god portion av.

Moralfilosofen Richard Hare skrev i en essä med titeln ”Why I am only a demi-vegetarian” att det alltid ledde till intressanta diskussioner vid middagsbordet, när han var bortbjuden och fick tillfälle att berätta om sina matvanor. Han brukade i förväg tala om för sina värdar att han var halvvegetarian. Detta innebar att han tillät sig att äta kött från djur som hade betat på mark som var svårodlad, till exempel därför att den var så kuperad. Detta var resurseffektivt. Men han hade ett krav till, och det var att han skulle känna slaktaren, så att han kunde vara säker på att djuret hade dött smärtfritt. Bara så kunde han med gott samvete äta kött.

Theresia Ek, som var född 1901 och blev 107 år gammal, var däremot helvegetarian. När hon var sex år, förstod hon att det kött som dukats fram åt familjen kom från en kalv som hon hade lekt med och betraktat som sin vän. Detta var en sådan chock att hon bestämde sig för att aldrig mer äta kött (hon måste ha haft öppensinnade föräldrar som tillät detta i början av 1900-talet). Theresia Ek var skådespelare och journalist och reste mycket, men tydligen klarade hon sig bra, och hon var både rörlig och klar i huvudet fortfarande vid 100 +. Det senare framgick av en intervju i SVT:s Fråga doktorn något år innan hon dog.

Min egen väg från köttgrytorna föranleddes alltså av att jag inte ville vara med och skövla jorden på naturresurser. Men så småningom vågade jag också börja titta på hur djuren hade det under uppfödningen. Tillsammans med en god vän som studerade på Lantbruksuniversitetet var jag på 1980-talet ute och tittade på stora anläggningar med burhöns och broilers. På dessa ställen måste vi människor ha andningsskydd för att stänga ute de partiklar som virvlade i luften, så att inte våra luftrör tog skada (fåglarnas luftrör fick ta skada). Kor och kalvar som vi fick se i en ladugård hade stora kokor av avföring i pälsen, något som aldrig hade förekommit på landet där jag växte upp och där man alltid ryktade pälsen blank på både kor och hästar. Det var sorgligt att se hur snett utvecklingen hade gått på bara några decennier. Och det var säkert inte de sämsta gårdarna vi fick se, eftersom vi blev insläppta helt frivilligt.

När jag hade lärt mig fakta om resursslöseriet, trodde jag i min enfald att detta skulle räcka för att övertyga alla tänkande människor om att de borde ändra sina matvanor av solidaritet med omvärlden, men så blev det förstås inte. Inte heller verkar klimatdebatten leda till att köttkonsumtionen minskar. Varken förnuft eller empati tycks räcka till för att bryta en uråldrig vana. Det finns förstås mycket starka ekonomiska intressen och lobbygrupper som vill få oss att fortsätta som förut, men det skulle ju gå att tjäna pengar även på mat som inte kommer från djurriket. Så varför denna tröghet? Detta borde bli föremål för såväl ekonomisk som psykologisk och sociologisk forskning.

Kommentera:

23

Dela artikeln:

Kommentarer

http://matochjordbruksnatverket.wordpress.com/2013/01/23/om-jordbruk-och...
I korthet: Det är en myt att djur skulle vara klimatbovar (om de var det skulle det ju vara en god klimatåtgärd att utrota större djurarter) och en myt att djur skulle slösa på resurser.

Sen kan man såklart vara vegan eller vegetarian för att man tycker att det är oetiskt att äta djur, eller man kan låta bli att äta kött från den vidriga storindustrin för att det är oetiskt. Men att motivera sig med miljö- eller resursaspekter är enbart ovetenskapligt. Dessutom skadar man både miljö och resurser mer som vegetarian eller vegan än man gör som köttätare.

Tja, hur ska jag svara på detta? Talar jag om evolutionsteorin, är det alltid någon som säger att den är helt fel. Och den globala uppvärmningen existerar inte heller, om man får tro en del debattörer. Som kommentar till ett tidigare blogginlägg fick jag veta att ingen tar illa upp av att bli kallad rasist. Så här långt har jag dock inte funnit anledning att ändra min uppfattning i dessa frågor.

