Annons

En annan aborthistoria

Kvinnor gjorde abort på 1930-talet för att de ville förvärvsarbeta och forma en ny kvinnoroll. En ryktbar aborträttegång år 1934 ger ledtrådar till aborternas historia i Sverige.

I Sverige har kvinnor rätt till fri abort sedan 1975, men i dagens debatt om abort talas ibland om hur det var "förr". Fram träder ofta en historia om fattigdom och kvinnoförtryck, om utslitna arbetarkvinnor med täta graviditeter, desperata unga kvinnor och profithungriga kvacksalvarabortörer.

Denna eländeshistoria är delvis riktig, men bara delvis. Den är också en förenklad bild av det förgångna. Det går att berätta en annan aborthistoria. 1930-talet är ett viktigt decennium i den svenska aborthistorien. Abort synliggjordes i högre utsträckning än tidigare. Illegal abort blev ett allt vanligare motiv i skönlitteratur och på film. Tidningarna rapporterade dramatiskt om döda kvinnor och avslöjade kvacksalvarabortörer. Sjukvårdsaffärernas annonser dominerades av abortinstrument som såldes fritt: sonder, katetrar, livmodersprutor. Antalet fosterfördrivningsmål i domstolarna ökade. Det var också på 1930-talet som aborter på allvar blev en politisk fråga i den offentliga debatten, då flera kvinnliga läkare krävde att abort skulle tillåtas av sociala skäl.

Uppmärksammad rättegång

Den mest omfattande och uppmärksammade aborträttegången i svensk historia hölls 1934. Abortören Ivar Olofsson åtalades för att ha utfört hundratals illegala aborter, och tillsammans med honom åtalades ett stort antal kvinnor. "Doktor Olofsson" hade mottagning inne i Stockholm och en klinik i en villa i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm.

En typisk berättelse ur rättegångsmaterialet är den om Gerda. Hon är 24 år gammal, bor i Stockholm, har gått läroverk för flickor och arbetar på kontor. Hon har stadigt sällskap sedan två år, men varken hon eller hennes pojkvän tycker att de har råd att gifta sig ännu. Därför önskar de abort. Gerda hävdar att pojkvännen inte utövat några påtryckningar på henne. Hon har hört ett rykte om att Olofsson är en "skicklig kvinnoläkare" och vänder sig därför till honom. Aborten genomförs sedan av Olofsson medan ett biträde står bredvid, lugnar henne och håller hennes händer. Ingreppet är relativt smärtfritt och över på några minuter. Efter preventivmedelsrådgivning får Gerda gå hem. Hon blir snabbt återställd. Gerdas abort gjordes i graviditetens tidiga skede.

Gerda åtalades tillsammans med 157 andra kvinnor. Förhörsprotokollen är kortfattade, men de ger ändå viss information om vilka kvinnorna var. Majoriteten var förlovade eller hade fast sällskap. Trettio var gifta. Några var änkor och några skilda. Endast elva av dem uppgav att de blivit med barn efter en tillfällig förbindelse med en man. Det stora flertalet var också barnlösa. Drygt tjugo hade barn. Bara hälften av de gifta kvinnorna hade barn. Majoriteten var mellan tjugo och trettiofem år gamla. Endast tre var under arton år.

Ett vanligt yrke bland kvinnorna var kontorist. Andra var sömmerska, damfrisörska, servitris, affärsbiträde, lärarinna. Några ägde butiker eller andra rörelser. Här fanns också några konstnärer och skådespelerskor.

Säker abort en dyr affär

Det framgår tydligt att det var medelklassens och den utbildade arbetarklassens kvinnor som gjorde abort hos Ivar Olofsson, kvinnor med fast sällskap och arbete som ville undvika eller skjuta upp sitt barnafödande.

Olofsson begärde 200 kronor för en abort i graviditetens tidiga skede, och 500 kronor eller mer om graviditeten framskridit längre - på den tiden stora summor. Kvinnor kunde vid denna tid få en illegal abort för runt en femtiolapp. Olofssons priser kunde vara höga även för medelklassens kvinnor - kontoristen Gerda tjänade 180 kronor i månaden.

