Annons
Fracking: Den nya gasen – en ödesfråga

Borrning efter skiffergas på ett par kilometers djup vid den lilla orten Dimock, i Pennsylvania, USA.

Bild: 
Jim Lo Sclazo

Fracking: Den nya gasen – en ödesfråga

Vi har kommit in i gasens guldålder enligt Internationella energirådet, IEA. Ny teknik gör det möjligt att utvinna naturgas ur skiffer, och USA har plötsligt ersatt Ryssland som världens största gasproducent. Men tekniken är omtvistad. Kritiker talar om risker för förgiftat grundvatten, förstörd hälsa och miljö och kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser.

Publicerad:

2013-08-01

– Varenda människa på jorden lever nedströms en skiffergasbrunn. Skiffergasutvinning som pågår just nu i Pennsylvania skadar er i Sverige, säger Anthony Ingraffea, professor vid Cornell university i New York.

Anthony Ingraffea är en av USA:s mest högljudda kritiker av den nya tekniken att få fram naturgas ur skiffer: hydraulisk spräckning (hydraulic fracturing eller fracking på engelska). Men tekniken är svår att stoppa. En energitörstig värld har plötsligt fått tillgång till helt nya naturgaskällor. För tre år sedan gick USA om Ryssland och blev världens ledande naturgasproducent tack vare skiffergasen, och då är landet ännu bara i början av att utvinna sina tillgångar. Eftersom gasen dessutom nu kan transporteras flytande som så kallad LNG, liquified natural gas, är marknaden inte längre beroende av gasledningar och har därför blivit världsomspännande.

Framtiden ser så lysande ut för naturgasen att Internationella energirådet, IEA, talar om gasens guldålder i rapporten Golden rules for a golden age of gas.

– Alla analyser pekar åt samma håll. I alla scenarier vi kan föreställa oss kommer efterfrågan på naturgas att öka, säger Christian Besson, senior analytiker vid IEA:s grupp för energi och ekonomi.

Den åtrådda naturgasen ligger insprängd i sprickor och porer i skiffern, i stället för i större reservoarer, och det är bara under de senaste åren som tekniken har kommit så långt att det är möjligt att utvinna den i större skala. Den viktigaste tekniska innovationen är möjligheten att borra horisontellt nere i marken. Gasbolagen borrar först ett lodrätt hål ner till skifferlagret, som brukar ligga på någon eller några kilometers djup, och fortsätter sedan att borra horisontellt längs med skiffern. Sedan pumpas mängder av vatten under mycket högt tryck ned i hålet. Det rör sig om mellan 15 och 20 miljoner liter vatten per gasbrunn, blandat med sand och olika kemikalier. Vattnet spräcker skiffern så att det går att nå de små gasbubblorna, och sandkornen kilar fast sig i sprickorna för att hålla dem öppna. Gasen strömmar då upp och tas om hand vid markytan. Kemikalierna i vattnet behövs bland annat för att vattnet ska strömma snabbare, för att bakterier ska dödas och för att rören ska skyddas.

Enligt Anthony Ingraffea och andra kritiker är det mycket som kan gå snett redan nere i marken. När så stora mängder vätska pumpas ner i gasbrunnen finns det risk för att en del av den letar sig uppåt genom jordlagren och förorenar grundvattnet, även om skiffern ligger på mycket större djup.

– Vi vet inte hur stor risken är, men den är inte noll. Just nu undersöker några av Amerikas allra bästa forskare och ingenjörer hur stor sannolikheten är, på uppdrag av EPA [Environmental protection agency, USA:s myndighet för miljöskydd], säger Anthony Ingraffea.

En betydligt större risk under jord är att cementen som sitter som en packning runt borrhålet läcker. Det kan vara något fel på cementen, den kan vara felaktigt placerad eller inte ha härdats på rätt sätt, och den kan krympa eller spricka. Enligt Anthony Ingraffea, som har studerat och arbetat med hydraulisk spräckning, borrning och cementering sedan början av 1980-talet, är det oundvikligt att sådant händer.

– Det kommer att hända många gånger i en stor andel av gasbrunnarna, som då kommer att läcka. Nu menar jag inte att vätskan läcker, utan att kolväten och annat som finns i berggrunden läcker ut genom brunnen och kommer upp till ytan och smutsar ner dricksvatten eller blir till luftföroreningar, säger han.

Omtvistad teknik för att få fram naturgas ur skiffern

Omtvistad teknik för att få fram naturgas ur skiffern
Tekniken att ta fram naturgas ur skiffer kallas för hydraulisk spräckning (fracturing, eller förkortat fracking, på engelska). Gasen ligger insprängd i sprickor och porer i skiffern och först nu har ny teknik gjort det lönsamt att utvinna naturgasen i större skala. Men tekniken är omtvistad. Kritiker hävdar till exempel att det ?inns en stor risk för att grundvatten och luft förorenas.

Bild: 
Johan Jarnestad

Men den riktigt stora påverkan på miljön sker uppe vid markytan. Att utvinna gas ur skiffer är av nödvändighet en storskalig industri. Ett skiffergasfält är mycket olikt konventionella gasfält eftersom gasbolagen måste borra många brunnar i närheten av varandra: ungefär tre brunnar per kvadratkilometer, enligt Anthony Ingraffea. Det leder till tunga transporter och att stora arealer tas i anspråk. Dessutom krävs enormt mycket vatten, som ska tas någonstans ifrån och transporteras till brunnarna. Sedan måste avfallet föras därifrån och tas om hand. Eftersom det mesta av vätskan som pumpas ner i brunnen kommer att rinna upp till ytan igen, producerar varje enskild brunn mycket stora mängder avfall.

– Det kan bli mer än 10 miljoner liter avfall per brunn. Vi får alltså flera faktorer som samverkar. Det finns ett stort antal brunnar på ett litet område, och var och en av brunnarna ger mängder med avfall – fast, flytande och i gasform. Så människor som bor vid ett gasfält, som många gör i USA, bor bokstavligt talat mitt i ett industriområde, säger Anthony Ingraffea.

Avfallsvattnet innehåller inte bara de kemikalier som gasbolagen själva tillsatte från början, utan tar även med sig alla möjliga giftiga ämnen som finns nere i berggrunden upp till ytan. Anthony Ingraffea menar att hanteringen av avfallet är ett stort regionalt problem. Använd vätska som spills på marken kan förorena dricksvattenbrunnar. Bassänger för använd vätska kan läcka eller svämma över om det regnar. Gaser som läcker ut kan bilda ozon eller kväveoxider och förorena luften i området.

– Folk förstår inte vilket stort problem det här kommer att bli, inte ens våra politiker. I Pennsylvania har man tagit upp skiffergas i fem år, men än så länge finns det bara 6 000 brunnar. Men man kommer att borra fler än 100 000 brunnar. Och varje brunn kommer att kräva längre borrtider, producera mer avfall och behöva mer vätska än några brunnar någonsin har gjort där förut. Det här är något helt nytt. Nytt och stort, säger Anthony Ingraffea.

All energiproduktion och all industriell verksamhet påverkar miljön och producerar avfall, men miljöeffekterna av ett skiffergasfält är enormt mycket större än av annan naturgasutvinning, enligt Anthony Ingraffea. Processen kallas för okonventionell gasutvinning för att den skiljer sig så mycket från hur naturgas normalt produceras, för att gasbrunnarna ligger tätt, för att det behövs så många brunnar, för att det går åt så mycket vatten – i snitt 100 gånger mer per brunn än för konventionell naturgas – och för att behovet av mer kemikalier med nödvändighet leder till mycket större miljöpåverkan.

Anthony Ingraffeas egen delstat New York har infört ett moratorium för hydraulisk spräckning, och flera europeiska länder har gjort samma sak. Frankrike beslöt år 2011 att helt förbjuda processen. Enligt Christian Besson på IEA beror det just på den stora påverkan på landskapet.

– Flera projekt var planerade i områden som lever av turism. Men fransmännen insåg att de inte kan locka turister om det finns storskalig industri i närheten. I andra delar av världen är detta förstås inte alls något problem. I jordbruksbygderna i USA är människor tvärtom mycket positiva till en ny industri som ger jobb och får ungdomar att vilja stanna kvar, säger han.

Christian Besson håller med om att utvinning av skiffergas kan innebära faror för miljön, men menar att dessa kan förebyggas och förhindras. Syftet med rapporten Golden rules for a golden age of gas var att ta upp och bemöta den kritik och de farhågor för processen som har framförts av länder och miljöorganisationer, till exempel amerikanska Artists against fracking, som startades av Sean Lennon och hans mor Yoko Ono, och svenska Heaven or sHell, som bildades i protest mot Shells provborrningar i Skåne 2009.

– Vi säger i rapporten att oron är befogad. Det finns ett antal miljöfaror med okonventionell gas, men det är i stort redan känt vad vi kan göra åt dem. I rapporten har vi en lista över de centrala insatser som behövs, säger Christian Besson.

IEA:s gyllene regler poängterar särskilt vikten av att engagera och lyssna på lokalbefolkningen och att undersöka grundvattens kvalitet både före och under borrning. Man måste också vara noga med att välja lämplig plats att borra på, isolera borrhål väl för att undvika läckage, se till att använda vattnet ansvarsfullt och undvika gasutsläpp. Dessutom bör utvinningen följas på nära håll av berörda myndigheter.

Energikonsulten Anna Nordling på teknikkonsultföretaget ÅF har gjort den första svenska utredningen om skiffergas. Hon menar att Sveriges miljölagstiftning garanterar att eventuell utvinning av skiffergas här kommer att följa IEA:s rekommendationer.

– I Sverige krävs miljötillstånd för att få borra, och därför blir det självklart att IEA:s gyllene regler följs om någon vill utvinna skiffergas här, säger hon.

Shells provborrningar i Skåne visade att gasen där hade för dålig kvalitet. Nu undersöker andra företag gas i Östergötland och på Öland. Enligt Anna Nordling finns det 12 000 terawattimmar skiffergas i den svenska berggrunden.

– Men den uppskattningen tar ingen hänsyn till hur mycket det skulle kosta att ta upp gasen, och på många håll skulle det bli helt orimliga kostnader. Det är fortfarande osäkert var i världen som skiffergasen kommer att bli lönsam, säger hon.

I Europa är det framför allt i länder som Polen och Ukraina som utvinning av skiffergas kan bli aktuell i framtiden, eftersom processen kräver så mycket vatten och territorium. Tyskland och Storbritannien är däremot alldeles för tättbefolkade. Men skiffergasen påverkar ändå Europa i högsta grad. Den snabba utbyggnaden i USA har gett världen en helt ny gasmarknad med billig gas.

– Gaspriserna i USA är nu en femtedel av priserna i Japan. Nu går stora mängder naturgas, som var avsedda för den amerikanska marknaden, i stället på export till Europa, som har fått en enorm spännvidd på gaspriser, säger Anders Åslund, expert på Östeuropas ekonomi och senior fellow vid Peterson institute for international economics i Washington DC.

Den billiga gasen från USA tas emot i terminaler för flytande gas, LNG-terminaler, samtidigt som det ryska gasbolaget Gazprom levererar gas till mycket högre priser till sina kunder. Till exempel är länderna i östra Europa bundna av hårda prisavtal som ibland kan göra priserna drygt 50 procent högre än i till exempel Tyskland. Flera europeiska energiföretag har stämt Gazprom för bolagets strikta prisregler, och i september förra året öppnade EU-kommissionen ett stort konkurrensmål mot Gazprom för att utreda om bolaget förhindrar gashandel över gränserna och diskriminerar vissa länder. Målet kommer att ta tid men Gazprom kommer att förlora, enligt Anders Åslund, som menar att det är svårt att hitta ett glasklarare fall.

– Gazprom har hamnat i en hopplös situation. Bolaget gör i stort sett hela sin vinst på den europeiska marknaden. Nu kommer priserna att sjunka kraftigt, och bolagets vinst kommer att försvinna på ett par år, säger han.

Gazprom har varit Rysslands största företag i 20 år, så detta kommer att få stora politiska konsekvenser för Ryssland och för Vladimir Putin.

– Man brukar säga att Gazprom är Putins personliga kassa som han använder för alla möjliga personliga och politiska behov. Sannolikt tog han och hans vänner ut 40 miljarder dollar från Gazprom under 2011. Jag tror att det kommer att bli en stor kris för Putin, på två nivåer. Dels kommer hans politiska ställning att försvagas när han inte har sina personliga pengar att leka med. Dels kommer det att bli ett hårt slag mot de statliga intäkterna i Ryssland. Det kommer att vara ekonomiskt och politiskt destabiliserande för Ryssland, relativt snabbt, på kanske två, tre års sikt, säger Anders Åslund, som på 1990-talet var ekonomisk rådgivare åt Rysslands regering under president Boris Jeltsin.

Den nya skiffergasen påverkar alltså världspolitiken. Men enligt Anthony Ingraffea är de globala konsekvenserna av skiffergasen större och mer förödande än så. Naturgas är ett renare fossilt bränsle än olja och kol, eftersom det bildas mindre koldioxid per producerad värmeenhet när man förbränner gas. Men det gäller inte för skiffergas, enligt Anthony Ingraffea.

– Utvinningen leder till så stora utsläpp av koldioxid och metan att skiffergasen är ett riktigt smutsigt fossilt bränsle. Här på universitetet anser vi att skiffergasen inte alls är renare än andra fossila bränslen. Förmodligen är den smutsigare, säger han.