I tidningen Vårt Malmö, som ges ut av Malmö stad står det i senaste numret under rubriken ”Rent samvete 2014”: ”Ta det här med maten, till exempel. Om alla i Sverige skulle välja bort köttet en dag i veckan skulle vi tillsammans minska koldioxidutsläppet motsvarande vad 233 000 bilar släpper ut på ett år. En liten insats – som ger enorm effekt.”

Men koldioxid och metangaser är ju inte det enda att ta hänsyn till när det gäller kött. Sammantaget är det ingen bra lösning om folk ersätter kött från betande idisslare med kött från instängda grisar och kycklingar. Det gäller att kunna hålla mer än en tanke i huvudet.

För klimatet är det inte bra om man äter djur som ätit odlade grödor, av samma skäl som det är sämre för klimatet om vi äter de odlade grödorna än om vi äter kött. Det är odlingen som skadar klimatet (genom användande av fossil energi vid odlingen, odling utan fossil energi är inte skadlig), inte djuren.

Men hur som helst är det här ingenting man kan "tycka" om, som med vad som ska kallas rasism.
Vad gör man då när någon hävdar att evolution inte existerar eller att global uppvärmning inte existerar? Kan en bra metod vara att förklara vilka bevis som finns för det och vilka funktioner som leder fram till dem?

Du vet, precis som jag gjorde nu när jag visade att köttets klimatpåverkan bara är en myt. Dessutom är det en ganska ung myt, den uppstod 2007 och hittades på av oljebolagens PR-firmor.

Om det är odling som skadar klimatet borde vi kanske återgå till att bli jägare och samlare igen? Men då skulle inte på långt när så många människor som nu kunna leva på Jorden.

Sedan är det ju inte så att alla djur som producerar kött bara äter gräs. Det går åt rätt mycket odlad mat till grisar och kycklingar (broilers) som aldrig kommer utomhus mer än när de körs till slakt. Om man vill äta kött av klimathänsyn, kan man - med ditt resonemang - åtminstone inte äta gris och kyckling.

Att bemöta anonyma påhopp är rätt tröttsamt. Visst finns det de som öppet kritiserar den vedertagna uppfattningen om Jordens uppvärmning, till exempel Stockholmsinitiativet, och det hedrar dem att de står för det med sina namn. Och visst finns det de som öppet kritiserar evolutionsteorin, särskilt Jehovas Vittnen. Men ingen av dem har lagt fram några argument som har fått den överväldigande majoriteten av forskare som ’tror på’ den globala uppvärmningen eller evolutionsteorin att ändra mening.

Ska man hålla sig med auktoriteter, och det måste man eftersom man inte själv kan vara specialist på allt – jag skrev för ett par år sedan en krönika om det på denna blogg – så måste man välja sina auktoriteter. Och då väljer jag hellre IPCC än Stockholmsinitiativet, och hellre den bedövande mängd biologer som arbetar vidare utifrån evolutionsteorin än Jehovas Vittnen. Det jag nämnde om rasism var att en person hade påstått att ingen tar illa upp av att bli kallad rasist. Detta är en faktafråga.

Kan förresten nämna att Rajendra Pachauri, som tog emot Nobels fredspris för IPCC, är vegetarian, cyklar och undviker att flyga, vilket senare inte kan vara lätt i hans position.

Jo det skulle man väl. Eller så börjar man bara äta kött från djur som inte ätit odlade grödor, det blir ju samma klimatpåverkan som jagat kött.

Ja det är skillnad på kött och kött. Gräsbetat nötkött är en koldioxidsänkare medan grisfabriker där grisarna matas med odlade grödor är användning av de miljöskadliga grödorna. Det råkar också sammanfalla med en mycket oetisk djurhållning.

Men en stor del av köttet producerar utan att använda en stor mängd grödor och allt kött KAN tillverkas så. Är det inte så man brukar tänka kring klimatfrågorna, att välja alternativen som påverkar klimatet minst och inte att sluta helt med allt som i någon form är klimatskadligt? (t.ex. köra bil på rapsolja istället för Diesel, inte sluta köra bilar).

De etiska skälen att inte gynna fläsk- och kycklingfabriker är betydligt tyngre vägande än klimatskälen. Men visst finns det även sådana, man ska ju försöka hålla nere odlingen och det går åt en massa odlat till dessa fabriker. Ett tredje skäl är att köttet från dessa djur inte ens är nyttigt eftersom de inte får den mat de är gjorda för.
Det går dock utmärkt att äta kött från frigående grisar och kyckling från småskalig uppfödning. Det är klimatsmart,etiskt och nyttigt.

Nej det är ju samma sak med oljebolagens plötsliga påhitt om att djuren är de stora klimatbovarna. Det har aldrig framförts några verkliga argument för den saken.

Man måste inte vara auktoritetstroende för att man inte är expert på allt, det är totalt feltänk.
Men frågan är då varför du inte litar på IPCC:s rapport 2006 där köttproduktion tas upp som en växthusgasminskande verksamhet (på grund av att betet binder mer kol i marken än utsläppen från fossildrivna maskiner orsaker) och istället väljer att gå på det helt ologiska påhittet från oljebolagens PR-byråer som de alltså hittade på 2007.

Ser ni inte hur mycket vatten klimatskeptikerna får på sin kvarn av det sättet att driva veganismpolitik under falsk klimatflagg?

En bra sak att fundera över kan vara vad "naturbetesdjuren" äter vintertid. I Sverige växer (än så länge) inte gräs året om. Alltså fodras även denna försvinnande lilla andel djur med odlat (kanske på mulljordar) och fossilenergiframställt foder under omkring halva sin livstid.

Dessutom går det inte att bortse från metanet, som är en mycket kraftigare klimatgas än koldioxid (den gas som släppts ut om växterna förmultnat istället för att ätas av idisslare). Idisslare är metanmaskiner, och de är mångdubbelt fler till antalet idag än vad de hade varit utan mänsklig inblandning. Faktum är att vi människor och våra uppfödda djur utgör 98 % av den totala massan landlevande däggdjur på jorden.

Det är viktigt att få faktan rätt. Men i mitt tycke är ändå hela klimatargumentet en mindre detalj när det kommer till etik och djuruppfödning. Att vi tar djurens liv, i regel efter ett livslångt lidande och en mängd övergrepp, är den stora frågan.

Det finns länder där folk på grund av fattigdom är mer eller mindre tvugna att vara vegetarianer. De har med andra ord inte resurser att odla mat som sedans matas till djuren för att sedan äta djur. De måste alltså gå förbi ett steg i näringskedjan för att resurserna ska räcka till.

Det finns länder och kulturer där man livnär sig på kött som huvudföda, de lever där det är för kallt, för torrt eller för magert för att kunna odla vete och grödor som möjliggör ett rent vegetariskt leverne. Vi måste inte konkurrera med djuren om maten, mest miljövänligt är det om vi kunde låta djur beta där vi inte odlar. Eller ännu hellre låta djur beta där vi odlade, och rotera markerna som man gjorde förr utan att utarma jordarna på dagens sätt genom konstgödning.

Nja. Att som idag äta massproducerat kött som antingen är importerat eller uppfött på sojaprotein som transporterats över hela jorden är odiskutabelt ett miljösvineri utan dess like. Att sluta äta kött är egentligen inte lösningen, lösningen är att utnyttja sin konsumentmakt och börja äta kött som producerats lokalt på marker som inte hade kunnat användas till rationell produktion av vegetariska grödor.

Debattinlägget i kommentaren ovan sätter till viss del fingret på detta och är klart läsvärt!

Personligen har vi lagt om våra vanor så att vi inte äter kött mer än max 5 gånger per vecka, och ser till att allt kött köps direkt från producenten.

Ett betydligt större problem för klimatet är vår privatbilism och konsumism. Men med 40 års medvetenhet så har du förhoppningsvis redan sålt bilen och köper allt begagnat!

Det stämmer att jag inte har haft bil de senaste 35 åren, men det är mycket lätt när man bor mitt i en stad med goda kommunikationer. I Lund och Malmö är det många som inte har bil. Bor man på landet är det inte lika lätt att leva miljövänligt.

Du verkar vara inne på samma linje som Richard Hare när det gäller köttkonsumtion. Det är hedervärt, men så ’etiskt’ producerat kött räcker tyvärr inte långt. Därför är det bra att några väljer bort köttet helt. (Har du förresten tänkt på hur mycket avgaser alla lastbilar med djurtransporter spyr ut? De har länge fått EU-bidrag för att köra från norra Europa till Italien och andra sydliga länder med stora slakterier.)

För att inte fastna bara i miljöargument kan det vara intressant att läsa intervjun med Jonathan Safran Foer här bredvid.

Lägg till kommentar