Kvinnorna som vände sig till Ivar Olofsson visste att verksamheten var förbjuden. Vad de inte visste var att Olofsson inte alls var läkare. Vid rättegången framkom att Olofsson hade arbetarbakgrund och endast gått i folkskola. Men han var utan tvekan ändå en skicklig abortör med stor erfarenhet. Kunskap och erfarenhet hade han fått i USA, dit han flyttat 1908 vid 23 års ålder.

Där lärde sig Ivar Olofsson att göra aborter på ett "privat college". Tillsammans med en läkare öppnade han år 1914 en abortklinik i New York, där han enligt egen uppgift utförde 11 000 aborter utan ett enda dödsfall. Olofsson berättade också i förhören att han 1920 stod bakom bildandet av en förening för "abortologer" (hans benämning på professionen) för vars räkning han reste runt som instruktör.

Ivar Olofssons historia framstår som både överdriven och tillrättalagd. Men sedd i ljuset av den amerikanska aborthistorien, bland annat redovisad i Leslie Reagans When abortion was a crime (1998) verkar den inte orimlig. I USA var aborter förbjudna men verksamheten utbredd och, verkar det, accepterad så länge inga dödsfall inträffade.

Skicklig abortör

Ivar Olofsson återvände till Sverige 1930 och etablerade kontakter med ett antal "sondtanter", illegala abortörer, samt köpte en sjukvårdsaffär där han gjorde aborter i ett bakre rum. Verksamheten växte snabbt, och affären ersattes med den pampiga och klinikförsedda villan utanför Stockholm. Kanske tänkte han, inspirerad av sina amerikanska erfarenheter, för stort. Efter avslöjande och rättegång dömdes Olofsson till fängelse i tre år och sex månader. De åtalade kvinnorna fick villkorlig dom på en månad.

Historien om Ivar Olofsson visar att illegala aborter kunde vara säkra. I Olofssonmaterialet syns inga dödsfall eller allvarliga medicinska komplikationer. En statlig utredning i abortfrågan beskrev hans metoder som "synnerligen kvalificerade". Det är möjligt att Olofsson vid denna tid var Sveriges skickligaste abortör.

Historien om Ivar Olofsson visar också att av de kvinnor som valde abort var ett stort antal gifta eller förlovade med hyfsad ekonomi och med få eller inga barn. Det vill säga, abort var inte enbart de fattiga eller ensamstående kvinnornas sista utväg, utan ett ingrepp som många kvinnor valde att göra av en rad olika skäl och något som de ansåg sig ha rätt att göra.

En klassfråga

Olofssonaffären rörde kvinnor i främst de övre klasserna. Av annat rättegångsmaterial framgår att arbetarklassens kvinnor hjälpte varandra med livmodersprutor eller med information om billiga abortörer. De kvinnor som avled efter illegal abort var i stort sett alla ur arbetarklassen. Fällda abortörers klassbakgrund var i regel densamma. Mycket talar för att de osäkra aborterna gjordes av de fattiga kvinnorna - men det är inte detsamma som att säga att alla aborter som fattiga kvinnor gjorde var osäkra. Även billiga abortörer kunde vara skickliga.

1930-talets offentliga abortdebatt var fylld av offerretorik. Kvinnor utmålades som offer för giriga smutsabortörer, eller som offer för hänsynslösa män som gjort dem gravida och smitit ifrån sitt ansvar. Utan tvekan levde många kvinnor i svåra omständigheter, men det betyder inte att de saknade vilja eller förmåga att handla.

Ur källmaterialet framträder kvinnor som gör abort just för att de själva vill - för att de hellre vill arbeta, för att de vill ha en liten familj eller för att de inte alls vill ha barn. Kvinnors vilja att göra abort är inte endast beroende av sociala och ekonomiska faktorer, utan påverkas även av historiskt föränderliga idéer om kön, familj och arbete.

Med rösträtten i ryggen och den nya, moderna kvinnan för ögonen stegade mellankrigstidens kvinnor ut i det moderna samhället och arbetslivet. För dessa kvinnor kunde abort, troligen mer än tidigare, ses som en fråga om frihet och självbestämmande.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar