Annons
Varför rycker jag till när jag ska somna?
Bild: 
Åsa Wrange

Varför rycker jag till när jag ska somna?

Författare: 

Publicerad:

2009-12-16

Fråga: Precis när jag håller på att somna, så händer det ibland att jag rycker till. Vad beror det på?

Lina Karlsson

Svar: – Det är ett intressant fenomen som är mycket vanligt, och helt normalt. Det kallas på engelska för hypnotic jerk, säger Jan Hedner, professor i sömnmedicinska sjukdomar vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.

Hjärnan har i vaket tillstånd hela tiden ett återkopplingssystem som känner av musklernas lägen och rörelser, samtidigt som den kontrollerar musklerna och korrigerar rörelserna. När vi faller i djupsömn tappar hjärnan den motoriska kontrollen och musklerna slappnar av.

Det finns tre sömnstadier i djupsömnen, de så kallade icke-REM-stadierna, och för varje stadium släpper spänningarna i musklerna lite mer. Vid REM-sömnen, som infaller efter ungefär en och en halv timme, är vi i det närmaste totalt muskelavslappnade, nästan paralyserade i armar och ben.

Att vi är helt avslappnade tror man beror på att vi inte ska göra illa oss i sömnen. Om vi drömmer häftigt är det viktigt att kroppen inte reagerar på händelserna i drömmen.

Precis vid insomnandet däremot, i gränslandet mellan sömn och vakenhet, kan det hända att vi plötsligt rycker till. Rycket liknar en reflex, enligt Jan Hedner, och skiljer sig från andra rörelser som vi gör i sömnen. Vad som utlöser det är inte riktigt klarlagt, men det finns teorier.

– Nästan alla människor har en bildupplevelse när det händer. Det är ingen traditionell drömupplevelse, inte som i REM-sömnen, utan en association kopplad till rörelsen. Det kan vara att man springer, snubblar eller faller, säger han.

När vi somnar kan övergångarna mellan icke-REM-stadierna gå snabbt, ibland på bara några sekunder. En teori om varför vi rycker till är att hjärnan får motstridig information när insomnandet och muskelavslappningen går snabbt.

– Teorin går ut på att hjärnans motoriska kontroll och sömnaktiviteten inte är matchade. Om hjärnan uppfattar att den tappar kontrollen, kopplat till en tanke om att vi håller på att falla, kan hjärnans försvar vara en felaktig fallreflex, säger Jan Hedner.

Undrar du något? Fråga F&F!

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

27

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Något som är mycket mer spännande är det "motsatta" fenomenet. Det har endast hänt två ggr i mitt liv (och jag har en kompis också som det har hänt två ggr för också). Det är när man plötsligt vaknar och är fullt medveten, men hur man än önskar så kan man inte lyfta armar, ben, eller någonting. Man här helt paralyserad, men hjärnan är fullt medveten. Ungefär ett par sekunder senare (vi pratar högst om 5 sekunder) så "släpper" allting på ett ögonblick och man kan röra sina muskler igen. Jag är helt med på att detta paralyserande tillstånd är förmodligen till för att man inte ska skada sig i sömnen, men det är fascinerande att man också kan uppleva vakningsprocessen också; det paralyserande tillståndet vid medvetet tillstånd. Några fler som råkat ut för detta?

Yes! Detta har hänt mig ett flertal gånger och för några år sedan satte jag mig själv i detta tillstånd av fri vilja. Samtidigt så upptäckte jag att när jag stretade emot paralyseringen och satte mig upp så förvrängdes väggar och tak ett par sekunder. Samt att jag ställde ifrån mig en gitarr som försvan några sekunder efteråt.

Helkonstigt. =)

Detta betyder att du hade en "lucid dream" som det kallas.

Du är medvetande, men du är fortfarande i en dröm. Detta förklarar varför du upplevde konstiga saker, som du beskriver.
Även fast jag har typ en 80% chans att hamna i en paralyzering om jag vill det precis innan jag somnar, så har jag dock aldrig vaknat paralyzerad och jag tror därför har jag aldrig upplevt en dröm på det sättet du beskriver det.

Jag upplever ibland samma sak - jag drömmer en mardröm och försöker fly från något skrämmande utan att lyckas. Benen är sega som bly. Men jag håller på att vakna, och några sekunder är jag samtidigt medveten om drömmen och att jag ligger i min säng och drömmer. Då inser jag att orsaken till att jag inte kan fly är att jag ligger stilla och sover. Såklart att jag inte kan fly då!

Alexander, det kallas sömnparalys. Också helt normalt. Man tror att det är till för att undvika att rörelser i drömmar utförs på riktigt.

Jag jobbade som takarbetare några år, och precis i början av säsongerna så hade jag riktiga "grabba tag"-ryckningar då jag föll i sömn under någon vecka, en bra reflex då jag vid ett tillfälle föll från en ställning och hajade till först då jag låg och hade lyckats fånga upp fallet genom att grabba tag i två rör. Jag var inte högt uppe men jag minns inte själva fallet så det kan varit värmen och för lite vatten (folk svimmade på den arbetsplatsen den sommaren) så det är fantastiskt vad reflexsystemet kan göra även om man inte är medveten.

Jag har upplevt sömnparalys flera gånger i mitt liv, ungefär 8 gånger. Det är en mycket obehaglig känsla. Man hör konstiga ljud som en alarmklocka som ringer eller någon "ambulanssignal". Man kan inte kontrollera kroppen för att om jag minns rätt så finns en enzym i kroppen som paralyserar och förlamar alla musklerna för att man inte ska utföra rörelser från drömmen på riktigt. Det är då helt normalt. Hjärnan hinner dock inte att skicka signaler till musklerna att vakna till. Det hela pågår i några sekunder.

Har någon ett litet tips för att undvika Sömnförlamning? Man kan väl lyssna på skön musik innan man sover för att slappna av och slippa tänka på skiten.

Presic när jag håller på att somna kan jag vakna av att jag behöver dra efter andan, det pirrar till i hela kroppen som om jag föll och hjärtat hoppar till/gör ett extraslag. Händer sällan i vanliga fall och ofta om jag jag är spänd och stressad. Är frisk i övrigt.

Vad kan det vara?

När jag var stressad och hade ångest under en svår period, hade jag lätt för att somna men vaknade till av att jag kippade efter andan. När jag fick en bra psykolog gav insomningsproblemen vika. Sedan dess har jag dessa problem högst nån gång om året. Lev väl :)

Jag har problem med insomningsögonblicket, jag vaknar i full panik och har "glömt" att andas, varpå jag sätter mig upp och kraftfullt drar in andan. Jag har gjort sömnundersökning men där hittade de inget ovanligt. Så här kan jag hålla på några timmar innan jag får somna ordentligt. Det är väldigt jobbigt, jag har ingen panikångest i mitt dagliga liv så det är helt obegripligt, det värsta är att jag är som en urvriden disktrasa om dagarna... suck. Är det någon som vet något om detta..?

Lägg till kommentar