Naturgas är till största delen metan, som är en mycket värre växthusgas än koldioxid. Ingen vet exakt hur mycket metan som läcker ut till atmosfären under utvinning och transport av skiffergas, men läckaget påverkar hela planeten, enligt Anthony Ingraffea, eftersom även små läckor ger stora konsekvenser. Metan fångar mycket mer värme i atmosfären än koldioxid. På hundra års sikt är effekten ungefär 25 gånger större. Och i ett kortare perspektiv ser det ännu värre ut. Enligt FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport från 2006 är metan en 72 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid på 20 års sikt. Men Anthony Ingraffea menar att metan är så mycket som 100 gånger värre.

– Om vi är oroade över de kommande 20 eller 30 åren måste vi räkna med det högre värdet. Och det är riktigt illa. Alla seriösa klimatforskare säger samma sak – vi har inte hundra år, säger han.

Anthony Ingraffea är medförfattare till en vetenskaplig artikel från 2010, där skiffergas beskrivs som ett smutsigare bränsle än kol på grund av metanutsläpp till atmosfären, i form av avsiktliga utsläpp och läckor. Artikeln har blivit mycket kritiserad av andra forskare för att den överskattar metanläckaget, och andra har gett en mildare bild.

– Vi gav ett preliminärt svar och visade att mer forskning och framför allt mer mätningar behövs. Först för något år sedan började man mäta hur stora utsläppen verkligen är. Det är skrämmande att ingen har gjort det tidigare. Industrin borde verkligen ha känt till det, säger Anthony Ingraffea.

Enligt honom visar mätningar att utsläppen är ungefär 3–4 procent.

– Det är verkligen illa. Tänk på att de utsläppen är hundra gånger värre än koldioxidutsläpp, säger han.

Anthony Ingraffeas inställning till skiffergas är klar:

– Skiffergasutvinning som redan pågår måste hejdas, snabbt. Och vi måste till varje pris förhindra att ny utvinning sätts i gång.

Men Christian Besson på IEA är mer positiv:

– Skiffergas kommer att ha stort ekonomiskt värde för många länder. Men utvinningen måste regleras noga så att miljön inte skadas och vi får den allmänna opinionen emot oss. Det är lite som med genmodifierad mat – det har potential att bli något bra, men det behövs regelverk för att människor ska bli övertygade om att skiffergasen är av godo.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Gasen är fossil, allt som finns under det skikt av planeten som vi lever av, borde stanna kvar där. Ovärdigt av en tidning som fof att att framställa skiffergas som en energilösning.
Kortsiktig s k ekonomi leder till utrotning!

Finns det ingen möjlighet att använda det flytande avfallet igen, istället för att pumpa ner rent vatten?

Se dokumentärerna 'Gasland' och 'Gasland 2' av Josh Fox om shiffergasutvinningen i USA. Shockerande. Kranvattnet går att sätta eld på i folks hus där utvinningen pågår. USA förgiftar medvetet sin egen befolkning, grundvattnet, bäckar och mark. Gasindustrin kan inte göras lagligen ansvariga för detta eftersom de genom ett kryphål i lagen, det sk 'Halliburton loophole' är undantagna från miljölagen 'The Clean Water Act' så att gasföretagen kan utvinna gas på ett shockerande miljöfarligt och oansvarigt sätt med enorma miljökonsekvenser som de inte behöver stå för kostnaden för (kryphålet är en avreglering som kom till under President Bush och Vice President Cheney). Och så kallar de denna gas för en 'billig' energikälla. Shiffergasutvinning är en pågående miljökatastrof.

Fracking kan inte vara ett framsteg, hur man än vrider och vänder på fakta så kan man inte komma fram till annat än att det innebär en katastrof för alla som bor på denna planet, vad hände med satsningarna på förnyelsebar energi? Det är endast korrumperade politiker som godkänner dessa satsningar, trodde vi var överens om att fosila bränslen måst bort, nyligen beslutade EU att inte reglera fracking varför är man inte förvånad, bryssel har väl aldrig fattat ett vettigt beslut när det är oljebolag inblandat.

Fracking er en prosedure for å utvinne gass som forurenser grunnvann og atmosfæren med bla metan. Metan har en veksthus effekt som er 20 ganger høyere enn karbondioxid og lekkasje av denne gassen må unngås. Statistikk viser att ca 5% av gassen lekker ut ved produksjon og bruk. Ved fracking er det enda mer. Min mening er at man må få en bedre måte å utføre fracking på, slik at forurensingen blir negisjerbar. Fram til det, bør ikke fracking forekomme.

Lägg till kommentar